Skulle ni sätta dit den otrogne mannen om han var taskig?

Jag tror också han kommer hitta en ny så småningom.

Just nu kommer han vara försiktig ett tag då han nog anar att det kanske kan komma fram, men om ett tag kommer han så klart glömma hur obehagligt avslut det blev för oss. Då hittar han en ny och kör samma löftesrace med henne, är nästan helt säker på detta.

Nix: min exman vet, flera av mina vänner vet. Har ju som sagt pågått i 3 år, i det närmaste omöjligt att ingen får reda på något då. På hans sida vet jag inte om det är någon kompis som vet eller ej.

Han vill inte bryta, han vill fortsätta - jag är den som bryter.

Det där köper jag inte riktigt. Du skulle nog i stället undra hur många fler älskarinnor han haft som du INTE fått reda på.

Har det funnits en är det ju rimligt att det funnits fler, speciellt när otroheten pågått i flera år. Var ju inte som att detta vi haft var ett one night stand, år ut och år in har det fortsatt. Men du skulle alltså genast glatt tro att han ALDRIG gjort om det..?

Du missade helt att han vill fortsätta vårt förhållande..? För det vill han gärna. Förmodligen det han vill prata om och försöka övertala mig till - vilket är anledningen att jag nog inte tänker träffa honom för något prat alls. 

Så inte ens nu, när sanningen kommit fram, ser han någon anledning att avsluta det vi haft. Ingen oro, inga samvetskval vare sig mot mig eller sambon - han vill köra på som vi gjort dessa år. Skulle inte tro att det är någon tillfällig kris, då borde verkligen en sådan här sak göra att han nyktrar till och springer hem till sambon pånyttfödd och trogen...

Han har ljugit väldigt övertygande under dessa år när frågan kommit upp, så jag skulle snarare tro att han förutsatt att jag inte förstått det. Jag har köpt hans lögner under majoriteten av tiden, för de lät rimliga. Han har lagt ned energi på det så att säga, skulle han ju inte göra om han trodde att jag ändå förstått och var ok med det.

Och jag är inte ok med det, var inte det som sades från början. Därav avslutar jag det också.

Har funderat och bestämt mig för att inte säga något, även om det frestar.

Jag tycker fortfarande han skulle förtjäna en riktigt fet näsbränna, men ska sanningen fram förutspår jag att han kommer sätta sig själv i skiten framöver ändå på ena eller andra sättet. Antingen genom att han inleder något med någon annan kvinna och sambon kommer på det själv, eller genom att nästa kvinna avslöjar honom.

Däremot kommer jag spara vartenda litet djäkla sms, OM det är så att jag skulle behöva det av någon annan anledning. Han tjatar nämligen mycket nu om att ses för att prata, blir jag inte av med honom inom kort så kommer jag hota med att skicka sambon allt.

Så är det, han brände sin bro.

Nu vet jag inte om du är ironisk, men så klart jag vill ha olika input när det är en sådan här ovanlig sak jag ska handskas med (i alla fall ovanlig för mig). Då är det bra med andras tankar och erfarenheter.

Vad synd att du inte fick den dramatiska upplösning du verkade vilja ha. I och med att du läser så många otrohetstrådar (jag har inte läst en enda, så jag antar att ämnet intresserar dig extra) så ska du se att det sker till sist.

Hade alla som svarat i tråden tyckt att det var självklart att jag skulle berätta hade det blivit lättare att ta ett sådant beslut, men det var väldigt många olika åsikter och tal om barnen osv. Och barnen är ju ett argument som jag har lite svårt att strunta i, han kan vara världens bästa pappa även om han är en kass sambo.

Så gör han dem lycklig - även om han inte gör sambon eller mig lycklig - ja, då har jag svårt att aktivt gå in och sabba det.

Måhända, men det kommer jag över och det lär inte ta så länge.

Det är väl så klart att det finns ett hämndbegär bakom också - inte ville jag heller bli lurad i flera år. 

Det ÄR skillnad att råka ramla ned i sängen på fyllan och att under lång tid ha känslor som växer och till sist bli tokkär i en man som man faktiskt tror på. Man VILL tro på någon man är kär i, det gäller både mig och sambon. Vi ville båda tro på denne man, som inte visade sig vara värd det för någon av oss.

När han uttrycker rädsla för att sambon ska hålla barnen ifrån honom om han lämnade, så klart jag kunde svälja den lögnen. Jag HAR vänner som gjort precis så; baktalat och djävlats när deras partners lämnat dem (oavsett om otrohet varit inblandat eller ej). 

Men hämnden är inte lätt att utföra när man vet hur han älskar sina barn - han skulle förmodligen se mycket mindre av dem om jag talade om detta. För hans skull hade jag kanske kunnat säga "rätt åt dig", men för hans barns skull är det ingen sådan känsla inblandat. De skulle ju bara bli ledsna.

Så jag litar på att karma tar honom, förr eller senare.

Jag kan ta det, så det är faktiskt inga problem (även om jag tycker det är att tänka lite väl svart eller vitt, livet är sällan så). Nog vet jag att det inte var renhårigt, men som jag sade - trodde på att deras förhållande var uselt och köpte hans rädsla över att ej få se barnen om han lämnade vid "fel" tillfälle.

Jag lämnade min man innan denna relation blev sexuell, men visst var det svårt och visst hade det varit frestande att "testa" den nya mannen lite först innan jag kastade iväg ett långt äktenskap. Så på ett visst sätt hade jag förståelse för det också. Svårt när man har familj att gå hem och säga "jag TROR jag är jättekär, så nu gör jag slut ögonabums" - självklart är det varför otrohet inte är ovanligt. Man vet vad man har, men inte vad man får. Men utifrån min livssituation jag hade när jag träffade honom, har jag faktiskt rent samvete. Behöver inte skämmas för mitt ex.

Jag har verkligen älskat denna man. Det är första gången i mitt väldigt vuxna 40+ liv som jag gått in i något som detta, för att jag var så sjukt upp över öronen kär. Allt blev roligare med honom, dessa år det varade. Allt som handlade om oss alltså, detta med att han inte lämnade sambon var självklart inte kul. Men jag tänkte att om han bara kommer till mig så småningom är det värt det, för jag har aldrig haft så här roligt med någon. Aldrig haft så bra diskussioner, aldrig så bra sexliv. 

Men det går bara att tänka så ett tag så klart, i mitt fall 3 år. Det var därför jag tryckte på och ville ha svar, det är jag glad att jag fått nu.