Få planerat snitt som förstföderska??

1.Att något har gjorts under en längre tid är inte ett bra argument för att man ska fortsätta göra det. Människor har mördat i all evighet, är det också något vi borde fortsätta med? (Märk att jag inte jämställt dessa två saker, applicerar enbart samma retorik man använder sig av). Med samma logik borde vi ju även inte erbjuda smärtlindring, det är ju en onödig grej som kvinnor i den överväldigande majoriteten av historien klarat sig utan. Förresten, hur ställer man då sig till att kvinnor i alla tid också dött i vaginal förlossning? Kanske också något man borde fortsätta låta ske eftersom det alltid vart så. 

2. Även om.majoriteten av alla förlossningar går utan större komplikationer och mamma och barn klarar sig fint, så finns det många gånger det inte går.

3. Rädsla är inte alltid logisk. Även om man haft en jättebra förlossning eller inte ens vart med om en förlossning så kan man känna otrolig rädsla för de komplikationer som kan uppstå. I vissa fall räcker det med att få gå i samtal för att bearbeta rädslan och på andra sätt jobba så att man känner sig säker och trygg inför förlossningen. I andra fall spelar det ingen roll vad man än gör, rädslan är för stark. Då är det absolut mest humana och säkraste att bevilja ett kejsarsnitt. Är du medveten om att huruvida mamman känner sig trygg under förlossningen är en enorm faktor för hur bra förlossningen kommer gå? En mamma som är skräckslagen och fylld av ångest gör en osäker förlossning som la leda till riktigt allvarliga komplikationer. 

.

1. Och 2.

Om man nu tittar i ett nutidsperspektiv så är det säkraste sättet att föda vaginalt. Det finns också andra långtidskonsekvenser av snitt som man kanske inte värderar så högt som förstföderska vid 22 nämligen problem vid framtida graviditeter och förlossningar. Inom förlossnings vården kallar de ibland kejsarsnitt för nödutgången. Kanske klarar kroppen en graviditet till vid 26 men sedan när man bestämmer sig för en sladdis vid 34 så är det inte längre möjligt eller säkert.

4. Nej, faktiskt så är inte kejsarsnitt så säkert mycket dyrare. Man har gjort en enkel beräkning på vad kejsarsnitt kostar och vaginal förlossning kostar. En vaginal förlossning utan några komplikationer kostar ca 25 000 kr, ett kejsarsnitt ca 40 000 kr. En svår vaginal förlossning kostar ca 60 000 kr. Ca 15 % av alla förlossningar betraktas som svåra. Ca 10 % av alla förlossningar slutar i akuta kejsarsnitt vilket innebär en kostnad för BÅDE vanlig förlossning OCH kejsarsnitt. Lägg därtill att antalet som önskar planerat kejsarsnitt utan medicinsk orsak (alltså t.e.x förlossningsrädsla) är väldigt få procentuellt och håll i åtanke riskerna kring att ha en otrygg och skräckslagen mamma under en förlossning så borde ju det vettigaste även från en strikt kostnadsvinkel vara att bevilja planerat kejsarsnitt. 

Men som om inte det räcker så finns det allvarliga problem med ovanstående kostnadsberäkning. I kostnaden för kejsarsnitt så har man räknat med all eftervård som krävs, det har man inte gjort för vaginal förlossning. Så om man gjorde en faktiskt analys där man inkluderade behandling för skador i samband med vaginala förlossningar (som i en del fall kan kräva en eller flera operationer), sjukskrivning pga skada eller depression som följd av en traumatisk förlossning så tror jag inte skillnaden i kostnad skulle vara lika stor om ens alls eller till och med mindre när vi jämför mellan planerade snitt utan medicinsk orsak och vaginal förlossning i snitt.

.

3. Har man en otroligt stark förlossningsrädsla så räknar det som en tillräcklig medicinsk anledning för att bevilja snitt. Det är vad jag ser ingen som har föreslagit att det bör ändras?

Däremot tror jag det är väldigt få förstföderskor som inte känner en viss oro/rädsla/nervositet inför en förlossning. Det är ju en ganska naturlig och till och med sund känsla när man kommer att gå igenom någonting helt nytt och smärtsamt för första gången. Var går då gränsen? Ja det är i nuläget upp till vården att avgöra, de försöker hjälpa dig att bearbeta din rädsla och förbereda dig. Om du försöker och det absolut inte går så beviljas du ett snitt.

De kan inte tvinga dig till en vaginal förlossning, men som förstagångsföderska utan medicinsk anledning så måste du verkligen stå på dig. Säga att du är jätterädd, att vaginal förlossning inte är ett alternativ och var framförallt envis. De kommer inte att gå med på det bara för att du ber snällt.

5. Detta med att bekosta ett planerat snitt själv. Det är en deal i det skattesystem vi har, alla bidrar generellt, inte till de ändamål man själv vill. Tycker du det är fel så får du väl driva den frågan politiskt. Utöver det, ställer du samma krav på att betala själv när det gäller annan vård som man skulle kunna anse att vårdtagaren har valt själv? Om man vet om riskerna med rökning och ändå röker, ska man bekosta sin egen cancervård sen? Om man vet riskerna med att äta animalier, ska man då bekosta sin egen hjärt/kärlvård? Om man deltar i sporter där risken för skada/olycka är hög, bör man bekosta den vården själv? För det finns massor med vård i samhället som enkelt hade kunnat undvikts av individen själv (och borde ju därmed ses som onödig vård). Men som sagt, det är inte så vårt samhälle, välfärdssystem och skattesystem är uppbyggt. Sen kan jag personligen tycka att det vore grymt också. Precis av samma anledning som smärtlindring hos tandläkaren inte får kosta extra, för att vi har en strävan om att vård av människor ska vara mer än enbart effektiv. Vi vill att människor ska känna sig trygga och slippa onödigt lidande. Att få känna sig trygg och slippa lidande ska inte vara kopplat till ens egen möjlighet att bekosta det.

Hur menar du att dom inte kan tvinga henne? Om inte sjukvården beviljar snitt så har hon inte så mycket annat val, eller hur? Sjukvården har sista order

Skriver från mobilen just nu, men har länkar på min dator. Kan lägga in det senare. Om du vill kolla direkt så kan du nog googla ?kostnad vaginal förlossning kejsarsnitt socialstyrelsen?, borde dyka upp. Annars lägger jag in sen.

Nej, det var inte riktigt min poäng med att lägga in dessa procent och siffror. Poängen var mer att det blir rätt orättvist att ställa kostnaden mot av en normal förlossning mot kostnaden av ett kejsarsnitt som ett argument mot kejsarsnitt. För risken finns ju alltid att det slutar i en svår vaginal förlossning eller i akut snitt, då är det högst relevant att få en genomsnittlig siffra för alla vaginala förlossningar om man ska ställa det mot planerade kejsarsnitt. Man kan inte kallt räkna med att den vaginala förlossningen kommer vara ?normal?.

Sen är det andra problemet, som jag också nämnde, att analysen gällande kostnaden för vaginal förlossning inte är lika omfattande som för kejsarsnitt. Och huruvida förlossningsdepression är överrepresenterat bland snittad är också en intressant fråga. För forskning på detta är inte tillräcklig i dagsläget då man som oftast inte ens skiljer på akuta snitt, urakuta snitt och planerade snitt. Därtill vore det än mer intressant att ta i beaktning i en studie vad mammans inställning/vilja till förlossningsättet var innan. Någon som drömt om en vaginal förlossning men blir tvingad till planerat snitt pga medicinska orsaker kommer säkerligen inte må särskilt bra över det, min gissning är att den personen löper större risk för förlossningsdepression än någon som ville föda vaginalt som fick det och någon som ville föda med planerat snitt och fick det. Men det är min gissning, tyvärr finns det inte studier på detta. Har seriöst funderat på att dra igång en sådan då jag verkligen är intresserad av det.

Sen har jag aldrig skrivit att man ska få välja helt fritt. Mitt ursprungliga inlägg var framförallt riktat mot de i tråden som skrev väldigt negativt om snitt och de som önskar snitt (att det inte borde tillåtas, att man kan bekosta det själv, att det är mycket dyrare och osäkrare). Jag tycker inte att det ska vara totalt fritt val, det bör ske i diskussion med vården. Bl.a. finns det en del personer vars hälsotillstånd innebär väldigt stor ökad risk vid snitt. Sådant bör vården absolut vara involverad i. Och möjlighet till att få stöd och samtal tror jag är superbra, det har hjälpt många komma över sin rädsla och känna sig okej inför en vaginal förlossning. Däremot tycker jag att det är förskräckligt hur pass mycket det varierar idag i Sverige gällande möjlighet att få planerat snitt. I vissa län är det otroligt svårt att få igenom, i andra något lättare. Det är inte okej, möjlighet till vård ska inte variera så pass mycket. Och är det en föderska som är relativt frisk och som trots samtal, trots stöttande, har fått ta del av alla risker med båda förlossningssätten och trots allt det ändå står fast beslutsam om att hon vill ha ett snitt, ja då tycker jag faktiskt att vi borde bevilja det. Men så är det tyvärr inte idag, hela tiden blir föderskor nekade snitt trots att det finns en humanitär indikation. Som sagt, det är en mindre procent det gäller. Den stora majoriteten vill föda vaginalt.

 

Jag är inte TS. Jag är inte gravid och försöker inte få ett snitt. När jag skriver "du" så var det ju inte riktat till det. Det var ju ett inlägg som inte citerade någon. Men om du var en av de som skrev att snitt borde bekostas på egen hand så för all del. Vad är det du inte förstår? Jag menade bara att är det något man verkligen anser så får man väl driva den frågan politiskt om man vill att det ska se annorlunda ut. För det finns som sagt goda anledningar varför det inte ser ut precis så idag. Du får läsa punkt 5 igen istället, orkar inte upprepa mig. Personligen är jag inte heller för en privatiserad vård på det viset. Har bott sex år i USA och det är verkligen inget att eftersträva. 

Återigen, jag har aldrig skrivit att välja snitt ska vara ett totalt fritt val. Jag tycker systemet vi har idag generellt är bra. Där man gör det i samnförstånd med vården, med hjälp av samtal och stötande. Men där i finns det också riktlinjer om att man bör bevilja snitt på humanitär indikation om föderskan verkligen verkligen vill det och har en stark rädsla. Det jag anser vara problemet är att dessa riktlinjer inte efterföljs på samma vis över hela landet, det är väldigt fria tolkningar. Vidare tror jag att det vore en vinst för alla om man verkligen höll på dessa riktlinjer. För om en förlossningsrädd kvinna kan känna sig trygg i att veta att OM hon verkligen inte vill efter samtalsstöd osv. så kommer hon ändå beviljas snitt, då tror jag det finns en mycket bättre chans att dessa samtal skulle vara mer effektiva och leda till att fler förlossningsrädda kommer till en punkt där det känner sig okej med en vaginal förlossning. Är du förlossningsrädd och vet att huruvdia du får ett snitt till stor del hänger på om du lyckas övertyga din läkare om att du är tillräckligt rädd, tror du på riktigt att samtal och dyl. kommer vara så effektivt som hade kunnat vara? 

Tandläkarvård subventioneras visst. Men på ett annat vis bara, som sker procentuellt utefter hur mycket du måste betala. 

Återigen, vet inte varför du fått för dig att jag propagerar för att man ska välja snitt helt fritt och av vilken anledning som helst. Har aldrig skrivit det. Så blir rätt onödigt att ens bemöta din sista kommentar. 

Letade för övrigt reda på två av länkarna jag kikat på tidigare. Finns på flera olika källor, bl.a i flera rapporter hos Socialstyrelsen. En från 2015 t.ex. "kejsarsnitt, som  kostade  i  genomsnitt  drygt  52  000 kronor.  De  vaginala  förlossningarna  kostade  knappt  26  000 kronor". www.socialstyrelsen.se/publikationer2015/2015-12-10Här är två läkare som också nämner detta angående att alla faktorer(såsom eftervård) inte tas in i beräkning när man uppskattar kostnaden av vaginal vs. kejsarsnitt födsel. Och gjorde man det skulle kostnaderna förmodligen vara i princip likvärdiga och anser därav att kostnad inte ens börjat vara en faktor i huruvida man bestämmer kejsarsnitt eller inte. www.lakartidningen.se/Opinion/Debatt/2013/04/Kvinnan-kan-sjalv-gora-ett-informerat-val-/