Att vara introvert

Jag hör ofta att det är bra att vara introvert, att det skulle vara något positivt och en gåva. Kan någon förklara detta? Jag är så introvert man kan vara och det leder bara till problem. Jag anser att det är en förbannelse som har gett mig stora problem. Världen är byggd utav extroverta människor (med några undantag) där introverta människor inte tas i beakt över huvud taget.

På arbeten ska man vara utåt, drivande, social och passa in i gänget, trots att man arbetar helt ensam. Osociala arbeten kräver extroverta egenskaper. Man ska gå på after works och hela köret. Det räcker inte med att bara vilja kunna gå till jobbet och göra ett bra jobb.

Få tag på en partner i livet blir automatiskt otroligt mycket svårare när du blir halvt deprimerad och rejält trött utav att vara social. På dejtingsajter har man inte heller dem egenskaperna som oftast efterfrågas. Man vill inte resa världen runt eller vara supersocial hela tiden och antalet alternativ att ens försöka dejta reduceras rejält.

Rent socialt anses man som udda för man inte vill dricka sprit varenda helg och hamnar väldigt lätt utanför när andra gör det och på det viset umgås mer. Man får svårare att knyta band till människor och får som resultat mycket mindre vänner. Oftast brukar de man få kännas som starkare vänner, beroende på hur introvert du är. Är du extremt introvert så orkar du inte ens med det. Trots att vi som människor är sociala flockdjur, så kommer den introverta biten och förstör.

Det finns inget positivt med att vara introvert. Att man är mer konstnärlig, artistisk etc är inte en fördel. De kända introverta personerna är inte kända för att vara introverta. Just att dem var introverta kan ha hjälpt dem på just det området de är kända inom, men förstört enormt mycket för dem på alla andra områden. Isaac Newton dog som oskuld.

Nosslin

Äldre 11 Dec 22:37

#5

Anonym (....) skrev 2017-12-11 20:12:03 följande:

Oj dog han som oskuld, vilken katastrof? Det var med största sannolikhet hans eget val. Det är många fina egenskaper som följer med när en är introvert. I dagens samhälle är det visserligen en fördel att vara social och utåtriktad.

Men det är inte allt. Jag föredrar exempelvis introverta människor. Man får inte gömma att väldigt många faktiskt är introverta och vi får också finnas. Och finns på alla arbetsplatser, även om de sökt något som är ?utåtriktad?, bara för att det ses som positivt. Jag tror många arbetsgivare skriver det i annonsen av bara farten.

Läste inte vidare efter första meningen. Testa att inte vara nedlåtande och bete dig som en normal människa så kanske folk vill diskutera något med dig i fortsättningen.

Nosslin

Äldre 11 Dec 22:39

#6

Anonym (lagom) skrev 2017-12-11 20:04:39 följande:

Lagom brukar vara bäst. Att vara väldigt introvert blir bara jobbigt, men att ha förmågan att dra sig tillbaka och fundera över saker är bra.

Den förmågan tycker jag inte är kopplat till att vara introvert tyvärr. Dra sig tillbaka kan alla göra. Att vara introvert handlar om att man förlorar energi genom sociala situationer, där extrovert istället innebär att man får energi utav dem.

Nosslin

Äldre 12 Dec 09:24

#12

Anonym (Introspektra) skrev 2017-12-11 22:58:46 följande:

Hej! har själv fått mer o mer tydlig introvert personlighet med åldern, försökte vara sambo men detta höll ej länge då jag blev tokig över att aldrig få vara ensam. Personligen trivs jag med min "ensamhet" men visst kan det skapa jobbiga situationer. tyvärr som du säger så främjar samhället idag extroverta personer.. Detta går dock i vågor, för några årtionden sedan var det tvärtom.

Kan rekommendera att du läser /lyssnar på "introvert - den tysta revolutionen", för att få dej en tankeställare, där nämns också flera positiva egenskaper...fick mej att våga prata o förklara för andra om vad detta innebär och varför jag ibland inte orkar med den där firmafesten eller dejten..

Blir till att köpa den boken idag efter dagsysslorna. Men blir ju ganska irriterad när det på boken står precis som jag säger, och att man ska skatta sig lycklig över sin gåva. Det är ingen jävla gåva, men jag får se vad människan har att säga. Hoppas att han kan ändra min syn. Som det är nu känns det mest bara som mental ohälsa att vara introvert, att det är något enormt fel på en.

Nosslin

Äldre 12 Dec 09:27

#13

Anonym (....) skrev 2017-12-11 23:29:13 följande:

Lättkränkt? Min poäng var bara att det inte är livets mening att bli av med oskulden. Ett liv utan sex innebär inte att man haft ett helvete eller mått dåligt.

Nej det är jag inte, tyckte bara du framstod som enormt dryg. Jag sa aldrig att bli av med oskulden skulle vara meningen med livet. Det har du tolkat in själv. Sen känns det väldigt fel att slå ifrån frågor om sex när det kommer till att vara introvert. Introverta människor har lika mycket sexlust som extroverta, men har väldigt mycket större problem att släcka den lusten. Det orsakar säkerligen mentala problem.

Nosslin

Äldre 12 Dec 09:38

#15

Anonym (introvert tjej) skrev 2017-12-12 01:09:12 följande:

Vet hur det är, är också väldigt introvert och har alltid varit. Det är knappt så att min egen familj riktigt vet vem jag är, för jag håller så mkt inom mig. Tycker det är obehagligt att liksom öppna mig för andra. Detta gör att jag blivit väldigt ensam, ibland längtar man efter umgänge, men under en kort tid i gymnasiet när jag faktiskt hade vänner som jag var med varje dag så kände jag mig verkligen inlåst och helt utmattad efter, så vet inte vad jag vill faktiskt. Skulle vilja ha nån som förstår hur jag funkar, som kanske är lite likadan.

Har gått ut skolan och börjat söka arbete men har svårt att formulera mitt CV, delen om min personlighet. Ingen verkar ju vilja ha någon som mig. Som ''kompensation'' för min dåliga sociala förmåga så har jag läst mkt och är allmänbildad, har mina specialämnen som jag kan väldigt mycket om, är noga med planering och organisering osv, ändå verkar det inte vara värt något. Det är rätt tråkigt.

Att söka jobb som introvert är hemskt. Jag är väldigt bitter på den punkten och vet inte vad jag ska göra åt det. Det enda man kan göra är att bara köra på och till slut funkar det. Rent generellt så pratar företagen så stolt om sina firmafester och after works, och jag VET att jag INTE vill gå på något av det. Men det kan man inte säga. Man måste låtsas som att det är helt underbart. Får dem reda på att man inte vill göra sociala aktiviteter efter jobbet så kommer man inte få jobbet. Spelar ingen roll hur bra man än är. Det är som du säger, väldigt tråkigt. Företag vill anställa vänner med kompetens, inte arbetare.

Men det är bra att du försöker kompensera din sociala sida på det viset. Jag gör lite likadant. Något måste man ju göra som sagt. Jag pluggar 12-14 timmar om dagen för att bli så bra som möjligt för tillfället. Hoppas bara att det kommer väga mer än den sociala biten när man går till jobbet.

Nosslin

Äldre 12 Dec 18:40

#25

Anonym (Extrovert) skrev 2017-12-12 10:07:13 följande:

Hej TS. Jag tror att du överskattar oss extroverta rätt mycket. Jag är extrovert, väldigt social och har ett väldigt karismatiskt beteende överlag, och mitt liv är långt ifrån perfekt. Jag har inget jättebra jobb, jag har inte jättemånga vänner, jag har vuxit upp i en dysfunktionell familj, osv. Däremot är jag väldigt social på jobbet och sprider glädje, jag har ungefär en handfull vänner men har aldrig haft problem i sociala sammanhang och har därför väldigt många bekanta och nu för tiden har min relation till min familj förbättrats.

Att vara extrovert har fördelar, men det är långtifrån perfekt. Det har, liksom introverta personligheter har, sina fördelar och nackdelar.

Nej jag menar inte att extroverta människor går utan problem, alla har problem. Däremot har jag väldigt svårt att se vilka fördelar det kommer med att vara introvert.

Jag förstår inte hur introvert kan anses vara ett personlighetsdrag när jag bara känner av enorma nackdelar med det. I mina ögon är extrovert det neutrala läget och introversion en personlighetsstörning. Det känns mest som att man försöker läsa in positiva aspekter ur något som är negativt eftersom man försöker göra introverta personer gladare över något de tvingas dras med och inte kan göra något åt.

Jag hatar att vara introvert.

Nosslin

Äldre 12 Dec 18:45

#26

LFF skrev 2017-12-12 10:23:02 följande:

INGET företag jag pratat med genom alla år har "pratat stolt" om sina firmafester och AW's.

Jag är introvert, var värre när jag var yngre. Nu skulle man kunna kalla mig för "extrovert introvert". Jag har ett enormt socialt yrke (jobbat inom reception i 10+ år). Men, jag har under dessa 10 år sällan varit med på AW's etc.Jag har varit en lika stor del i arbetsgemenskapen som vem som helst ändå. Jag har sällan varit mycket för dess organiserade fikapauser heller utan tar min kopp te och går tillbaks till mitt skrivbord.

Även om jag har ett väldigt socialt arbete så har jag ett stort behov av lugn resten av tiden. Jag laddar batterierna med lugn, ensamhet (så mycket det går med 2 barn som börjar bli mer och mer sociala och en sambo som också är introvert) och inget överdrivet socialt umgänge på helgerna.

Det gäller att våga sticka ut näsan lite. Ingen kräver att du ska bli en extrovert person som pratar om dig själv hela tiden och in i minsta detalj. Det finns många platser även för oss introverta där ute.

Vad för utbildning läser du och vad för typ av jobb söker du?

Tycker det är väldigt vanligt. Paradigmen hos företag idag är teambuilding, after works, kickoffs, firmafester och öppna kontorslandskap. Det är inom IT jag ämnar att arbeta inom. Det är väldigt mycket om kommunikation och möten i den branschen, vilket i sig inte är något problem. Jag har inga problem med att kommunicera för att få fram en ordentlig produkt. Men allting där runt, nope. Jag vill gå hem. Hur förklarar man det när man söker ett jobb där allting handlar om just teambuilding? Känns som att det är väldigt negativt. Jag blir trött bara jag hör ordet "kickoff" -_- :(

Att vara introvert

INNEHÅLL