Skolan hotar oss

Här är det verkligen befogat med en orosanmälan. Er dotter tror på konspirationsteorier och ni gör inte tillräckligt för att få henne att förstå att det inte är realiteten. Antigen är det bara ni som är flummiga och tror att man ska låta barn tro vad som helst (även om det gör livet jobbigt för en  hel del andra människor och stör skolans verksamhet).  Nej, hon får inte tycka vad som helst. Inte om hon sprider det till andra och saboterar skolans verksamhet. Om det vore en vuxen, så skulle man ju säga att hen får tycka vad som helst men inte ska sprida det på skolan. Men när det gäller barn, bör man ändå jobba med att övertyga barnet med fakta.  Eller så håller er dotter på att utveckla en psykisk ohälsa som hon bör få professionell hjälp för.

Allvarligt? Prata allvar med pappa, inte låta henne gå dit, kanske ta reda på om det är okej att inte låta henne gå dit (kanske även söka ensam vårdnad), bevisa att det hon tro inte stämmer (prata om vad som är seriös och seriös information), prata om att det finns folk som tror konstiga saker och att man ska vara väldigt försiktig med att sprida såna lite ovanliga "nyheter".

Men framför allt också: Vara mycket tydligt med att man inte får störa skolundervisningen med udda teorier. Förklara för henne att om man gör sånt som vuxen så accepteras det absolut inte heller. Man skulle åka ut ur klassrummet, man skulle absolut inte få störa hela verksamheten med att ifrågasätta det som läraren säger. Och det ska man inte bara SÄGA utan man ska KRÄVA att barnet håller sig till reglerna. I annat fall så får lärarna skicka hem barnet, eller snarare ni får hämta henne. Och då bör ni vara helt överens med skolan att det är befogat att göra så. Så länge ni ger dottern intrycket att det är okej att göra så, så kommer hon ju att fortsätta förstöra undervisningen för alla andra barn också. Ni borde verkligen fundera på ert ansvar där! Det är alla andra som drabbas! Jo, det är ert ansvar att göra helt klart för dottern att hon inte får göra så. Och om hon gör så, så ska ni gå till skolan och hämta hem henne!

HÄR ger du verkligen det intrycket att du tycker att det är okej. Det är därför jag tror att hon också får det intrycket. Du säger ju att det inte är hennes fel, osv. och förstår inte varför det borde bli konsekvenser om hon gör så, upprepade gånger. Nu vet hon ju att hon inte ska göra så och hon gör så ändå. Och det blir inga konsekvenser. Då är du som inte ser till att din dotter sköter sig.

Det där med ensam vårdnad - där kan det ju vara bra om soc utreder. Då kommer det fram vad som pågår hos pappan och då hjälper de till att kolla vad som händer för olämpligt hos pappan.

Vad går hon hos hab för, autismspektrum?

Då fanns det inga datorer, mobiltelefoner, m.m.

Du kan ju tycka det är roligt, men om det förstör hela lektioner så är det inte kul längre. Och säg inte att lärarna måste kunna sätta sig i respekt inför barnen. Detta hänger mycket på föräldrarna. Om föräldrarna har inställningen att deras barn får säga sin åsikt oavsett, så finns det risk att barnet insisterar att göra det, även om det saboterar för hela klassen. Oftast kan ju lärare och även klasskamraternas förebild ändå få barnet att bete sig någorlunda lämpligt. Men det finns också de då struntar i vad läraren säger.

Och det är inte okej att som förälder säga att det är skolans problem. Att ett barn beter sig någorlunda resonabelt ÄR föräldrarnas ansvar. Jag har varit med om att en kvinnliga lärare kallades för h....a av en elev  (12-åring) och när hon ringde mamman så tyckte mamman att det är skolans problem. Om MITT barn skulle kalla en lärare för H-ordet - då hade det blivit ett himla liv hemma. Och då hade de inte gjort om! Det är skillnaden! Och det är en stor del av "problemen" som svenska skolan har numera. En del beror faktiskt på föräldrar som inte känner sig ansvariga för hur deras barn beter sig.

Kanske att hon diskuterar det UNDER lektionerna och förstör undervisningen för resten av klassen. Knappt någon skulle väl stör sig på om hon pratade om det på rasterna.

Vad som också är en viktig fråga här: TS säger att hennes dotter går på habiliteringen. Jag frågade om hon är på autismspektrum, men har inte fått något svar på det. Om hon är det, eller har något annat handikapp, så diskuterar vi här helt "fel" ändå. Det skulle ju ändra väldigt mycket.

TS, varför svarar du inte på den frågan? Det är viktigt i det här sammanhanget - och det skulle ju faktiskt göra det hela mer förståeligt och mindre allvarligt.

Sorry..... det fanns inte när jag var 10 och jag tänkte inte på att det ändå har funnits ett tag.