Inlägg från: Anonym (Anonym Aspie) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Anonym Aspie)

    Åldrande far med asperger /autismspektra

    Mammasflicka skrev 2017-12-06 13:57:45 följande:

    Det är tydligen inte helt ovanligt när det gäller äldre personer, med den här diagnosen, sjukdomen funktionsnedsättningen eller vad f*n man skall kalla det för, att man inte fått någon hjälp. Neurologen sa också att man är mest inriktad på barn och att man vet för lite om vuxna och åldrande personer. Men hans uppfattning var att den med asperger ofta blir värre med stigande ålder. Att alla symptom förstärks.


    Vi kollade det med anhörigstöd men det finns i vår kommun bara för anhöriga till barn.


    Men eftersom neurologen tror att mamma lider av posttraumatisk stress så har hon fått en psykologkontakt. Jag var med där och det är så nedbrytande att få insikt i hur min fars asperger har förstört.


    Men din mamma kunde förstås ha skiljt sig? Man har ett ansvar där som partner och som förälder. Om man ser att partnern har psykiska problem av något slag så bör man - i barnens intresse - överväga en separation. Även en tillfällig sån kan ju vara en lösning.

    På dig låter det som om läkare eller samhället hade kunnat göra något, men egentligen är det din mamma som hade bästa möjligheterna att göra något eller åtminstone att söka hjälp. Oavsett om man vet vad det är eller inte - och det finns många föräldrar med Asperger som inte alls beter sig så mot sina barn  - så kan man alltid separera om man tycker att partnern har ett beteende som påverkar barnen, och en själv negativt.

    Jag reagerar förstås lite mot det här, för att jag själv har Asperger-diagnos och har tre barn. Och det är ungefär lika stor variation på beteende som föräldrar bland folk med Asperger som det är på folk utan Asperger. Och jag har själv också separerat från en partner med depression som påverkade barnen negativt.
  • Anonym (Anonym Aspie)

    Och jag undrar fortfarande VAD exakt ni förväntade er få hjälp med? Jag har själv fått diagnos som vuxen och har inte heller fått hjälp med något. Kanske för att jag inte behövde såna grundläggande insatser som finns. Sånt som boendestödjare (jag har själv jobbat som boendestödjare). Det är ju tänkt för (unga) vuxna som inte klarar att städa eller betala räkningar. Sedan sjukskriver de många. Vilket inte heller är någon jättebra lösning. Och de som inte klarar att arbeta får gå på daglig verksamhet - bara så att de inte sitter hemma och blir deppiga.

    Om man dock jobbar och har partner och barn, så anses man vara så högfungerande att man inte får nån annan hjälp än vem som helst. Alla kan förstås gå på familjerådgivning.

  • Anonym (Anonym Aspie)
    Anonym (Annan dotter) skrev 2017-12-06 14:58:00 följande:
    Jag misstänker också att det kan vara så, eller ett par tre stycken som regelmässigt startar den här typen av trådar. Trist med den generellt respektlösa tonen från ts där hon riktar hatet mot en hel diagnostyp och inte mot händelser eller personen som har förstört. Man ska nog ändå inte underskatta hur förödande det kan vara med vissa äldre (män) som aldrig fått diagnos, vet själv en som levt med en man som tyranniserat henne, hon har en lätt utvecklingsstörning och har inte lyckats bryta sig loss. Han kan ju vara en idiot bara men han passar misstänkt bra in i kriterierna.

    Jag tror en del av ilskan ts känner kommer sig av att hon faktiskt vet innerst inne att det är komplicerat, men det är lättast att rikta ilskan mot ett bestämt mål, inte ok ändå förstås. Finns ju många saker att fråga sig. Vad är anledningen att ts mamma aldrig lärde sig stå upp för sig själv eller söka hjälp? Vad är anledningen att pappan trots aspergern inte alls fått lära sig ens grundläggande hyfs? Har har empatistörning också utöver aspergern?
    Håller med dig. Jo, han kan passa in i kriterierna, det gör lasermannen också och ändå går inte alla Aspergare och skjuter invandrare. Poängen är ju att det inte bara är Asperger i så fall. En blandning av Asperger, personlighetsstörning och annat (sekundära psykiska problem eller missbruk t.ex.) brukar ligga bakom såna knepiga personligheter.

    Utvecklingsstörning, nja... de kan ju ändå vända sig nånstans och få hjälp. Och har kanske lättare att få det. Förutom om man är rädd att bli av med barnen då. Jag vet inte om det är en berättigad rädsla. På något sätt patologisk är denna vägran att lösa sitt eget dilemma, för det måste ju vara bättre för barn att slippa detta.
  • Anonym (Anonym Aspie)
    Anonym (förstår) skrev 2017-12-07 18:42:00 följande:
    Anonym (Anonym Aspie) skrev 2017-12-07 18:31:31 följande:

    Precis. Och man märker också att det är en person som skriver med flera nicks. Bara troll.



    Exakt vad är det som är så svårt att tro på?
    - Att omgivningen kan ta skada av AS personligheter
    - Att skadan tar lång tid att läka.
    - Att det finns flera som vittnar om stora skador

    Är ni med AS så inne i er egen världsbild att ni inte ser vad det gör med omgivningen? 
    Jo, det kan ta lång tid att läka. Men det läker överhuvudtaget inte så länge man är kvar i situationen. Och dessa trådar - som uppenbarligen alla kommer ifrån samma person - är ju alla inne på att det inte är en lösning att separera. Därmed är alla åtgärder för att läka traumat ganska meningslösa.

    Om man tar skada av sin partners beteende, så separerar man. Gör man inte det, så är man oansvarig mot barn som drabbas.

    AS-personligheter? Varför beskriver alla dessa trådar personlighetsstörningar då? Två helt olika saker.

    Ser jag inte? Jag separerade ifrån mina barns pappa när hans psykiska problem (depression) drabbade barnen. Här var det nämligen inte jag som påverkade omgivningen negativt, och det är långt ifrån alla med AS som påverkar sin omgivning negativt på det sättet. Du däremot antyder ju att det gäller alla, vilket är ganska oförskämt.


  • Anonym (Anonym Aspie)
    Anonym (Mensnälla) skrev 2017-12-07 18:56:14 följande:
    Problemet med er är att ni kastar ut asperger, och får det till att det gäller alla. Ordet asperger upprepas gärna, och det känns inte som ni har någon förståelse att personer med asperger kan vara väldigt olika varandra.

    Om ni skulle träffa på någon med asperger och som är förälder, utgår ni från att de är likadana som era föräldrar?

    Det är inte asperger som är problemet. Problemet är dåliga fäder. När växte dessa män upp? Jag utgår från 50-talet och möjligtvis tidigare?

    Då var det ganska vanligt att mannen var överhuvud i familjen. Det kan vara det de lärt sig.

    Modernare män är troligen bättre.

    Åh, fast nu kommer väl den yngre kvinnan med en man i 25-årsåldern in och berättar exakt samma historia om sin man.
    Precis! Man behöver bara titta tillbaka nån generation eller två så har vi otroligt många såna pappor. Vi måste ha haft hela generationer av traumatiserade människor! Och även om det inte bör vara så med "modernare" män, så kan det förekomma. Det finns otroligt många olika faktorer som kan vara problem i relationen mellan förälder och barn. Och alla dessa berättelser här innehåller flera också. Det handlar inte bara om Asperger, det är en blandning av flera problem.

    En annan faktor är också: Jag har träffat ganska många familjer där en förälder (eller båda) har Asperger (jobbar med sånt). Många verkar ha en ganska bra relation med sina barn. Just för att de har gemensamma drag. Ofta har ju barnen också Asperger och föräldrarna känner i regel sina barn väl, som alla föräldrar.
  • Anonym (Anonym Aspie)
    Anonym (Derrida) skrev 2017-12-07 19:33:50 följande:

    Ja, jag tror att det är så. Det verkar var en del av diagnosen att inte kunna ta in och förstå att andra människor upplever något annat än vad man själv gör. Att andra har känslor. Att andra får lov att tycka så som de gör utan att det är fel.


     


    Löjligt! Vi pratar inte Kanner-autism här utan Asperger. Citat från Gunilla Gerland: "Ni förstår inte oss heller! Och ändå påstår ni att vi har en empatistörning?"

    Det handlar om att vara olika. Men jag går inte heller och bara påstår att du har problem att förstå grundläggande koncept för att du inte förstår människor som inte är som DU.
  • Anonym (Anonym Aspie)
    Anonym (Annan dotter) skrev 2017-12-07 20:11:17 följande:
    Ja, han som är dömd för vålsbrott och har en mamma som är läkare? Känner också igen det.
    Oh, är det HAN? Det här är inte det enda forumet där han håller på.
  • Anonym (Anonym Aspie)
    Anonym (Annan dotter) skrev 2017-12-07 20:11:17 följande:
    Ja, han som är dömd för vålsbrott och har en mamma som är läkare? Känner också igen det.
    Anonym (förstår) skrev 2017-12-07 18:42:00 följande:

    Exakt vad är det som är så svårt att tro på?

    - Att omgivningen kan ta skada av AS personligheter

    - Att skadan tar lång tid att läka.

    - Att det finns flera som vittnar om stora skador

    Är ni med AS så inne i er egen världsbild att ni inte ser vad det gör med omgivningen? 


    Fast alla blir inte skadade, bara de som inte kan stå på sig eller gå om alla gränser passerats, det gäller ju alla former av låggradiga övergrepp i ett ?fritt land?. Undantaget är väl barn eller de som blivit nertryckta som barn (eller förståndshandikappade som jag nämnde tidigare att jag bevittnat själv). Man behöver inte ha diagnos själv för att se att ni vädrar ett förakt mot själva funktionsnedsättningen, själva har svårt att vara nyanserade, och borde föra diskussionen i låst grupp eller inte alls.
    Så bra sagt . allt verkar så svart eller vit hos den personen. Dels märker man då samma drag hos "alla", dvs. det är samma person dom diskutera med sig själv. 

    Uppenbarligen har den personen aldrig blivit riktigt vuxen, dvs tar inte ansvar för sitt liv. Andra ska fixa allt, och jag ser fortfarande inte hur det skulle gå till.
  • Anonym (Anonym Aspie)
    fornminne skrev 2017-12-07 20:38:05 följande:

    Hur är dessa partners i början? Då måste de ju vara eller "spela" normala, annars skulle ju ingen falla för dem. Jag har träffat flera med Aspergers och alla utom en har varit trevliga. Men jag skulle inte vilja leva ihop med dem.
    En person med Asperger kan absolut inte låtsas vara annorlunda.
  • Anonym (Anonym Aspie)
    Helleborus skrev 2017-12-07 21:15:45 följande:

    Känner igen. Om jag sa till min man att något blev pinsamt i sociala sammanhang så började han bara skrika om att alla andra var ytliga idioter som bara brydde sig om yta, flams och trams. Hans sätt var mer rätt och ärligt.


    Formella koder och regler av alla slag kunde han. Värst var det i trafiken. Han tålde inte andra gjorde fel. Han kunde köra efter folk för att kliva ur och gorma om att brutit mot någon regel.


    Personlighetsstörning! Inte Asperger!
  • Anonym (Anonym Aspie)
    Anonym (Mensnälla) skrev 2017-12-07 21:12:47 följande:
    En gång började min mamma skrika att ingen tyckte om henne och hon skulle åka hem. För ingen ville ha henne där. På julafton, framför alla.

    En gång kastade hon en flaska på mig.

    En gång blev hon arg på mig i bilen för hon tyckte inte om mitt ansikte och slängte ut mig och körde därifrån. Jag var 14, hade inga pengar och var 60 mil hemifrån.

    Vi berättar här om personer som misshandlar sina närstående? Eller?
    Låter som min mamma. Som INTE har Asperger vad jag vet....
  • Anonym (Anonym Aspie)
    Helleborus skrev 2017-12-07 21:52:47 följande:
    Det är nästan så man skrattar. Anmäla felparkerade grannar, varje vecka. Men tyvärr har varit med om liknande saker. Här var det häckarna och plank som anmäldes för att de var för höga. Rättshaverist skulle jag vilja påstå att han var.
    Rättshaverister är såna som har en personlighetsstörning!
Svar på tråden Åldrande far med asperger /autismspektra