Har precis börjat bli aktiv med att öppna mina tankar om sekundär barnlöshet. kort och gott: Jag har försökt aktivt att få ett syskon i över 2 år. En graviditet under dessa år som slutade i MA i vecka 11+.
Alla som försöker bli gravida vet hur många tankar och känslor som finns i en och hur jobbigt det är i perioder.
Jag hoppas att vi kan dela tankar och erfarenheter med varandra.
Berätta gärna om er histora.
Och i fredags var vi på ett första möte på en privat fertilitetsklinik här i vår stad. Jag fick ta ett klamydiatest (jag sa att det var bortkastat då jag varit med min man i 11 år och ingen av oss hade det när vi träffades, då sa läkaren att man kan ha fått det för 15 år sedan och att det legat latent sedan dess och att man inte märkt något, och att det kan vara hindret för en graviditet. Hade ingen aning om det)
Sen gjorde de VUL av äggstockar och ägganlag osv, och det såg normalt ut. Fick också boka ny tid för spolning av äggstockar för mig och spermatest för min man.
Hade också ett långt samtal där hon bl.a. dissade alla fertilitetskakendrar och appar och sa att man kan bli gravid under hela månaden, och vi skulle slänga alla ägglossningsstickor och appar och bara koppla bort och slappna av. Försöka 3 ggr/vecka under hela månaden..
Det känns ändå som att det var ett litet steg åt rätt håll och det känns bra.
Hej!
Hoppas det är okej att jag hoppar in här.
Jag och min man har en 4-årig son och vi försökt få till ett syskon i snart 2 år. Vi har gjort utredning där det framkom att jag inte har någon ägglossning trots att jag har regelbunden mens. Är det någon annan som har samma? Har ni isf fått någon förklaring på varför det kan bli så? Min läkare verkar kunnig men han är kanske inte (enligt mitt tycke) så bra på att ?ta människor? och inbjuder inte direkt till samtal och frågor och jag är lite mesig och har inte riktigt vågat fråga.
Jag tar Letrozol som gett ägglossning men tyvärr inte resulterat i någon graviditet än så länge. Jag är nu på 7:e kuren och börjar tappa hoppet. Jag vill inte ge upp eller ta en paus men har samtidigt börjat fundera på om det är det bästa. Det här är så fruktansvärt psykiskt på frestande och hela mitt liv är planerat kring graviditeten. Jag trivs inte särskilt bra på mitt jobb, men att byta nu känns ju onödigt OM jag blir gravid. Skulle vilja börja plugga men det känns ju onödigt OM jag blir gravid... Det är såå mycket tankar som snurrar HELA tiden och jag blir tokig på att man inte bara kan stänga av.
Kände bara att jag behövde skriva av mig lite och kanske någon som kan komma med några stöttande ord..
Hej!
Hoppas det är okej att jag hoppar in här.
Jag och min man har en 4-årig son och vi försökt få till ett syskon i snart 2 år. Vi har gjort utredning där det framkom att jag inte har någon ägglossning trots att jag har regelbunden mens. Är det någon annan som har samma? Har ni isf fått någon förklaring på varför det kan bli så? Min läkare verkar kunnig men han är kanske inte (enligt mitt tycke) så bra på att ?ta människor? och inbjuder inte direkt till samtal och frågor och jag är lite mesig och har inte riktigt vågat fråga.
Jag tar Letrozol som gett ägglossning men tyvärr inte resulterat i någon graviditet än så länge. Jag är nu på 7:e kuren och börjar tappa hoppet. Jag vill inte ge upp eller ta en paus men har samtidigt börjat fundera på om det är det bästa. Det här är så fruktansvärt psykiskt på frestande och hela mitt liv är planerat kring graviditeten. Jag trivs inte särskilt bra på mitt jobb, men att byta nu känns ju onödigt OM jag blir gravid. Skulle vilja börja plugga men det känns ju onödigt OM jag blir gravid... Det är såå mycket tankar som snurrar HELA tiden och jag blir tokig på att man inte bara kan stänga av.
Kände bara att jag behövde skriva av mig lite och kanske någon som kan komma med några stöttande ord..
Hej!
Hoppas det är okej att jag hoppar in här.
Jag och min man har en 4-årig son och vi försökt få till ett syskon i snart 2 år. Vi har gjort utredning där det framkom att jag inte har någon ägglossning trots att jag har regelbunden mens. Är det någon annan som har samma? Har ni isf fått någon förklaring på varför det kan bli så? Min läkare verkar kunnig men han är kanske inte (enligt mitt tycke) så bra på att ?ta människor? och inbjuder inte direkt till samtal och frågor och jag är lite mesig och har inte riktigt vågat fråga.
Jag tar Letrozol som gett ägglossning men tyvärr inte resulterat i någon graviditet än så länge. Jag är nu på 7:e kuren och börjar tappa hoppet. Jag vill inte ge upp eller ta en paus men har samtidigt börjat fundera på om det är det bästa. Det här är så fruktansvärt psykiskt på frestande och hela mitt liv är planerat kring graviditeten. Jag trivs inte särskilt bra på mitt jobb, men att byta nu känns ju onödigt OM jag blir gravid. Skulle vilja börja plugga men det känns ju onödigt OM jag blir gravid... Det är såå mycket tankar som snurrar HELA tiden och jag blir tokig på att man inte bara kan stänga av.
Kände bara att jag behövde skriva av mig lite och kanske någon som kan komma med några stöttande ord..
Usch jobbigt när ägglossning ska utebli. Jag har också varit i den sitsen men för min del handlade det om övervikt. Så har gått ner lite nu och vips har jag börjat få ägglossning igen. Jag trivdes inte heller på mitt jobb och ville plugga för att jobba med annat. Precis som du har jag också varit fundersam. Men nu kör vi och blir jag gravid (vi har ju ändå försökt i snart 3 år) så är det värt mer än allt annat. Jag pluggar nu på universitetet men blir jag gravid så är det ju bara att göra studieuppehåll om man behöver. Allt fixar ju sig.
Hej!
Jag hoppar gärna in här!
Jag och min sambo har försökt få barn i snart 2 år utan att lyckas. Jag har 2 barn sedan tidigare förhållande men min sambo har inga egna.
Vi har nyligen startat en ferilitetsutredning där det framkom att min sambo har väldigt få spermier, ca 3 miljoner. Gjordes ett vul på mig som visade att allt såg bra bra ut, dock behöver jag gå ner i vikt då jag är överviktigt.
Till hösten blir det IVF enligt våran läkare, hon ville skynda på det hela då jag är 34 och min sambo blir 38.
Det jobbiga i det hela är att jag behöver sluta röka + gå ner i vikt så känner mig väldigt stressad över att jag kanske inte lyckas. Jag har ju slutat röka förut när jag blev gravid med mina barn men osäkerheten finns ju där hela tiden.
Är det fler i tråden som också behöver gå ner i vikt?
Hej!
Jag hoppar gärna in här!
Jag och min sambo har försökt få barn i snart 2 år utan att lyckas. Jag har 2 barn sedan tidigare förhållande men min sambo har inga egna.
Vi har nyligen startat en ferilitetsutredning där det framkom att min sambo har väldigt få spermier, ca 3 miljoner. Gjordes ett vul på mig som visade att allt såg bra bra ut, dock behöver jag gå ner i vikt då jag är överviktigt.
Till hösten blir det IVF enligt våran läkare, hon ville skynda på det hela då jag är 34 och min sambo blir 38.
Det jobbiga i det hela är att jag behöver sluta röka + gå ner i vikt så känner mig väldigt stressad över att jag kanske inte lyckas. Jag har ju slutat röka förut när jag blev gravid med mina barn men osäkerheten finns ju där hela tiden.
Är det fler i tråden som också behöver gå ner i vikt?
Du är välkommen hit :) tillsammans kan vi kanske stötta varandra! Jag och min man har en gemensam son på 3 år 3 månader, som vi försökt få ett syskon till i två år, 15 månader försökt aktivt. Precis gjort privat fertilitetsutredning som visade att allt var toppen, typ (fast det är det ju uppenbarligen inte?) var där idag för samtal och provsvar. Tydligen jättebra kvalitet på sperma, bra äggreserv/anlag, inga stopp i äggledarna, inga infektioner och alla prover bra. Nedslående på ett sätt eftersom jag hade hoppats på något konkret att försöka med. Läkaren (gynekologen?) sa att vi hade alla förutsättningar och att vi borde bli gravida på egen hand (!)
Velar nu fram och tillbaka om huruvida vi ska gå vidare med behandling (IVF). Jag vill men min man tvekar. Då vi har ett gemensamt barn är privat klinik enda alternativet och det kostar ju också en del. För min del känner jag att det får kosta, att jag lan försaka allt annat, typ. Men man är ju två om besluten.
Vi är ännu ett par år äldre, jag blir 37 i höst och min man 39, så jag tycker inte vi har så mycket tid att spela på :(
Jag har inte vikten emot mig, men jag förstår att det måste ge en hel del press och stress, och att det kanske av den anledningen blir ännu svårare! :(
Kram till dig!
Hej!
Jag har inte varit så aktiv i denna grupp ett tag. (I början va jag anonym "Blirsåtrött") Gav helt upp hoppet om att bli gravid. Men, imorse fick jag positivt gravtest! Vet inte om jag törs tro på de riktigt. Kommer fortsätta testa i flera dagar! Men nu kommer nästa problem-rädsla för missfall. Vi har försökt i 1 år och 4 månader och fått två missfall under den tiden. Det är ganska precis 1 år sen jag fick första missfallet.
Men jag håller tummarna att de blir tredje gången gillt och håller tummarna för att resten av er ska få ett plus snart!
Hej!
Jag har inte varit så aktiv i denna grupp ett tag. (I början va jag anonym "Blirsåtrött") Gav helt upp hoppet om att bli gravid. Men, imorse fick jag positivt gravtest! Vet inte om jag törs tro på de riktigt. Kommer fortsätta testa i flera dagar! Men nu kommer nästa problem-rädsla för missfall. Vi har försökt i 1 år och 4 månader och fått två missfall under den tiden. Det är ganska precis 1 år sen jag fick första missfallet.
Men jag håller tummarna att de blir tredje gången gillt och håller tummarna för att resten av er ska få ett plus snart!