Fira jul med sitt ex

Julens härlighet i sig tradition, ett upprepande vars kärna är att göra det man gjort förrut. Många gillar att hålla kvar. När är det dags att blicka frammåt? Jag skulle önska att min kära, när han valt att gå in i en ny relation med mig också valde att dela julen med mi, en dör hans vuxna barn kan vara en del. En jul där vi skapar ett vi och våra minnen. Jag är nu 48 år barnlös och och min kära 52 med två söner 26 och 28 år. Han är nära vän med sin före detta fru som han valde att separera ifrån för 9 år sedan. Vi har varit ett par i 4. Jul, påsk och barnen födelsedagar flyttar tidigare frun, de vuxna pojkarna och en flickvän in hos honom och de lever ihop som familj. Läser ut av olika trådar i nätforum att vuxna söner döttrar finner detta bra och naturligt med gemensamma högtider. Med mitt inlägg vill jag visa på att det inte nödvändigtvis är så bra. För mig har det varit problematiskt och hur mycket jag än älskade denna man från starten har det upplevts så sårande att relationen till honom svalnar. Det framkallar känslor av utanförskap till den som jag önskar ska vara min närmaste. Som en vuxen människa hindrar jag inte en annan vuxen att möta och umgås med dem han vill men berättar vad hans och före detta fruns väl gör med mig. Jag tror att om man göra såhär, bor ihop under högtiderna hindrar man den nya relationens växt och blomning. Släpp mig/ oss in... Jag önskar att föräldrar och vuxna barn hade generositeten att visa de "nya" den respekten.

Julens härlighet i sig tradition, ett upprepande vars kärna är att göra det man gjort förrut. Många gillar att hålla kvar. När är det dags att blicka frammåt? Jag skulle önska att min kära, när han valt att gå in i en ny relation med mig också valde att dela julen med mi, en dör hans vuxna barn kan vara en del. En jul där vi skapar ett vi och våra minnen. Jag är nu 48 år barnlös och och min kära 52 med två söner 26 och 28 år. Han är nära vän med sin före detta fru som han valde att separera ifrån för 9 år sedan. Vi har varit ett par i 4. Jul, påsk och barnen födelsedagar flyttar tidigare frun, de vuxna pojkarna och en flickvän in hos honom och de lever ihop som familj. Läser ut av olika trådar i nätforum att vuxna söner döttrar finner detta bra och naturligt med gemensamma högtider. Med mitt inlägg vill jag visa på att det inte nödvändigtvis är så bra. För mig har det varit problematiskt och hur mycket jag än älskade denna man från starten har det upplevts så sårande att relationen till honom svalnar. Det framkallar känslor av utanförskap till den som jag önskar ska vara min närmaste. Som en vuxen människa hindrar jag inte en annan vuxen att möta och umgås med dem han vill men berättar vad hans och före detta fruns väl gör med mig. Jag tror att om man göra såhär, bor ihop under högtiderna hindrar man den nya relationens växt och blomning. Släpp mig/ oss in... Jag önskar att föräldrar och vuxna barn hade generositeten att visa de "nya" den respekten.

Ovant i starten ja. Men med tiden lär de vuxna barnen känna den "nya" och det kan "gå sig till" om man släpper honom/henne in.

Har själv inte upplevt skilda föräldrar men min far fann tonen med en "ny" efter mammas död som jag inte riktigt gillade. Svårt i början för mig men väldigt bra för pappa att hon blev en del av vår familj. Efter flera år känns det nu bra att jag och mina syskon aksepterade att relationer ändrats.

Vill tillägga att vi inte bor ihop och att det här beteendet attleva som en familj med sitt ex och vuxna barnen alla högtider har fått mig att tveka, inte riktigt vilja flytta in trots att det från starten var det jag ville mest av allt i livet. Jag är inte bjuden att vara med men han säger att om jag bodde där skulle han inte göra så.. Hmmm.