Att vara i en relation med en kille som har ADHD?!

Jag har sedan ett år varit tillsammans med en kille som har ADHD och känner att jag har så mycket frågor kring detta?! Till en början så var han superintresserad och smsade mycket, ville ses hela tiden och när vi väl träffades så var han jättemysig. Sedan kunde detta totalvända nästa vecka, han hörde inte av sig lika frekvent och kunde inte träffas osv. Det tog ungefär ett halvår innan vi blev ett par då han varje gång man tog upp det med honom inte visste hur han kände (om något överhuvudtaget), har svårt att prata om känslor osv. 

Idag är vi ett par och det är verkligen en berg och dalbana. Allt handlar om hur hans dagsform är. Om han har en dålig dag så är allt skit, jobb, kompisar, lägenheten han bor i osv. Han vet återigen inte hur han känner om något inklusive vår relation. Det är som att han helt plötsligt vill göra slut (detta har hänt en gång) för att sedan ångra sig två dagar senare. Om han har en bra dag så så är han helt underbar, aldrig mött en person som kan visa så mycket kärlek. Han planerar vår framtid, hur han vill leva ihop med mig, att jag gör honom trygg och lugn osv för att nästa dag tvärvända igen. Humörsvängningarna blir ofta mer påtagliga när han har druckit alkohol och är bakis (ofta i uppåt 3-4 dagar) eller om han är stressad över jobb osv.

Jag känner att jag inte mår 100% bra i denna relationen för jag kan inte vakna upp varje morgon och veta om min pojkvän älskar mig eller inte. Problemet är att jag är så fruktansvärt kär i honom och ser det nästan som en omöjlighet att lämna honom trots att det kanske är det ända alternativet.

Skriv gärna om era egna erfarenheter av att leva i en relation med en person som har ADHD, hur man hanterar situationen? 

Lämna om du inte är sjuuukt förälskad.

Tänk på att ADHD är extremt ärftligt så du kan räkna med att få barn med ADHD med honom.

TS, att leva med nån med adhd kan vara skitjobbigt. Men på många sätt även fantastiskt. Gillar du honom, så stanna. Om inte, gå. Precis som du skulle resonerat om han inte haft en diagnos la.

Medicineras din pojkvän? Om inte så kan det verkligen hjälpa honom.

Jag skriver gärna privat med dig. Säg till så skickar jag PM.

Hej! Jag har varit tillsammans med min sambo i nu 4 år, han har grav ADHD. det här varit en berg och dalbana hela vägen hit men det har varit så värt det.. han kan inte styra sina känslor och även fast han verkar "kall" så älskar han mig, men just den dagen så kan hjärnan vara så upp i varv att han inte hinner med att visa ömhet, för honom är det även självklart att han älskar mig och han tycker jag är knäpp som frågar ???? han har gjort många idiotiska beslut och fått utbrott från ingenstans.. men det är svårt för honom att styra och han ber alltid om ursäkt utan att jag ber om det.. jag har valt att leva med honom och hans adhd, jag ångrar inte en enda sekund av det :) ett tips är att läsa på lite om ämnet och lära sig hantera och acceptera!

Det där låter inte som ADHD utan otrygg anknytning, läs gärna Hemligheten av Egil Linge. Att inte hinna visa ömhet är en sak, att inte känns något en annan. De med otrygg-abivalent anknytning är först väldigt på, för att sedan inte känna något alls. De är (ofta omedvetet) rädda för att komma någon nära så de drar sig undan då det blir för allvarligt, sedan vill de ha kärlek och är på igen.

Oavsett vad det här beror på ska du inte bli hans mamma eller känna att er relation tar mer än den ger, det är så lätt att bli medberoende. Ställ krav och säg tydligt vad du behöver.

Hur gammal är han? Det där med att vara osäker på relationen, har nog inte med ADHD:n att göra. Men om han är ganska ung så kan det spela in lite. Annars så har många ju gjort negativa erfarenheter, de är vana att inte klara av saker, m.m. Det kan förstås bli bättre när relationen har pågått ett tag och han känner sig säkrare. Sedan är det väldigt individuellt. Det finns säkert även de med ADHD som inte vill ha en relation, dvs. att de kräver omväxling där också. Men de flesta vill nog ändå ha en relation.

Det man får räkna med - jag har en son med grav ADHD som är 30 - är att han lätt blir stressad. Det tar mycket kraft att klara av vardag, jobb, osv. Tar han medicin (centralstimulerande)? Det skulle hjälpa en del. Många killar med ADHD är väldigt kärleksfulla (vår granne tyckte sonen var så kärleksfull mot sina små-syskon).  De brukar vara ärliga och genuina. Lite jobbigt är impulsiviteten och att de kan ha svårt att komma igång med saker, skjuter gärna upp det som är jobbigt. En impulsiv person kan förstås brusa upp, däremot finns det ingen ursäkt för aggressivitet. Min son kan gå i taket om något oförväntat händer, men det är inte riktat mot någon personligen och det går över fort. Det kan vara nödvändigt att lämna personen i fred då, och att överhuvudtaget välja rätt tidpunkt för jobbiga diskussioner. 

Försök få till lite tid att prata då och då. Hitta bra tidpunkt då också. Du kan ju förklara för honom att det är jobbigt för dig med att han inte verkar så stabil med sin inställning mot relationen. Kanske inser han att han bör satsa. Risken finns förstås också att han då kommer att tänka på orsaker varför han tvivlade och blir snarare pessimistisk igen. Det är svårt att säga för en utomstående. Du får själv känna efter och i så fall lägga fram det positivt - det som funkar bra och att det skulle vara bra att ha lite mera säkerhet och stabilitet i relationen. 

Nej, jag tror inte heller att det har så mycket  med ADHDn att göra att han svänger så. Däremot låter det som en instabil personlighetsstörning, det är en variant på Borderline. Eller i princip samma sak. Jag skulle dock tro att det inte är hela symptombilden utan bara lite lätt/drag av. Det kan vara så när folk har ADHD och inte får tillräckligt med hjälp. Min sons pappa var/är också sån. Dock ville han egentligen ha en relation och när han blev lite äldre - över 30 - så var han kvar i relationerna också. Och han var ganska oberäknelig om han drack sprit han också. 

Min son med relationer - tyvärr så har han ganska dåligt självförtroende och har skaffat sig en massa övervikt, och sedan dess har han bara haft en relation. Och då var det en tjej med en massa problem. Annars, generellt, tror jag att det borde fungera ganska bra. Han är egentligen relationsmänniska och skulle inte ändra sig, det gör han inte alls. 

Ibland kan en person som verkar ha ADHD egentligen vara bipolar, men det är svårt att säga. Det låter lite så med dessa upp och ner i humöret. Men även i ADHD förekommer humörsvängningar, fast inte lika uttalat då. Medicin då? Det är inte helt okomplicerat - antidepressiva kan ju funka, eller som sagt centralstimulerande.