De har skrivit tydligt vad som gäller. Nu får ni förhålla er till det.
Är det viktigt för en eller båda av er att gå trots att ni inte gillar premisserna? Om ja;
Kan ni ordna en lösning som ni är ok med som gör att ni båda kan gå? Om nej;
Kan ni ordna en lösning som ni är ok med som gör att en av er kan gå? Om nej;
Stanna hemma och snicka en present och blomma tillsammans med lyckoönskningar.
Tack för alla inlägg!
Inbjudningskorten har inte skickats ut än och bröllopet är till sommaren. Vi får hoppas att svågern kommer förstå skillnaden på en fyra-månaders ammande barn och äldre barn, och då att hyra en barnvakt inte är ett alternativ. Får även hoppas att svärfamiljen förstår varför jag hellre stannar kvar i Sverige med barnet än att sitta på hotellrum med bebisen hela bröllopet, vilket min man INTE är ok med.
I vilket fall så är min slutsats från denna tråd att det är skillnad på barnfritt och barnfritt och att det råder en viss oenighet kring det, samt oenighet om huruvida syskons ammande spädbarn skall behandlas som vänners och avlägsna släktingars barn (1+ uppåt). Däremot så är alla överens, såsom jag, om att det är i slutändan brudparet som bestämmer, frågan är kanske till vilken del de vill konsultera familjen innan de tar ett slutgiltigt beslut.
Tack återigen!
Tycker det är riktigt anmärkningsvärt att så många tycker det är självklart att kvinnan alltid är den som ensam ska avstå bröllopet, oavsett ammande barn eller ej. Lever ni på stenåldern eller? SÅ mycket som mammorna redan får avstå pga graviditet, tiden efter förlossning och sedan spädbarn.
Tycker inte det är mer än rätt att båda föräldrarna antas avstå om man har ammande barn som ej är välkomna. Är mamman sedan ok med att ensam avstå är det såklart toppen. Men hon ska inte förväntas att stanna hemma själv med bebisen bland kräk och bajs medan pappan går och festar loss, bara för att hon ammar.
Frågan kvarstår, vad händer om man lämnar bort bebis några timmar, som gör det så förbjudet att göra det?