• Lamell

    Varannan vecka spårar ur!

    Hej!

    Har i 1 års tid bott med min sambo och bonusbarn. Flyttade hit från min stad som ligger 10 mil bort. Mina vuxna barn bor kvar i min stad i egna boenden. Sa upp mig från fast jobb och en mkt fin lägenhet och lämnade mina vänner. Min sambo och jag har varit ett par i 7 år och har i stort sett bara träffats varannan helg i 6 år. Det har funkat perfekt då jag fått tid med mina barn och han med sitt. För 1 år sedan så bestämde vi oss för att nu är det dags att ta steget. Det har funkat jättebra att bo ihop men ska inte sticka under stolen med att jag tycker det är bättre den veckan vi är barnfria.

    Jag har gjort allt det där med barn och två dessutom. Lagat mat städat och skjutsat och bara funnits där. Jag vill ha det lugnt och skönt och framförallt egentid.

    Nu till mitt dilemma:

    På sistone har bonusen (pojke 12år) börjat säga. Kan inte jag få stanna en natt till ( byten på fredagar) och när han åkte till sin mamma förra veckan tog han inte med sig sin dator. Det är så dåligt internet hos mamma. Resultatet blir att han varje dag efter skolan kommer hit och spelar eller tar med kompisar. Idag är det bytdag till oss och han är sjuk och har redan kommit hit (8 på morgonen) fast han brukar komma efter skolan. Där rök min egentid!!! Jag börjar jobba kl 14.

    Han är världens snällaste kille och jag älskar hans pappa. Fast jag orkar inte.. Jag har bott själv i 9år och haft egentid varannan vecka och behöver vara själv!

    Jag vet att jag visste detta när jag flyttade hit men då var det varannan vecka som gällde. Min sambo har ifrågasatt när bonusen vill stanna en natt till om varför han inte vill åka till mamma? Det är inte kul hos mamma! Sambon har tagit upp detta med sitt ex och hon märker inget säger hon.

    Till saken hör ( har läst det i fler inlägg) att han aldrig får ett nej av sin pappa. Skulle det någon gång hända så blir det gråt och tjurigt i ngr dagar framöver. Sambon och hans ex gick isär när bonusen bara var 2år och sambon bodde kvar i huset. Bonusen var som ett plåster på min sambo och jag märkte av det när vi började ses när bonusen var 5år. Lämnade inte pappa en sekund. Tror min sambo tyckte det var väldigt jobbigt den perioden. Han är rädd för det ska hända igen eller nått.

    Vad ska jag göra? Ställa krav att varannan vecka gäller eller ska jag finna mig i det? Tror då att jag inte orkar mer och det vill jag inte! Någon som har erfarenhet av detta så snälla ge mig råd! Jag vet också att vid 12års ålder så får de välja var de vill bo.. Ångest! Jag mår inte bra och tänker att jag vill fly fältet i helgen då sambon ska jobba Jag orkar/vill inte ta hand om han.. Jag har gjort allt det där... Kanske bäst att leva ensam men har gjort mig av med allt och har inte råd att flytta!

  • Svar på tråden Varannan vecka spårar ur!
  • smulpaj01
    Anonym (?) skrev 2017-11-17 11:07:49 följande:
    Du har en poäng. Men brukade sonen komma om bostaden var tom innan TS flyttade in? Den springande punkten är väl om det ska vara varannan vecka eller om sonen ska ha tillgång till båda bostäderna hela tiden.
    Tror du pojken kommer för att ts flyttat in? Tror snarare han kommer för att surfa hos pappa när han är sjuk och har tråkigt.
    En 12 åring som spelar dataspel är ju helt självgående och kan väl knappt märkas i hemmet så exakt vad är så jobbigt och störande ts?
  • Anonym (mb)

    Borde väl bara självklart att pojken bara är där när pappan är hemma.

  • Anonym (V)

    För mig är det helt självklart att ens barn ALLTID är välkomna i ens hem, oavsett anledning. Växte själv upp med skilda föräldrar och kände mig välkommen hos dem båda. Ibland valde jag att med kort varsel åka från den ena till den andra fast det inte var "rätt" vecka och jag möttes aldrig av något annat än ett grnuint välkomnande.

    Hade någon av dem börjat begränsa tillgången till deras hem hade det definitivt skadat min relation till den föräldern.

    Att flytta ihop med någon som har barn innebär att barnet kommer på köpet. Vill TS ha egentid utan barn skulle de ha löst hennes boende på annat sätt.

    Finns det inte möjlighet att få egentid trots att sonen är hemma? Ni behöver väl inte vara i samma rum?

  • Anonym (?)
    Anonym (V) skrev 2017-11-17 11:13:01 följande:

     Att flytta ihop med någon som har barn innebär att barnet kommer på köpet. Vill TS ha egentid utan barn skulle de ha löst hennes boende på annat sätt.


    Vi må tycka det men TS har uppenbarligen uppfattat att vad som gällde var varannan vecka och det var på de premisserna hon valde att bli sambo. TS sambo och son vill ändra till ett mer flexibelt system; TS som uppenbarligen är lättstörd och har mycket stort behov av egentid, trivs dåligt med detta.

    Antingen bryter sambon mot uttalad överenskommelse eller så har TS och sambon inte varit tydliga med sina respektive förväntningar på hur sammanboendet skulle se ut.  Hur hon/de nu löser det kan vi ju inte påverka, bara bidra med egna reflektioner.
  • Anonym (blomman)

    Tror det bästa är om ni blir särbo igen. Barnet ska inte lida över att du behöver egentid... det borde du tänkt på innan oxå. Vad gör du på din egentid? Han lär ju inte sitta i ditt knä direkt.

    Förstår mig inte på de halvtidsföräldrar som gnäller över egentid. Fast det är väl så när man glömmer hur det är att vara 100 % förälder och inte kunna smita från ansvar....

  • Anonym (V)
    Anonym (?) skrev 2017-11-17 11:23:47 följande:
    Vi må tycka det men TS har uppenbarligen uppfattat att vad som gällde var varannan vecka och det var på de premisserna hon valde att bli sambo. TS sambo och son vill ändra till ett mer flexibelt system; TS som uppenbarligen är lättstörd och har mycket stort behov av egentid, trivs dåligt med detta.

    Antingen bryter sambon mot uttalad överenskommelse eller så har TS och sambon inte varit tydliga med sina respektive förväntningar på hur sammanboendet skulle se ut.  Hur hon/de nu löser det kan vi ju inte påverka, bara bidra med egna reflektioner.
    Jag tycker inte det är så intressant vilken överenskommelse TS hade med sin sambo. Livet med barn är inte alltid så lätt att planera och det är väl en självklarhet att umgängen kan komma att andras, särskilt när barnet börjar komma upp i tonåren och får mer att säga till om själv.

    Finns tyvärr allt för många styvföräldrar som (utan att förstå det själv) gör att barnen känner sig ovälkomna i sitt eget hem. Jag tycker att TS verkligen ska tänka efter vilka konsekvenser det kan få om hon begränsar pojkens rätt att vistas i sitt hem. Om hon bryr sig om sin sambo och vill att han ska ha en fin relation till sin son får hon helt enkelt svälja sin besvikelse över att det blir några timmar kortare egentid då och då. Välkomna sonen istället och lägg grunden för en fin relation, det kommer att löna sig i det långa loppet.
  • Anonym (mamma)
    Anonym (mb) skrev 2017-11-17 11:11:33 följande:

    Borde väl bara självklart att pojken bara är där när pappan är hemma.


    Varför det? Ska barn bara ha tillgång till sitt hem när en förälder är hemma? Var ska han vara efter skolan innan föräldern kommer hem från jobbet? Eller om föräldern är iväg och tränar eller träffar en kompis? Ska han gå ut och sitta i en park då och vänta tills föräldern kommer hem?

    Eller gäller detta bara när föräldern har en ny partner som vill vara ifred?
  • Anonym (mm)

    12-åringar får INTE välja var de vill bo. Tänk att denna missuppfattning har etsat sig så fast hos många. Det har egentligen aldrig ens varit så. Den åldern handlade om en annan sak.

    Men tillbaka till TS: om ni bara sågs varannan helg i massor av år så är det ett helt annat liv än att faktiskt bo tillsammans hela tiden. Det är ett stort steg och alla klarar det inte (har gjort samma resa själv men här går det bra). 
    Att det blir förändringar kring barnens boendetider och upplägg, det måste man räkna med. Det är inte alls självklart att det är exakt varann vecka som gäller ända tills barnen flyttar hemifrån. Det beror på behov och kanske på föräldrarna arbetstider etc. 
    Jag förstår att du känner det blir annorlunda än då tänkte, men jag tycker det är lite naivt att tro att det alltid ska vara ett statiskt läge med varannan vecka. Det är svårt att hantera för man vill inte att barn ska känna sig icke välkomna, om man säger att den måste till andra bostaden. Detta med datorn måste väl gå att lösa? Jag tycker inte att det är ok att man kommer hem till ena föräldern bara för att man ska sitta där och spela. Kan inte mamman ordna bättre uppkoppling där hon bor tex?

    Föräldrarna får sätta sig gemensamt med barnet och prata om läget tycker jag. Är det tråkigt hos mamman kanske hon måste fatta det bättre och de kan försöka tillsammans komma på hur det kan bli bättre. 

    Du och mannen får sätta er ner ensamma och prata om hur det ska fungera hemma hos er. Han får förstå dina synpunkter men han måste också ta hand om sitt barn. 

  • Anonym (mamma)
    Anonym (mm) skrev 2017-11-17 11:35:13 följande:

    12-åringar får INTE välja var de vill bo. Tänk att denna missuppfattning har etsat sig så fast hos många. Det har egentligen aldrig ens varit så. Den åldern handlade om en annan sak.

    Men tillbaka till TS: om ni bara sågs varannan helg i massor av år så är det ett helt annat liv än att faktiskt bo tillsammans hela tiden. Det är ett stort steg och alla klarar det inte (har gjort samma resa själv men här går det bra). 
    Att det blir förändringar kring barnens boendetider och upplägg, det måste man räkna med. Det är inte alls självklart att det är exakt varann vecka som gäller ända tills barnen flyttar hemifrån. Det beror på behov och kanske på föräldrarna arbetstider etc. 
    Jag förstår att du känner det blir annorlunda än då tänkte, men jag tycker det är lite naivt att tro att det alltid ska vara ett statiskt läge med varannan vecka. Det är svårt att hantera för man vill inte att barn ska känna sig icke välkomna, om man säger att den måste till andra bostaden. Detta med datorn måste väl gå att lösa? Jag tycker inte att det är ok att man kommer hem till ena föräldern bara för att man ska sitta där och spela. Kan inte mamman ordna bättre uppkoppling där hon bor tex?

    Föräldrarna får sätta sig gemensamt med barnet och prata om läget tycker jag. Är det tråkigt hos mamman kanske hon måste fatta det bättre och de kan försöka tillsammans komma på hur det kan bli bättre. 

    Du och mannen får sätta er ner ensamma och prata om hur det ska fungera hemma hos er. Han får förstå dina synpunkter men han måste också ta hand om sitt barn. 


    Jo, 12-åringar får det om deras föräldrar samtycker. Och många föräldrar till 12-åringar vill möta deras behov och önskemål. 
  • Cadencee

    Mina 2 bonusar är 7 och 9 år. Har 2 egna på 1 och 4 år. Jag tycker det är jättemysigt när de kommer förbi enstaka gånger även om det inte är pappavecka. Förstår inte problemet om det dessutom gäller en 12-åring...

Svar på tråden Varannan vecka spårar ur!