Får ej ta med 4-månaders bebis på svågersbröllop

Jag kan dessvärre inte ändra i ursprungliga inlägget. Men detta med bröllopet väcker en massa andra undantryckta känslor av utanförskap som byggts upp över åren som jag inte tänker eller vill gå in på. Så låt oss stryka sista meningen. 

För att omformulera: Visst är det rimligt att jag stannar kvar med barnet i Sverige och pappan åker själv till sin brors bröllop?

LOL!

Tack för alla inlägg!

Inbjudningskorten har inte skickats ut än och bröllopet är till sommaren. Vi får hoppas att svågern kommer förstå skillnaden på en fyra-månaders ammande barn och äldre barn, och då att hyra en barnvakt inte är ett alternativ. Får även hoppas att svärfamiljen förstår varför jag hellre stannar kvar i Sverige med barnet än att sitta på hotellrum med bebisen hela bröllopet, vilket min man INTE är ok med.

I vilket fall så är min slutsats från denna tråd att det är skillnad på barnfritt och barnfritt och att det råder en viss oenighet kring det, samt oenighet om huruvida syskons ammande spädbarn skall behandlas som vänners och avlägsna släktingars barn (1+ uppåt). Däremot så är alla överens, såsom jag, om att det är i slutändan brudparet som bestämmer, frågan är kanske till vilken del de vill konsultera familjen innan de tar ett slutgiltigt beslut. 

Tack återigen!

Fast nu handlar det ju faktiskt om att de flesta 'barnfria' bröllop tillåter ammande spädbarn förutsatt att man då visar hänsyn och lätt tar sig ut om barnet börjar låta.

Som sagt, barnvakt är inte ett alternativ i vårt fall och då stannar jag hemma så att min man kan gå på sin brors bröllop. Tycker jag inte är 'melodramatisk trams'.  

Problemet är nu att svärfamiljen insisterar att man ska ta med sig barnvakt från Sverige över hela helgen enbart för att delta på bröllopet och accepterar inte att man avstår från att komma :/ Om man insisterar på barnfritt bör man även acceptera att de med barn tackar nej. 

Bör även klargöra att pga av olika skäl så har vi ingen barnvakt som kommer att kunna följa med från Sverige till Norge för bröllopet heller.

Mycket tjat, spela på skuldkänslor, och ännu mer tjat. 

Tack, jag håller helt med. Bröllopet är ca 9h bort dörr till dörr. De jämför oss med de två andra bebisarna vars morföräldrar endast ska köra 30 min till bröllopet för att vara barnvakter. Vi har av olika skäl ingen möjlighet till en barnvakt barnet litar på från Sverige som kan följa med till bröllop tillsammans med alla inhyrda, lokala nannies. Brudparet är nog ok om att jag inte kommer, men svärmor försöker belägga skuldkänslor över att 1) jag som mamma inte skippar vigsel och middag för att vara barnvakt så de får träffa barnet före/efter 2) att vi inte lämnar bort vårt barn till en okänd främling. Vi har sagt att jag stannar kvar i Sverige med barnet så min man kan gå, men detta har inte accepterats och ej heller har brudparet ändrat sig utan nu tjatar de om vi bör hyra in barnvakt. Jag och min man har gett upp och tänker vi skjuter upp den här diskussionen med dem tills efter vår bebis har fötts.