Hej!
Jag har också herpes, både på läppen och i underlivet. ( hatar att ha det). Läppen har jag haft sedan jag var barn. Underlivet fick jag det i ( vad jag vet) för 2 år sedan, fick typ2. Jah försöker tänka på kosten, sömmen och äter inte mat som kan trigga, som exempelvis choklad, nötter, kaffe. Äter vitamintillskott såsom b-vitamin, multi, l-lysin som ärmen essentiell aminosyra som kroppen själv inte kan producera. Jag har inte haft så många utbrott där nere, peppar, peppar, men jag lever med en konstant oro som går upp och ned. Tittar varje dag i underlivet med spegel så allt ser ok ut. ( vet att det inte låter klokt). Min pojkvän/ nästan sambo vet inte om att jag har det i underlivet. Vi träffades efter jag haft det. Handhar aldrig fått symtom. Jag vet inte vem som smittade mig, men bara att leva med detta. Har alltid valaciklovir nära tillhands om jag skulle känna att ett utbrott är på G.
Hade mycket hellre fått tex klamydia eller liknande som man faktiskt blir av med än detta lömska jävla virus, ( även om det är ofarligt , dock ej vid förlossning). Inte alls lätt att prata om med vem som helst och så. 2 av mina vänner har också herpes, fast den ena har typ 1 i underlivet och endast haft ett utbrott som var helt vidrigt. Men typ 1 i underlivet brukar inte komma tillbaka. Typ 2 som jag har där nere är mer aggressivt. Vågar knappt åka på solsemester längre eftersom som är en triggar. Innan kunde jag sola massor( inget att eftersträva dock). Vet någon här om ett vaccin för reda smittade är på väg? Skulle vara så skönt att döda detta virus en gång för alla, men det är väl en ouppnåelig dröm. Skönt att skriva av sig här dock. Vet att man inte är ensam, men ibland känns det så. Livet är inte rättvist. Känner mig så äcklig:(.
Jag är annars en person som har ett stort renlighetsbehov och att bära på både. Typ1 och typ2 herpesvirus gör mig olycklig. Så fort jag känner något äe på g så blir jag helt låg.
I skrivandes stund befinner jag mig utomlands, ska försöka fånga dagen och göra den till det bästa.
Förstår dig helt. Har typ2 både i underlivet och läppen. Mår så jävla dåligt, varje dag. Jag kämpar för att inte bli mer deprimerad över detta än vad jag redan är. Jag ser ingen framtid, ser mig själv leva i celibat dom närmsta åren till det lugnat sig, men orka det? Jag som äntligen hade börjat känna mig mer bekväm med allt vad sex innebär så fick jag detta, helt jävla sjukt orättvist, och har inte legat med många. Har haft det över ett år nu men det verkar inte bli bättre, har gått på långtidsbehandling två omgångar det hjälpte lite, men det påverka mitt mående negativt, blev mer nere av tabletterna och vill inte behöva ta tabletter. Så jag vet inte hur jag ska göra framöver, det går ju att ligga om man inte har utbrott och tar tabletter, men är tabletternas biverkan (på mig) värt det? Jag vet inte, jag vet bara att jag saknar närhet. Nu när jag inte tagit tabletter på några månader så får jag utbrott varann vecka, jag tänker på allt gällande kost och sömn men endå fortsätter det komma där nere. På senaste tiden har några av utbrotten blivit så små att jag knappt ser dom och känner dom inte, vilket kanske visar att det håller på att minska, men då kanske jag missar att se ett utbrott och ligger med någon som då blir smittad (vilket jag tror är vanligaste smittotillfället för alla som blir smittade, tror inte det smittar utan utbrott). Det är rädslan för att smitta någon som förstör mig, jag hade inte kunnat leva med det. Jag är så trött på att må dåligt, så trött på veta att det var så här mitt liv skulle gå? Varför? Jag kommer ihåg hela dagen vem det var och allt, jag är så arg på denna människa att jag hade kunnat döda honom. Jag hade varit beredd att sitta i fängelse i några år för det, han har endå förstört mitt liv. Han visste om det men brydde sig inte. Varför ska jag visa någon respekt tillbaka då? Kommer inte göra det då jag inte är psykiskt störd, men hade velat. Låter hårt, men han har tagit mitt liv från mig.
Jag tänker ibland på tiden innan, när man tyckte man hade motgångar och problem i livet då och då, men efter det här vet jag att jag visste inget om motgång då. Det här är det absolut värsta som hänt mig och jag bryts ner mer och mer för varje dag. Tänk om man bara kunde ändra en sak i sitt liv, en enda sak.
Och vaccin hade dom pågång, men det misslyckades tyvärr.
Skönt du inte får det så ofta, hur länge har du haft det?
De känslorna som du beskriver hade jag med i flera år. Jag var så jävla äcklad och förbannad på personen så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag hade tätt återkommande utbrott hela första året. Nu har jag haft skiten i 10 år och har nästan aldrig utbrott. Så jävla skönt att det lugnade sig redan efter andra året och efter det kan jag typ räkna på en hand hur många utbrotten varit. Och jag vet vad som framkallar dem också. Man har liksom lärt känna skiten så man kan undvika att trigga igång. Nu stör jag mig knappt på det längre. Känns extra skönt att min sambo har det också. Tror du kommer släppa de tankarna så som jag gjort så fort de lugnar sig.
Fick herpes av min nuvarande sambo. Han sa ingenting och jag fick heerpes och gick till läkaren och fick bekräftat. Han låtsades att de vae skavsår från allt sex.. men jag fick utrksivet medicin åt han också och han tackade och tog emot och har sällan och aldrig besvär. Jag däremot får utslag en gång i månaden typ. De är fruktansvärt. Ni som ens gnäller över ett utbrott per år vet intr vad ni snackar om. Min kille vägrar sex när jag har de och jag har de sååååå ofta och får såååå ont. Dessutom är jag gravid så får ej ta bromstabletterna som annars hjälper ganska bra! Så jag har ett living hell. Jobbar dessutom i ett yrke där jag måste saxa en sadelstol hela dagarna och får gå och smörja för att de ej ska klia osv. Mitt liv är totalförstörd. Jag kommer aldrig våga ha sex med någon annan än min karl om vi skulle göra slut. Mitt liv är totalt paj sen 2 år. Min kille bryr sig nada. Skyller de på sitt äckliga ex. Min förlossning är "under utredning" hur de ska gå till då jag har utslag hela tiden. Kul? Nä. De är faktiskt så sjukt jävla synd om oss drabbade. Hade haft klamydia hellre 5 ggr om året föralltid hellre än detta../24 år och trasig föralltid