Får ej ta med 4-månaders bebis på svågersbröllop

Jag kan dessvärre inte ändra i ursprungliga inlägget. Men detta med bröllopet väcker en massa andra undantryckta känslor av utanförskap som byggts upp över åren som jag inte tänker eller vill gå in på. Så låt oss stryka sista meningen. 

För att omformulera: Visst är det rimligt att jag stannar kvar med barnet i Sverige och pappan åker själv till sin brors bröllop?

Jag tycker faktiskt det är ganska tråkigt när inte hela familjen blir bjudna.

För oss har det inte varit något val, vi har helt enkelt tackat nej, sist nu i september när svägerskan gifte sig i London.

Varför tycker du att sambon/mannen skulle avstå sin brors bröllop för att du inte vill/kan följa med?

Om man  - som jag - varit närvarande vid en kyrklig vigsel med efterföljande middag och sett och hört bådadera totalt förintas av skrikande, springande, rymmande barn med föräldrar som varit oförstående till annat än att deras barn ska få göra vad de har lust till - ja, då är man FÖR barnfria bröllop.

Prästen blev ständigt avbruten av skrik och gap, vigsellöftena fick tas om för brudparet kom av sig i turbulensen, prästen bad föräldrar till huliganbarnen att ta dem ur kyrkan (det gjorde de inte!) och gäster fick jaga de ungar som sprang som vildar mellan bänkarna. Bruden grät och brudgummen såg mordisk ut.Samma sak på middagen. Tal avbröts av skrik och gap och springandet fortsatte. Det var sju barn i åldern 2 till 7 närvarande + en baby (den tystaste). Inga föräldrar verkade skickade att ta hand om sina ätteläggar och se till att de avlägsnades, utom brudens mor, som försökte ta dem ut ur kyrkorummet. För detta blev hon utskälld av barnens föräldrar, varav den ena var hennes egen svärdotter. Hon berövade deras barn en upplevelse!!!??? och fick dem att skämmas. Men andras upplevelse då?

När det blir dags för mina barn att stå inför präst eller vigselförrättare kommer jag starkt att plädera för barnfri ceremoni.

TS, stanna hemma med ditt barn. Brudparet har klart sagt ifrån hur de vill ha det - barnfritt!

Tycker det är riktigt anmärkningsvärt att så många tycker det är självklart att kvinnan alltid är den som ensam ska avstå bröllopet, oavsett ammande barn eller ej. Lever ni på stenåldern eller? SÅ mycket som mammorna redan får avstå pga graviditet, tiden efter förlossning och sedan spädbarn.

Tycker inte det är mer än rätt att båda föräldrarna antas avstå om man har ammande barn som ej är välkomna. Är mamman sedan ok med att ensam avstå är det såklart toppen. Men hon ska inte förväntas att stanna hemma själv med bebisen bland kräk och bajs medan pappan går och festar loss, bara för att hon ammar.

Tack, jag håller helt med. Bröllopet är ca 9h bort dörr till dörr. De jämför oss med de två andra bebisarna vars morföräldrar endast ska köra 30 min till bröllopet för att vara barnvakter. Vi har av olika skäl ingen möjlighet till en barnvakt barnet litar på från Sverige som kan följa med till bröllop tillsammans med alla inhyrda, lokala nannies. Brudparet är nog ok om att jag inte kommer, men svärmor försöker belägga skuldkänslor över att 1) jag som mamma inte skippar vigsel och middag för att vara barnvakt så de får träffa barnet före/efter 2) att vi inte lämnar bort vårt barn till en okänd främling. Vi har sagt att jag stannar kvar i Sverige med barnet så min man kan gå, men detta har inte accepterats och ej heller har brudparet ändrat sig utan nu tjatar de om vi bör hyra in barnvakt. Jag och min man har gett upp och tänker vi skjuter upp den här diskussionen med dem tills efter vår bebis har fötts.