• Thereisthat

    Hur var det att leva på 70-talet?

    Hej. Jag är vad man skulle kunna kalla för en obotlig retrofil. Allt, exakt allt som är före min egen tid fascineras jag av enormt (är född 88). Och det decennium jag är mest fascinerad av är just 70-talet eftersom att det var ett "mellandecennium" då vi lämnade det gamla folkhemssamhället och banade väg för vår moderna tid. Förutom att det var på 70-talet digitaliseringen såg sin linda med de första PC datorerna och spelkonsolerna så skedde även en stor samhällsomvandling då vi gick från att ha varit ett industrisamhälle där majoriteten jobbade inom produktionen till att bli ett tjänstemannasamhälle av dagens slag. Även kulturellt blev 70-talet något extra. Tack vare förbättrad stereoteknik dödades livespelningarna till förmån för stora ljudanläggningar, vilket är bäst profilerat med den stora discovågen mot slutet av decenniet.

    Jag skulle kunna rada upp mängder av händelser som gör just 70-talet extra intressant för mig, t.ex. hur Nixon släppte guldreserven och banade väg för kreditsamhället vi lever i idag eller miljonprogrammet som gav moderna bostäder åt alla. Men jag nöjer mig med att konstatera att 70-talet är mitt absoluta favoritdecennium.

    Så min fråga är till er som levde och kommer ihåg 70-talet. Hur var det att leva då? Vad har ni för minnen? Hur ser ni på decenniet idag? Hur skiljde sig 70-talet mot t.ex. 80- och 90-talet? Har ni någon kuriosa ni vill dela med er av?

    Hit me!

  • Svar på tråden Hur var det att leva på 70-talet?
  • vallakra

    Det var på sätt och vis lugnare då, det var ytterst sällsynt att vi hade aktiviteter efter skolan. Jo, jag gick på barn/ungdomsaktiviteter i missionskyrkan.

    Att det blev just där berodde på att den låg tvärs över gatan så det var inga problem att ta sig dit själv redan när jag var fem år. Det fanns nämligen inte på kartan att de vuxna skulle följa/skjutsa till aktiviteter. Skulle man någonstans fick man ta sig dit för egen maskin.

    Min mamma var hemmafru och vi hade inte särskilt mycket pengar och så var det hos de flesta. En av mina klasskompisar hade en mamma som jobbade och det tyckte jag var väldigt konstigt och tyckte synd om min kompis som kom hem till ett tomt hus.

    Detta att ha ont om pengar var ingen skam, alla hade det så där jag bodde. Att ärva kläder av syskon och kusiner var självklart. Att köpa byxor som var ett par nummer för stora och sedan vika upp benen sågs som ett smart sätt att spara pengar.

    Gick något sönder lagade man det vare sig det var en kaffekopp eller en tröja och ingen höjde på ögonbrynen för det. Silvertejp och plastic padding regerar! Ja man lämnade till och med in tv-apparater på reparation, min morbror jobbade på en sån firma!

    Vi hade inte cykelhjälm (tror knappt att det var uppfunnet än), vi skjutsade varandra på cykel, små barn hade en slags cykelstol men var inte fastspända.

    Bilbälten hade vi inte. Jag minns hur mysigt det var att få ligga i bakrutan och titta på månen när vi åkte hem från mormor på söndagskvällarna. Annars var det förstås ganska rökigt i bilen precis som överallt annars.

    Naturligtvis fanns det saker man ville ha men som man visste var ouppnåeligt. Jag hade en stor önskan som jag visste att vi aldrig skulle ha råd med:
    ett "badrumsmöblemang" i avokadogrönt. Till min stora lycka har jag just ett sådant nu!

  • Anonym (Mysigt)
    Anonym (80-talist) skrev 2017-12-14 08:31:09 följande:

    Hur gjorde man innan det fanns bankomater? Men det borde du väl komma ihåg? Du är 15 år äldre än mig och jag minns ändå hur man gick till banken och tog ut pengar med pappersblankett. Jag tog ut och satte in pengar från mitt eget sparkonto så på tidigt nittiotal.


    Intressant, jag kommer bara ihåg att jag använde bankomat redan på gymnasiet (dvs slutet av 80-talet).
  • Stårschan
    vallakra skrev 2017-12-14 09:03:06 följande:

    Det var på sätt och vis lugnare då, det var ytterst sällsynt att vi hade aktiviteter efter skolan. Jo, jag gick på barn/ungdomsaktiviteter i missionskyrkan.

    Att det blev just där berodde på att den låg tvärs över gatan så det var inga problem att ta sig dit själv redan när jag var fem år. Det fanns nämligen inte på kartan att de vuxna skulle följa/skjutsa till aktiviteter. Skulle man någonstans fick man ta sig dit för egen maskin.

    Min mamma var hemmafru och vi hade inte särskilt mycket pengar och så var det hos de flesta. En av mina klasskompisar hade en mamma som jobbade och det tyckte jag var väldigt konstigt och tyckte synd om min kompis som kom hem till ett tomt hus.

    Detta att ha ont om pengar var ingen skam, alla hade det så där jag bodde. Att ärva kläder av syskon och kusiner var självklart. Att köpa byxor som var ett par nummer för stora och sedan vika upp benen sågs som ett smart sätt att spara pengar.

    Gick något sönder lagade man det vare sig det var en kaffekopp eller en tröja och ingen höjde på ögonbrynen för det. Silvertejp och plastic padding regerar! Ja man lämnade till och med in tv-apparater på reparation, min morbror jobbade på en sån firma!

    Vi hade inte cykelhjälm (tror knappt att det var uppfunnet än), vi skjutsade varandra på cykel, små barn hade en slags cykelstol men var inte fastspända.

    Bilbälten hade vi inte. Jag minns hur mysigt det var att få ligga i bakrutan och titta på månen när vi åkte hem från mormor på söndagskvällarna. Annars var det förstås ganska rökigt i bilen precis som överallt annars.

    Naturligtvis fanns det saker man ville ha men som man visste var ouppnåeligt. Jag hade en stor önskan som jag visste att vi aldrig skulle ha råd med:
    ett "badrumsmöblemang" i avokadogrönt. Till min stora lycka har jag just ett sådant nu!


    Vi lämnade faktiskt in vår 32" tjockTV på reparation 2006. Det kändes otroligt retro, och jag var lite förbluffad men ändå glad över att det fortfarande finns/fanns TV-reparatörer.

    Och jag är lika lycklig över vår badrumsinredning i lejongult. Kul med en självfrände på den punkten! Skrattande
  • sextiotalist
    Anonym (Mysigt) skrev 2017-12-14 09:07:42 följande:
    Intressant, jag kommer bara ihåg att jag använde bankomat redan på gymnasiet (dvs slutet av 80-talet).
    Bankomat kom under 70-talet, jag hade mitt första bankomatkort i slutet av 70-talet. När jag började plugga i början av 80-talet så hade vi bankomat vid kårhuset.
    Den första bankomaten kom redan under 60-talet till Sverige
  • Pope Joan II
    Anonym (80-talist) skrev 2017-12-14 08:31:09 följande:
    Hur gjorde man innan det fanns bankomater? Men det borde du väl komma ihåg? Du är 15 år äldre än mig och jag minns ändå hur man gick till banken och tog ut pengar med pappersblankett. Jag tog ut och satte in pengar från mitt eget sparkonto så på tidigt nittiotal.
    Man hade ett checkhäfte. Skrattande
  • sextiotalist
    Pope Joan II skrev 2017-12-14 09:21:50 följande:
    Man hade ett checkhäfte. Skrattande
    Jag har inte använt checkar som betalmedel sedan 70-talet, och inte checkar alls sedan man kunde betala över internetbanken
  • Pope Joan II
    sextiotalist skrev 2017-12-14 09:25:44 följande:
    Jag har inte använt checkar som betalmedel sedan 70-talet, och inte checkar alls sedan man kunde betala över internetbanken
    Jag har aldrig använt checkar, jag är född på sent 60-tal, men jag trodde att man kunde svara på hur exempelvis ens föräldrar och andra gjorde (under 70-talet). Jag fick för mig att det var sådant tråden skulle handla om. 
  • sextiotalist
    Pope Joan II skrev 2017-12-14 09:29:03 följande:
    Jag har aldrig använt checkar, jag är född på sent 60-tal, men jag trodde att man kunde svara på hur exempelvis ens föräldrar och andra gjorde (under 70-talet). Jag fick för mig att det var sådant tråden skulle handla om. 
    Check användes, men med bankomatens intåg, så blev det mindre av dessa, för att sedan fasas ut nästan helt när internetbanken blev mer vanligt.

    Så svaret är nog faktiskt att det fanns bankomater och de användes, men under 70-talet så fanns det även checkar.
    Samt att alla bankkontor och posten (som även hade bankverksamhet i samband med att de gick ihop med PK-banken) hade kontanter.
  • Anonym (Mamma till två)
    Pope Joan II skrev 2017-12-14 09:29:03 följande:
    Jag har aldrig använt checkar, jag är född på sent 60-tal, men jag trodde att man kunde svara på hur exempelvis ens föräldrar och andra gjorde (under 70-talet). Jag fick för mig att det var sådant tråden skulle handla om. 
    Checkar var ett smidigt sätt att betala med. Jag hade checkhäfte ända in på nittio-talets början. Född 68.
    På sjuttiotalet var jag dock inte betrodd med checkhäfte, men fick eget bankomatkort när jag började gymnasiet 1984.
  • Pope Joan II
    sextiotalist skrev 2017-12-14 09:38:24 följande:
    Check användes, men med bankomatens intåg, så blev det mindre av dessa, för att sedan fasas ut nästan helt när internetbanken blev mer vanligt.

    Så svaret är nog faktiskt att det fanns bankomater och de användes, men under 70-talet så fanns det även checkar.
    Samt att alla bankkontor och posten (som även hade bankverksamhet i samband med att de gick ihop med PK-banken) hade kontanter.
    Bankomaterna kom inte förrän i slutet av 70-talet, så det är väl tämligen självklart att det var checkhäftet som användes mest under största delen av decenniet. 
Svar på tråden Hur var det att leva på 70-talet?