Inlägg från: Pope Joan II |Visa alla inlägg
  • Pope Joan II

    Seperation, ångest & piller

    Varifrån får du stora mängder morfin?

  • Pope Joan II
    frokenannorlunda skrev 2017-12-08 00:14:29 följande:
    Min mormor opererades för ett tag sen och använde aldrig upp alla mediciner dom skrev ut åt henne, så jag kunde lätt få tag i dom. Jag hade också problem med tänderna under en period och fick starka smärtstillande utskrivna av min tandläkare, så det är väl på den vägen.

    Har aldrig köpt något på gatan och kommer aldrig göra det heller om du tror det.
    Den som inleder sig i missbruk gör ofta en hel del saker de sagt aldrig tänkt sig göra. Det är så missbruk riskerar att påverka missbrukarna. 

    Förstår jag dig rätt - du har blivit morfinist av ett uppbrott från en relation? Det låter som en gigantisk överreaktion och som någon sorts vilja att vara destruktiv. Har du en historia av destruktivitet?

    Håller definitivt med om att du snarast bör söka hjälp.
  • Pope Joan II

    Du får trösta dig med att när tabletterna är slut så kan du inte skaffa mer. För det var väl du som aldrig skulle köpa olagligt, om jag förstod dig rätt.

  • Pope Joan II
    bullen1984 skrev 2018-01-19 10:23:03 följande:
    Ja det är ju en tröst i hela eländet. Det löser ju alla problem.
    Att vräka i sig stora mängder morfin för att man genomgår ett uppbrott är att dra på sig ett i värsta fall väldigt stort och i sämsta fall mycket svårlösligt problem som varit mycket lätt att undvika. 

    Att gå från att säga sig vara i det närmaste suicidal till att "våga" träffa två nya män på relativt kort tid säger mig att det är mycket i den här historien som handlar om överdrifter och onödig dramatik. Det i sig ger vid handen att den här 26-åringen som fungerar på det här melodramatiska sättet kan komma att sitta hårt fast i missbruk innan det här eventuellt vänder åt ett mer positivt håll (förmodligen genom att hon träffar en ny parter eller kanske börjar om med den tidigare - oklart hur positivt det senare alternativet är). Så ja, det är väl väldigt bra om ett problem löser sig även om inte alla gör det. 
  • Pope Joan II
    NiMi12 skrev 2018-01-19 10:59:27 följande:
     Den första meningen i andra stycket säger mig att du inte har en aning om vad du pratar om. Att uttrycka sig så i en tråd där någon ber om hjälp för att de lider av psykisk ohälsa sig tycker jag är fruktansvärt smaklöst.

    Man "vågar" träffa nya vän för att man är destruktiv, inte bara på ett vis utan på väldigt många när man lider av en depression/ångest.

    Och nej lösningen kommer inte av att träffa någon ny, utan lösningen är att hon ringer sin VC och får hjälp.
    Ja, det är förstås den bästa lösningen, men inte nödvändigtvis en ts kommer att anamma. 
  • Pope Joan II
    NiMi12 skrev 2018-01-19 11:26:24 följande:

    Jo då, men det kan ta tid. Jag trodde också jag skulle klara det själv. Jag levde med det i flera år. Sen var det en liten händelse som fick mig att krascha fullständigt. Men ändå dröjde det tre månader innan jag gjorde samtalet.

    Jag tycker det är bättre att tala om för ts att hon kan göra det och att det faktiskt finns en ljus punkt även om hon inte ser den just nu.

    Det är inte alltid så lätt att lyfta luren och göra det där samtalet. Speciellt inte när hon känner att familjen har den inställningen som de har.


    Men jag tror på ts och jag tror absolut att hon kommer söka hjälp och komma ur detta som en bättre version av sig själv :)


    Det tror jag också. Men genom att fortsätta med morfinet utsätter hon sig för risken att inte kunna fatta den sortens genomtänkta och konstruktiva beslut för sig och sin framtid. 
Svar på tråden Seperation, ångest & piller