Att vara introvert

Jag hör ofta att det är bra att vara introvert, att det skulle vara något positivt och en gåva. Kan någon förklara detta? Jag är så introvert man kan vara och det leder bara till problem. Jag anser att det är en förbannelse som har gett mig stora problem. Världen är byggd utav extroverta människor (med några undantag) där introverta människor inte tas i beakt över huvud taget. 

På arbeten ska man vara utåt, drivande, social och passa in i gänget, trots att man arbetar helt ensam. Osociala arbeten kräver extroverta egenskaper. Man ska gå på after works och hela köret. Det räcker inte med att bara vilja kunna gå till jobbet och göra ett bra jobb.

Få tag på en partner i livet blir automatiskt otroligt mycket svårare när du blir halvt deprimerad och rejält trött utav att vara social. På dejtingsajter har man inte heller dem egenskaperna som oftast efterfrågas. Man vill inte resa världen runt eller vara supersocial hela tiden och antalet alternativ att ens försöka dejta reduceras rejält.

Rent socialt anses man som udda för man inte vill dricka sprit varenda helg och hamnar väldigt lätt utanför när andra gör det och på det viset umgås mer. Man får svårare att knyta band till människor och får som resultat mycket mindre vänner. Oftast brukar de man få kännas som starkare vänner, beroende på hur introvert du är. Är du extremt introvert så orkar du inte ens med det. Trots att vi som människor är sociala flockdjur, så kommer den introverta biten och förstör. 

Det finns inget positivt med att vara introvert. Att man är mer konstnärlig, artistisk etc är inte en fördel. De kända introverta personerna är inte kända för att vara introverta. Just att dem var introverta kan ha hjälpt dem på just det området de är kända inom, men förstört enormt mycket för dem på alla andra områden. Isaac Newton dog som oskuld. 

Samma här, man försöker passa in och det kanske fungerar ett tag, sen tillslut orkar man inte.

jag jobbar inom handelssektorn och det fungerar då det mest blir kortare ytliga konversationer med kunderna, dock vill jag verkligen vara för mig själv på kvällarna och samla kraft.

Man får förklara att introvert inte behöver betyda att man är osocial eller blyg, man behöver bara extra mycket egentid.

Känner igen det där. Varenda intervju jag varit på genom åren (många då jag jobbat som konsult på bemanningsföretag och man måste sälja in sig till varje presumtiv uppdragsgivare) är det mitt extroverta jag som kommer fram. Har inga som helst problem att sälja in mig etc. Men, jag är alltid noga med när de frågar "Hur fungerar du i grupp?" att säga som det är. Jag är väldigt avvaktande till en början, vill kolla in den befintliga gruppdynamiken först innan jag ger mig ut på djupt vatten.

Jag är ytterst sällan social under lunchen. Det är jag, min lunch och någon serie som streamas på mobilen istället. Lunchen är liksom min stund att få en mikropaus och ladda batterierna för att palla med eftermiddagen. Att sitta och vara social då är inte min grej. 

Nu är jag sådan att jag egentligen aldrig brytt mig om vad folk tycker och tänker om mig så detta att stoppa in mig i ett fack är inte min grej 

Det är tydligt hur många vill försöka tänja ut och förvanska detta begrepp så att det gynnar dem, nu har det blivit lite "inne" att vara introvert och då kallar sig alla det fastän de inte är det egentligen, de vill bara ha en del av kakan som de egentligen inte har rätt till. Det är svårt nog som introvert att få gehör, förståelse eller den minsta lilla plats, utan att andra icke-introverta ska ta upp även vårat utrymme. Är man introvert på riktigt så vill man inte stå i centrum eftersom det kostar på väldigt mycket känslomässigt. Visst, det är inga skarpa linjer utan en skala, men vill man gärna stå i centrum, armbågar sig fram för att bli elevrådsrepresentant, lucia, den som håller tal osv, så är man per definition inte särskilt introvert. Däremot har ju de allra flesta människor både introverta och extroverta drag, eftersom det är en skala. Men att de som tex är 10% introvert och 90% extrovert ska börja hojta att de är så introverta, det tar enbart plats och utrymme från de som är introverta på riktigt, alltså tex 80-90% introverta. De som är introverta på riktigt har per definition svårare att ta upp plats som de extroverta eftersom de ju får energi av ensamhet och inte  av att stå i centrum med en massa andra människor. Därför är det ganska elakt av dem att ta upp den här platsen, med sitt extroverta beteende och försöka ha tolkningsföreträde på hur introverta är, att de vill stå i centrum osv, det är helt enkelt inte sant och det gör bara livet ännu svårare för oss introverta, vi blir ännu mer missförstådda eftersom folk "har hört att" introverta egentligen är som extroverta (eftersom de ju tycker sig ha tolkningsföreträde)

Man har gjort studier, orkar inte leta reda på länk. Men du kan googla, en majoritet av befolkningen är extroverta, studierna är gjorda i Sverige. De introverta är således inte i majoritet. Samhället ser ut som det gör av just denna anledningen.