Den som tar till våld när den blir provocerad kommer göra det igen, har man dessutom kommit undan med det en gång så finns ingen anledning att hålla tillbaka.
Dock tycker jag nästan att ett ännu värre problem är hans svartsjuka, att han (regelbundet?) inte tvekar att anklaga dig för saker du inte gjort och att han kallar dig nedsättande tillmälen.
Jag har erfarenheter av liknande situationer, och det blir aldrig bättre. Han behöver jobba med sig själv.
Varför vi var ute igår var för att vår gemensamma kompis fyllde 25 så vi brukar inte dricka till vardags. Men han skulle dock aldrig röra mig ifall han va nykter. Jag ska försöka sova nu så jag kan tänka mer klart sen
Just nu kan jag knappt kolla på honom när han ligger och sover men jag har aldrig sett honom så ångestfylld så en del av mig känner ändå med honom. Är det alltid så, att det aldrig är första och sista gången?
Du missförstår nog.
Min poäng är att man kan slå en gång eller FLER gånger pga olika anledningar.
Jag säger bara emot att mannen blir ett monster efter första slaget vilket kommer resultera i att han inte kan kontrollera sig mer och slår utan anledning. Som att första slaget skulle få något inom honom att växa och då blir han provocerad av allt.
Nu känner jag inte ts kille, men troligtvis kommer han slå igen ifall hon skryter om sina ligg igen eller gör något annat dumt. Han anser att det är en legitim anledning. Antingen lämnar man eller så förstår man att framför honom tar jag inte upp si och så. Inte svårare än så.
Men folk får det att låta som att en man som slår pga en anledning han anser legitim kommer slå jämt och bara för att, för att dörren är en millimeter öppen eller för att kvinnan råkade ställa sig framför honom vid fel tillfälle. Självklart sker det men det innebär inte att det är så majoriteten män som slår funkar.
Vissa män använder helt enkelt våld i "uppfostringssyfte", dvs pga olika anledningar (innebär som sagt inte att det är rätt).
Men är jag inte delvis skyldig till detta då? Försöker bara tänka mig in i situationen istället för från enbart min sida. Jag vet ju att han är impulsiv och ibland inte tänker sig för, oftast är det roligt och positivt men inte igår. Om jag var i samma situation och får reda på att han legat med två tjejer i samma rum och sen ignorerar mig resten av kvällen så skulle jag bli as irriterad. Om jag sedan vill prata om det, men säger det på ett ganska omoget sätt för att jag är ledsen och då får till svar att han inte är bra i sängen (vet inte ens var det kom ifrån för det tycker jag ju inte) ja jag skulle ju absolut inte ge han en smocka i ansiktet men sen så är ju inte jag en impulsiv berusad kille.
Ja, han har skrivit ett milslångt meddelande nu där det bland annat står att han fick en black out och knappt minns någonting.
Han är villig att göra precis vad som helst för att jag ska förlåta honom och kan gå och prata med en psykolog (jag hade inte ens hunnit föreslå det).
Han skriver också att han vill bjuda på en resa över nyår och att vi måste bli bättre på att prata med varandra nyktra.. Att han gjort sitt livs misstag och att han inte har något att leva för utan mig...
Jag vet inte. Jag kommer iallafall inte förlåta honom imorgon eller om en vecka.
Ja jag skulle inte säga att han har det annars, jag har aldrig hört han prata illa om kvinnor eller på något sätt visat att han inte respekterar oss utan tvärtom. Men, nu när ni är så många som säger det så inser jag att man fan inte säger så oavsett innebörd, så det kommer vara totalförbjudet i fortsättningen.
Nej jag tycker han har gått över gränsen nu och jag fattar att detta kan fortsätta även om jag inte tror det i nuläget men risken finns.
Det ser enkelt ut på skrift. Eller nej, det gör inte ens det. Hur ska jag få honom att flytta? Vart ska han flytta? Han har ju sitt jobb här och att skaffa lägenhet är inte det lättaste, kötiderna är långa. Att behöva vänta i flera perioder på minst ett halvår låter redan nu psykiskt utmattande.
Men jag förstår att jag måste göra något sådant för att visa att jag menar allvar och för att se att han bättrar sig så jag får väl sova på saken vart jag ska börja och vad jag ska göra :(
Det är svårare för honom eftersom jag har mitt kontaktnät här och kan i värsta fall flytta hem igen hur lite det än lockar. Alternativt ordna studentlägenhet eftersom jag pluggar på uni.
Men vart skulle han ta vägen? Ja han kan hitta en andrahandskontrakt men vi bor i Sthlm och det är ju väldigt dyrt och eftertraktat. Det är dock hans lilla problem isåfall.
Jag hoppas dock att vi inte behöver gå så långt än utan att han går till en psykolog och jobbar med sig själv.Jag ursäktar inte honom jag tycker han har gjort alla fel när han slog mig och jag tycker han är jävligt grov i mun och jag har verkligen inte förlåtit honom för det.
Skulle aldrig tillåta att det upprepas en gång till men jag vill bara inte ge upp utan att ens försöka ge han en chans till att lösa vad nu som är problemet.
Kram och tack!
Någon gång måste jag ju få ?nog?, som i alla relationer. Hur gör andra? Det känns inte som att det är svårare för folk att bryta om man drar ut på det utan tvärtom att man kanske kommer på att okej, det är verkligen det här jag behöver göra! Man kan ju tappa känslor och jag önskar faktiskt att jag gjorde det, och det kanske jag gör. Sen tror jag inte att jag skulle hamna i en situation där jag är beroende av honom, jag har ju min familj en station bort om jag skulle bli arbetslös eller någon annan kris. Men ja jag är rädd för att bli ifrågasatt men mest för att jag själv tycker situationen är pinsam av olika anledningar, men det verkar ju vara ganska normalt i alla fall har jag förstått.
Tanken på att det är slut för alltid och att vi typ aldrig skulle se varandra mer gör kanske att jag inte kan ta det beslutet men det känns bättre att tänka att han kan ändras i framtiden och att det fortfarande finns hopp även om vi inte kan vara tillsammans nu.
Om det inte är mitt fel, vems fel är det då? Om jag är 1 av 10 tjejer som skulle hamna i denna sits menar jag. Det är ju inte han som tar besluten åt mig?
Jag ska iallafall ut ikväll, betyder det att jag vill gå på efterfest till 5 på morgonen så gör jag det, sen får han tycka vad han vill. Vi ska ju ändå flytta isär. Jag spelar inget spel men jag är väldigt nyfiken på hans reaktion, om han kan ta det bra.
Jag tänkte inte provocera och jag tycker inte det är spännande men jag vill bara kunna gå ut som mina vänner kan utan att deras partners säger att dom är otrogna eller slampor. Tvärtom mötet dom upp dom ute och vi har kul tillsammans allihopa.
Varför jag skrev att jag inte spelar något spel är för att jag vet att folk tror det när jag skriver att jag tänker gå ut och skiter i has reaktion, jag har redan fått en kommentar om det. Det är inte så att jag försöker göra honom upprörd jag vill bara att han ska förstå och ändra inställning.
Ärligt talat så verkar det bara vara ajnas som inte dömer men för alla andra är jag en svag tjej som spelar ett spel och har satt mig i denna situation själv. Därför kommer jag aldrig sägs det till någon eftersom majoriteten tycker att jag ber om fet eller åtminstone går skylla mig själv och det visste jag redan.
Jag vet att många i denna tråd har tänkt om nu efter dessa analyser har kommit fram och då gör jag väl livets misstag som säljer lägenheten och lägger ner ett problematiskt förhållande som beror minst lika mycket på mig. Ibland är jag övertygad att jag är oskyldig men nu är jag mer övertygad att det faktiskt är tvärtom.
Så vem är jag att säga att det är fel?