• Äldre 20 Nov 23:40
    6231 visningar
    19 svar
    19
    6231

    Hur visste ni att ni var redo?

    Jag tycker man ska ha det stabilt. Dvs boende, hyfsad ekonomi och jobb/inkomst. Och en vettig partner/förhållande.

    Att bo i en hyrestvåa går jättebra. Plugga med barn går bra. Vad är du intresserad av för yrken på ett ungefär? Vill du plugga, har du i så fall tillräckligt med CSN kvar? Lättare att leva riktigt knapert utan barn. Vill du ha en karriär som kräver att du jobbar 70h/vecka första åren är det klokt att vänta. Mer mänsklig branch spelar det inte lika stor roll, särskilt inte om arbetsmarknaden är bra.

    Det finns sina fördelar att ha allt klart. Lättare att få bolån ju färre man har att försörja, lättare att jobba sig in i en bransch ju mer flexibel man kan vara och ju mindre man har hemma som gör en låst. Men karriär behöver ju absolut inte vara ens huvudsakliga mål här i livet. Så länge man kan ge barnet ett tryggt liv är det helt ok att ta det i annan ordning.

    Jag var färdigutbildad, hade fast jobb men i fel branch, förstahandskontrakt i hyresrätt, ok ekonomi och bra förhållande. Grundplanen kanske var rätt jobb (och gärna hus) men då det är svårt att komma in i min bransch och särskilt få fast jobb, kände jag sen att jag inte kan pausa resten av livet i väntan på drömjobbet.

    Skaffade barn och fick vikariat på drömjobbet strax efter föräldraledigheten.

  • Äldre 20 Nov 23:48
    #14
    Jw83 skrev 2017-11-15 17:11:04 följande:

    Vi var en bit över 30 när vi skaffade barn.

    Jag tänkte: Vilken uppväxt vill jag ge mitt barn? Vilken uppväxt förtjänar mitt barn? Hur länge vill jag och pappan vara föräldralediga? Hur vill jag att mina barn ska bo när dom växer upp? Vilken relation vill jag att barnen ska uppleva mellan oss föräldrar?Osv.

    Vi kom fram till att vi båda ville vara föräldraledige länge. Vi ville inte att en ettåring skulle kastas in på dagis heltid. Vi ville också ha två barn och fick då räkna med några år med föräldrapenning. Vi fick spara pengar. Vi ville också vara gifta innan så vi sparade till och genomförde vårt fantastiska bröllop innan :) Det gjorde också att vi infriade ett annat krav ?ett långt, perfekt och stabilt förhållande innan?.

    Vi ville inte bo i lägenhet. Även en ettåring vill ut och lulla runt på gräsmattan flera om dagen under sommaren ( utan att behöva oroa sig för vägar, krossat glas osv) ;) Så vi köpte vår drömgård och lite hästar och sånt innan.

    Vi ville inte behöva spara in på allt och själv ha makten att styra när barnen skulle börja förskolan. Så vi pluggade och fick bra jobb innan.

    Några barndomsvänner fick barn innan allt var fixat. Dom kämpade med vagnar och saker i små bostäder, sa saker som ?pappan har inte råd att vara föräldraledig? och ?dumma staten som tvingar oss att ha barnen på dagis när dom är så små.? Dom sitter fortfarande kvar i samma lägenheter, med samma skitjobb osv för det är svårt att ha råd att spara till bostad eller plugga med föräldrapenning, vab och syskon som kommer.

    Men det är helt upp till er. Vilken uppväxt vill ni ge ert barn?

    Vill ni båda två verkligen ha barn till 120%?

    Ett barn behöver väldigt lite. Även barn i krig överlever. Vill ni verkligen behöva tänka utifrån vad som är absolut nödvändigt för ett barn eller vill ni ge barnet bästa möjliga barndom?


    Att man har mål kvar att "bocka av" behöver ju dock inte innebära misär. Vi har levt rätt gott på föräldrapenning, varit hemma tills barnet kändes redo för barnomsorg, ser till att vårt barn får vara ute, har delat lika på föräldraledigheten, råd med våra hobbys osv. Barnet (och vi) har allt han behöver. Statusprylar har aldrig varit det vi värderat högst och lär aldrig bli.
Svar på tråden Hur visste ni att ni var redo?