Mitt ex har asperger. Tack och lov har jag ensam vårdnad om vår dotter. Hon vill inte träffa honom heller. Både hon och jag blev sjuka av att leva med honom. Men att flytta var som att bli avgiftad.
Vi började se färger igen. Vi kunde andas. vi kunde vara glada. Vi kunde spela musik utan störa. Vi fick höras. Vi fick tänka. Vi fick vara människor. Det var som att slippa ut ur ett fängelse.
Jag har varit i din mammas situation, partner till en man med AS. Hans kontrollerande beteende, oförmåga att se, bekräfta och stötta mig i mina känslor och avsaknad av respekt för mig gjorde mig sjuk. Allt jag gjorde var fel eller otillräckligt. Han fick mig att tro att jag var ?onormal?, svår att leva med och att han gjorde mig en tjänst genom att försöka få mig att förändras. Jah drabbades av utmattningsdepression och redan i första psykologsamtalet sa psykologen ?jag tror inte jobbet är problemet utan din hemsituation Vid tidpunkten var jag så nedtryckt och svag att jag förnekade vad psykologen sa. Jag var sjukskriven i över ett år, arbetstränade men blev inte frisk nog att återgå till arbetet. Det var först när jag lämnade min man som mina utmattningssymtom försvann. Sömnsvårigheterna som jag kämpat med i åratal försvann två dagar efter att jag flyttat till min nya bostad. Minnet, motivationen och glädjen kom tillbaka och inom två månader var jag helt återställd. Givetvis fick jag jobba längre med skadorna på min självkänsla. Jag tror att din mammas enda chans är att lämna honom.
#metoo vill jag säga! Mina erfarenheter också av partner med asperger!
Det är som att livet blev svart vitt och bara gick ut på att följa hans regler för att man skulle förändras till att bli som han.
Far har aldrig förstått att han skadat oss. Han kan bara se att vi skadat honom. Läkare och psykologer som resonerat med honom får också bara monologer om att det är vi som borde gå hos psykolog inte han. Han har pärmar med märklig statistik om att det är vi som är aggressiva och oförskämda. Ett tag höll han till exempel på med tidtagarur för att bevisa att det inte var han som pratade mest i familjen.
Mitt ex var inte medvetet elak. Han är ingen ond människa men hans sätt att vara skadade mig oerhört. Förklaringen på hans beteende och oförmåga att mentalisera, se andras perspektiv, känslor och behov är hans Aspergerdiagnos. Därmed inte sagt att alla med Asperger beter sig som honom men hans beteende är signifikant för diagnosen. Han är inte född på 50-talet utan fyllde 36 i år, och han har haft en bra uppväxt med känslomässigt tillgängliga föräldrar. Liksom flera av er med Asperger som gått till motangrepp i tråden hade han ingen insikt om att det fanns fler perspektiv än hans eget, han till och med utgick ifrån att jag måste ha ljugit för min psykolog eftersom psykologen omöjligt kunde ifrågasätta hans beteende som ju var helt felfritt.
Känner igen. Om jag sa till min man att något blev pinsamt i sociala sammanhang så började han bara skrika om att alla andra var ytliga idioter som bara brydde sig om yta, flams och trams. Hans sätt var mer rätt och ärligt.
Formella koder och regler av alla slag kunde han. Värst var det i trafiken. Han tålde inte andra gjorde fel. Han kunde köra efter folk för att kliva ur och gorma om att brutit mot någon regel.
Ehhhh.... Tycker du inte att du håller på med något långsökt nu?
Det känns nästan lite creepy att du försöker ta reda på var mina barn går i skola.
Det har ingenting med tråden att göra.
Vet du vad Helleborus betyder? Julros inte så konstigt nick i jultid alls.
Du, Mensnälla, du är riktigt otrevlig.
Jag föreslår att alla bara ignorerar dina inlägg.