Varannan vecka spårar ur!

När barnen blir tonåringar blir det mycket, mycket viktigare att föräldrarna har koll på vart barnet är! Om vardera föräldern naivt tror att tonåringen är hos den andra föräldern varje gång tonåringen inte kommer hem till middagen så kan det utnyttjas rejält. Ju äldre barn desto viktigare att föräldrarna kommunicerar både med varandra och med barnet. Inte så roligt när det visar sig att 14-åringen har supit sig stupfull och däckat på ett golv hos någon halvbekant när man själv inbillade sig att barnet var i tryggt förvar hos andra föräldern.

Jag var nog lite otydlig där, det du har markerat är vad jag menar att TS behöver ta upp med sin partner, att det är viktigt för henne att veta när barnet är hos dem och när det är barnfritt. Det behöver inte nödvändigtvis vara så, men om en partner har behov av egentid måste an som förälder fundera på om det är ett behov man är ok med. Om inte får man leta efter någon annan som är mer kompatibel med en själv.

Det är ju inte bara den barnfria partnern som måste tänka på sånt, Även en förälder måste fundera på vad denne är ok med och inte.Det handlar ju inte om ett barn som vill umgås med föräldern, det handlar om ett barn som vill sitta vid datorn och inte gillar mammans uppkoppling. 

Du har rätt i att barnet inte har några valmöjligheter, där är det föräldrarnas ansvar att se till att det blir så bra som möjligt för barnen. Det måste inte innebära svängdörrar, särskilt inte när anledningen är internetuppkopplingen. En förälder har nämligen den svåra uppgiften att även balansera en ny partners behov. Om en ny partners behov gör så att barnet far illa (och jag anser inte att ett barn far illa av att ha varannan vecka om båda föräldrarna är bra och att få lära sig att höra av sig och stämma av med föräldrarna om det är ok att byta dagar) så måste föräldern bestämma sig för vem som är viktigast, barnet eller partnern. Väljer föräldern partnern trots att barnet far illa så tja... Inte mycket till förälder då.

Du valde en man med barn som fortfarande bor hemma. Du får leva med att dom vill vara hos sin pappa eller flytta ut. 

Du säger många bra saker här. Föräldern måste även ta hänsyn till sin partner. Om man flyttar ihop i tron att det är varannan vecka som gäller och sen i efterhand får veta att föräldrarna gärna ruckar på schemat så har man ju inte flyttat ihop på de villkor som man trodde gällde. 
Det är definitivt en svår uppgift för föräldern att balansera sitt barns behov och sin partners behov. Det kan inte nog understrykas vilket ansvar föräldern har att hålla ihop hushållet. 

Hej!

Har i 1 års tid bott med min sambo och bonusbarn. Flyttade hit från min stad som ligger 10 mil bort. Mina vuxna barn bor kvar i min stad i egna boenden. Sa upp mig från fast jobb och en mkt fin lägenhet och lämnade mina vänner. Min sambo och jag har varit ett par i 7 år och har i stort sett bara träffats varannan helg i 6 år. Det har funkat perfekt då jag fått tid med mina barn och han med sitt. För 1 år sedan så bestämde vi oss för att nu är det dags att ta steget. Det har funkat jättebra att bo ihop men ska inte sticka under stolen med att jag tycker det är bättre den veckan vi är barnfria.

Jag har gjort allt det där med barn och två dessutom. Lagat mat städat och skjutsat och bara funnits där. Jag vill ha det lugnt och skönt och framförallt egentid.

Nu till mitt dilemma:

På sistone har bonusen (pojke 12år) börjat säga. Kan inte jag få stanna en natt till ( byten på fredagar) och när han åkte till sin mamma förra veckan tog han inte med sig sin dator. Det är så dåligt internet hos mamma. Resultatet blir att han varje dag efter skolan kommer hit och spelar eller tar med kompisar. Idag är det bytdag till oss och han är sjuk och har redan kommit hit (8 på morgonen) fast han brukar komma efter skolan. Där rök min egentid!!! Jag börjar jobba kl 14.

Han är världens snällaste kille och jag älskar hans pappa. Fast jag orkar inte.. Jag har bott själv i 9år och haft egentid varannan vecka och behöver vara själv!

Jag vet att jag visste detta när jag flyttade hit men då var det varannan vecka som gällde. Min sambo har ifrågasatt när bonusen vill stanna en natt till om varför han inte vill åka till mamma? Det är inte kul hos mamma! Sambon har tagit upp detta med sitt ex och hon märker inget säger hon.

Till saken hör ( har läst det i fler inlägg) att han aldrig får ett nej av sin pappa. Skulle det någon gång hända så blir det gråt och tjurigt i ngr dagar framöver. Sambon och hans ex gick isär när bonusen bara var 2år och sambon bodde kvar i huset. Bonusen var som ett plåster på min sambo och jag märkte av det när vi började ses när bonusen var 5år. Lämnade inte pappa en sekund. Tror min sambo tyckte det var väldigt jobbigt den perioden. Han är rädd för det ska hända igen eller nått.

Vad ska jag göra? Ställa krav att varannan vecka gäller eller ska jag finna mig i det? Tror då att jag inte orkar mer och det vill jag inte! Någon som har erfarenhet av detta så snälla ge mig råd! Jag vet också att vid 12års ålder så får de välja var de vill bo.. Ångest! Jag mår inte bra och tänker att jag vill fly fältet i helgen då sambon ska jobba Jag orkar/vill inte ta hand om han.. Jag har gjort allt det där... Kanske bäst att leva ensam men har gjort mig av med allt och har inte råd att flytta!

Ja precis. Blir det aktuellt med en ändring av umgänget så är det en sak man får diskutera eftersom det inte enbart drabbar föräldern.
Jag skulle aldrig flytta ihop med en där barnen kom och gick som de ville, och drog hem kompisar hur som helst.

Egentid kan du väl ha med en 12 åring, han behöver knappast så mycket hjälp.