Ångesttråden

Lider också av kraftig ångest som kommer och går. Det går inte att värja sig mot den. Jag får som ni hjärtklappning och att man vill riva av sig skinnet.

Nja en krypande oro känsla rastlöshet blir ledsen o frustrerad mest varför jag ska behöva ha det så. Men ångesten kommer mest när jag har för mycket omkring mig med många tentor, barnet trotsar eller runt djuren o oro för dem.

Det känner jag också igen ibland och efteråt kan det kännas som man går i en bubbla som kan hålla i sig länge.

Ångest är nog den värsta känsla man kan ha. För mig smyger den sig på sen vet jag ju delvis vad som triggar den eller jag har lärt mig med tiden. Innan jag själv fick ångest förstod jag inte alls hur människor kunde känna eller hur det drabbade dem men nu vet jag verkligen och jag önskar ingen de känslorna. Dessutom upplever jag de svåra att ta på, det är svårt att tänka klart och tänka att det bara är en tanke, en känsla, inget allvarligt kommer troligen att hända. Men det är svårt att avleda tankarna när de dyker upp. Sömn, mat och lugn och ro är ju som bekant viktigt men det är inte helt enkelt det heller

Lustigt skulle jag inte påstå, har själv inte hypokondri, inte över mig själv åtminstone. Men har över hunden och det är inte roligt. Men det viktigaste är väl att tänka på att det endast är tankar, en tolkning av vi tror är sant men det inte sagt att det är sanning (vilket det sällan är). Man får hitta små knep för att övertala sig själv om att det bara är tankar o inte verklighet.

Usch känner igen det många timmar på badrumsgolvet. Det är inte roligt. Känns som man går sönder totalt o ensammast i världen. Vänta ut känner jag igen härda ut o andas.