Lucia i skolan

Håller med om att borde vara lottning. Minns hur otroligt besviken och dålig jag kände mig när jag förlorade omröstningen i fjärde klass. Hur jag i åttonde klass var så nervös för att jag ville vinna! I sista minuten bytte de metod och lottade istället - förlorade igen, besviken även då - men den stora skillnaden att jag inte kände mig dålig i mig själv. Slutligen, i gymnasiet ville jag ha min revansch och sökte till att ingå i kommunens luciagrupp/omröstning. Jag vann och var så glad, men, hade jag förlorat hade jag vart förkrossad. Visserligen led jag i övrigt av att försöka vara "duktig flicka" i alla avseenden, men som du säger finns det en del saker som är lättare att påverka och förändra.

Jag vet att det finns de som inte bryr sig ett dugg, som flera här har anmärkt. Men precis som alla inte är som jag beskrev mig själv här ovan så är inte heller alla så som de som inte bryr sig alls. Problemet med sådana här saker är ju att det sällan är något en person vill erkänna då man lägger det på sig själv, att man inte är tillräcklig. Ska därför inte sia om hur många som känner mer som jag gjorde och verkligen påverkas och hur utbrett det problemet därmed är. Men spelar det ens någon roll? Med största säkerhet finns det iallafall några som känner så och problemet är lättlöst. Utöver det känns det förlegat att skolan (kommuner med, men framförallt skolan) arrangerar tävlingar som bygger på popularitet och/eller skönhet.

Tror det är exakt noll personer som påstår att problem med mobbing och utanförskap kan försvinna om man börjar lotta om lucia eller "förbjuder" kalasinbjudningar i skolan. Problemet är mer att skolan i detta fall aktivt arrangerar något som så uppenbart bidrar till en negativ miljö och som är helt onödigt.

Varför är inte lucia rätt arena att hantera detta? Igen, ingen som påstår att det är en lösning på ett större problem, men det är en lösning på detta specifika problem. Varför är det inte då "rätt arena"?

Skillnaden ligger uppenbarligen i varför man inte fick bli lucia. Att känna att man inte är tillräckligt populär eller har rätt utseende (vilket brukar vara de enda kriterierna) vs. att känna att man inte var den som vann lottningen.

Att göra sig av med en onödig och förlegade företeelse (som dessutom inte kräver mer energi än att säga "nu gör vi såhär istället") motsäger ju inte på något sätt att jobba med de mer djupgående problemen också.