Skulle ni sätta dit den otrogne mannen om han var taskig?
Anonym (963) skrev 2017-12-16 19:33:45 följande:
Du pekade ju själv ut de specifika könen i din kommentar.
Inlägg från: Anonym (Älskarinnan)
|
-
Det där är ett sådant sidospår i diskussionen att jag inte tänker lägga tid på det.
-
Haha, oavsett vad jag beslutar tänker jag då fan inte ha med i beräkningen något diffust hot, uttänkt av anonyma människor på internet.Anonym (vuxen_man) skrev 2017-12-16 19:48:08 följande:Han säger faktiskt inte att han skulle slå dig, han säger att han skulle ha dödat dig!
Och.....en man, som ser att hans barns välmående hotas, kan i värsta fall (för dig) på riktigt gå väldigt långt för att förhindra dig från att göra det. Ha med det i beräkningen.
Det finns många människor omkring mig som vet om denne man - inklusive min egen exmake. Det vet min älskare. Oavsett att han aldrig varit typen som slår en kvinna (för det är han inte) skulle han vara fullt medveten om att det skulle ta en kvart innan han åkte dit för det. Och DÅ skulle han verkligen få problem med att se sina barn...
Men det där är en absurd sidodiskussion, herregud alltså. Ska man vara så, kan vi alla som läst nyheterna konstatera att man kan bli ihjälslagen av alla möjliga märkliga anledningar - är då inget jag tar med i något beslut. -
Jadå, kommer inte förhasta mig. Ska fundera, kanske till och med prata med exmaken. Lämnade honom nämligen för denne man (plus att vi var klara med varandra på det sättet) så han är helt medveten och har aldrig gillat honom.Anonym (Kvinna 49år) skrev 2017-12-16 19:49:26 följande:Att han är en gris är tydligt....han har både fört dig bakom ljuset och även sin sambo och sina barn.
Att du stått ut med dessa lögner förstår jag....är man kär är man kär.....
Av erfarenhet så vet jag att otrogna män kan leva ett helt perfekt liv med fru och barn helt utan dåligt samvete.....trots att det låter helt annorlunda när de beskriver sin situation för älskarinnan.
Straffa honom med stängd dörr....ta dig samman och slicka ditt sår och ge det lite tid innan du tar ditt beslut.
Denne älskare hade inga betänkligheter vad gällde att exempelvis ringa mig om nätterna när jag ännu var ihop med min man (vi hade inte inlett något sexuellt då, men så klart min exmake blev sårad)...
Så det skulle faktiskt vara fullt möjligt att exmaken skulle erbjuda sig att vara den som berättar för sambon, om jag så önskar. Vi är ännu tajta, trots skilsmässan har vi en stark vänskap och han tycker älskaren är ett svin. -
Ja, det är faktiskt en lättnad på så sätt. SÅ många gånger jag bett honom om besked, bett honom att släppa mig om han tänker fortsätta med sambon...Anonym (Kvinna 49år) skrev 2017-12-16 20:05:01 följande:Tycker absolut du ska prata med din exman....finns få som känner en så väl som ett ex...
Du kommer fattar ett beslut så småningom....blir det rätt eller fel vet ingen.
Och du ska i alla fall vara tacksam för att din älskare till slut kunde klämma ur sig ett besked.....t o m ett bra besked för din del....även om det kanske inte känns så just nu...
Jag har varit galet, underbart kär i denne man. Har jag inte tänkt på omständigheterna (dvs att jag bara haft honom halvtid) kan man säga att det varit i det närmaste perfekt; mycket skratt, mycket glädje, gemensamma intressen, fantastiskt sexliv. Så det var anledningen till att jag kände att jag ville ge honom tid, om det nu varit det han behövt (vilket det visade sig inte vara). Det är ju inte SÅ enkelt att bara släppa allt och gå när man fått barn.
Men att han ljög för mig gillar jag inte. Till skillnad mot sambon har jag ju nämligen kunnat be honom vara ärlig och uppriktig, han valde att inte vara det. -
Mycket möjligt att det inte är hennes verklighet.HansFinaFruga skrev 2017-12-16 20:19:21 följande:
Om jag utgår utifrån mig igen så...
Jag och sambon har varit tillsammans mååååånga år och har två barn på 8 tillsammans. Vi älskar varandra högt och är varandras stora kärlek. Visst... vi har perioder som det inte är tipp topp jämnt men de perioderna har vi kämpat oss igenom och kommit ur stormar som starka segrare.
Om...
Om min sambo skulle vara otrogen emot mig så måste jag ge honom en Oskar, för han är verkligen kärleksfull och jag känner mig verkligen älskad och uppskattad. Jag känner mig fin inför honom och jag älskar att jag efter alla dessa 16 år känner så här.
Skulle han vara otrogen skulle jag vilja veta.
Veta varför, hur länge, vad är hans avsikter med affären osv.
Skulle vilja veta m han har känslor för henne och om han skulle lämna mig för henne om det inte vore för barnen.
Allt detta är inte för att jag skulle bli förbannad och ledsen för att ha blivit bedragen utan även för att jag inte vill leva med någon som jag uppenbarligen inte kan göra lycklig. Jag vill inte att min sambo ska behöva ha en kärleksaffär på sidan av för att kunna vara den fine sambo och pappa han e. Jag vill på egen hand vara den som får honom lycklig.
Och gör jag inte honom lycklig så skulle jag behöva släppa honom, pga hur mycket jag älskar honom och pga hur mycket hans lycka betyder för mig.
Hur ont det än skulle göra att få veta sanningen, så skulle jag vilja veta.
Det han säger till dig ang deras relation kanske inte är hennes verklighet.
Du låter klok. Har tänkt som du i mina tidigare, "normala och öppna" relationer. Har såvitt jag vet aldrig haft en man som varit otrogen, men skulle ha velat veta i så fall - av just de anledningar du nämner.
Att jag inte berättat för henne tidigare är ju inte konstigt, att göra det hade ju satt punkt för min relation - som jag då ville ha - med denne man. Nu vill jag inte längre ha den då förutsättningarna inte var de som han utlovat. Då står allt i annan dager. -
Jag tror han är en fantastisk lögnare. Han har eget företag och far och flyger pga det, så att vi träffats har nog ingått i det officiellt. Men det känns som att han är duktig på att ljuga, utan att höja ett ögonbryn.HansFinaFruga skrev 2017-12-16 20:37:23 följande:
Jag förstår dina avsikter till tystnaden och jag skulle förstå en kvinna som kontaktar mig om något sådant här.
Jag måste få vara nyfiken och fråga om hans sambo aldrig misstänkt något. Tre år är lång tid och jag kan verkligen inte ens föreställa mig hur man hinner.
Tänk även på hans sambo, att hon, precis som du, förtjänar någon som älskar henne och bara henne. Visst... hon är ovetande skriver du, men det är verkligen så innerligt orättvist att hon inte får ta beslutet själv hur hon vill leva sitt liv och vilket förhållande hon vill ha.
Jag har ju fått pressa som fan för att han till sist skulle medge att han inte tänkte lämna familjen, som han gett sken av innan. Då har jag vetat vad jag varit ute efter och kunnat trycka på de knapparna - men hon vet ju inte. Hon trycker inte på några knappar, och då får hon heller inga ärliga svar.
Jag kan nog tycka att hon förtjänar att få välja, vet dock inte om jag ids ta tag i det. Folk må tro att jag har något emot henne, men jag tycker snarare synd om henne. Har jag gjort hela tiden, även om det inte varit tillräckligt starkt för att jag ska stoppa affären då den gjorde mig lycklig och jag inte känner henne. Hade jag känt henne hade det varit svårare. -
Min exman var sekunder ifrån att ringa henne/honom/båda för ett år sedan, jag fick honom att låta bli. För att jag var rädd att förlora honom jag var kär i naturligtvis.HansFinaFruga skrev 2017-12-16 20:56:42 följande:
Åter igen så förstår jag ditt sätt att tänka. Han har verkligen fått dig på fall och du har ju väntat och väntat.
Som du skriver har du haft möjligheten att säga ?jag eller hon? men hon står där och tror att allt är guld och gröna skogar och får inte möjligheten.
Har inte ditt ex varit på vippen och berätta för henne?
Jag hade nog kanske velat göra något sånt om jag varit i ditt ex sits. Han har ju liksom verkligen inte något mer att förlora längre.
Herregud... får lite ont i magen av sånt här faktiskt.
Jag hoppas verkligen innerligt att jag aldrig behöver gå igenom något liknande. Jag älskar verkligen min sambo och vi är verkligen lyckliga, han verkar innerligt lycklig.
Men ja... jag skulle aldrig vilja gå genom vårat liv ovetande.
Jag är säker på att ditt förhållande kommer fortsätta vara bra. Inte fullt så roligt och självklart för en del andra av oss tyvärr
-
Ska du vara - har varit som du en gång i tiden. Ända fram till denna man. Saknar den tiden men hoppas på att träffa en fin, ärlig man framöver...HansFinaFruga skrev 2017-12-16 21:05:38 följande:
Jo men det tror jag nog. Jag blir inte orolig på så vis.
Sambon jobbar som ordningsvakt ikväll och han ska få en ordentligt go kram och kyss när jag hämtar honom. Bara för att jag älskar så jag spricker av bubblet i magen och för att jag är tacksam för att vi är vi.
Man blir lite mörkrädd av alla otrohetstrådar här på FL. samtidigt blir jag lycklig och tacksam för att jag inte går genom något liknande.
-
Det gick stegvis naturligtvis, var ju inte så att han första gången vi möttes bad mig att bli hans älskarinna.HansFinaFruga skrev 2017-12-16 21:24:38 följande:
Om du kände o va så innan denne man. Varför...?
För att få den andra kvinnans bild av situationen. Inte för att döma... Många människor undrar nog hur tankarna går. När var hur och varför liksom.
Det hände mig något extremt tungt för ungefär tre år sedan, som hade med en släkting att göra. Denne man klev in, pratade med mig, bar mig - som det kändes - i sina händer. Engagerade sig, brydde sig, tog sig tid. Det smög sig på, känslorna. En dag när han ringde, rodnade jag som en pion - en vän som råkade vara med såg detta och sade "vem är det du ska prata med när du ser ut sådär"?
Där och då insåg jag att jag var över öronen kär. Och det fortsatte jag vara. Som jag sade; bortsett från att han hade en familj på sitt håll var vårt förhållande (eller vad man nu ska säga) underbart. Var jag ledsen över något fanns han där, var jag glad så var han glad. Men hela tiden fanns ju detta med familjen i bakhuvudet, naturligtvis... -
Har förklarat detta tidigare i tråden; så klart man inte vill gå in och berätta (förstöra) när man ännu hoppas på att det han säger faktiskt var sant. Jag ville ju tro på honom - hade jag då berättat för sambon om oss hade jag kunnat kyssa eventuellt "riktigt" förhållande adjö.Anonym (S) skrev 2017-12-16 21:43:57 följande:
Så, har jag fattat dig rätt TS, blev du avvisad av den upptagne mannen och han inte vill lämna sitt liv med sin sambo för dig, detta gjorde dig rasande och nu vill du förstöra för honom genom att avslöja era hemliga affärer,
till hans sambo.
Du hade dock inga planer på att avslöja detta redan när det började ? Eller ifall han hade tänkt lämna henne?
Så det här handlar ju inte om omsorgen för sambo-kvinnan, utan om att du vill förstöra någon annans glädje för att du var naiv lättlurad och gick på att du skulle få bli hans livspartner. (99/100 blir du vara en älskare på sidan av)
Men om jag vore sambon, hade jag hellre hört sanningen och hade inte varit arg på dig som var otrogen med min man, det är min man som varit otrogen mot mig och riskerar hela vår familj att splittras när detta kommer fram. Han är den som sårat mig och brutit vårt löfte, inte du.
Därefter hade jag konfronterat min partner och förmodligen, tagit barnen och lämnat honom för en man som tycker jag är tillräcklig, som aldrig skulle äventyra vår fina familj för lite ligg.
Sen dagen han bestämde att det var värt att söka sig till en annan kvinna var dagen då han förstörde vår familj och hela förhållandet. Kan inte min man kommunicera våra problem och söker sig till ligg bakom min rygg då är han ingen man för varken mig eller mina barn.
Jag påstår inte att jag har någon enorm omsorg för hans sambo då jag inte känner henne, däremot har jag heller inget EMOT henne. Förutsätter att hon är en bra person.