får inte resa för mina föräldrar

Jag ar växt upp med en drogande pappa. Genom hela mitt liv (både barndom och vuxenliv) handlade allting alltid om honom - aldrig om mig. Tragiskt nog fick jag ingen ro förrän han dog. Det var först då det var okey att ta hand om mig själv. Jag önskar att jag sagt upp bekantskapen med honom långt tidigare. 

De mest onyanserade inläggen här påminner väldigt mycket om min pappas martyrskap - han var aldrig orsaken till det som hände i hans liv. Orsaken till hans handlande var alltid någon annans och för vissa här är det Soc och familjehemmen som är djävlarna som har mage att ta hand om andras barn (troligen deras).