Deprimerad partner lämnar mig

Puffar upp

Tuff sits men vad kan du göra? Gråta, skrika, vara förbannad och ledsen typ. Han har gjort slut. Framtiden får väl utvisa om han ångrar sig eller ej, och om du då finns där och är villig att ta tillbaka honom.

Precis det är ju det jag menar, finns inte så mycket jag kan göra åt saken mer än att finnas där som en vän. Vet bara inte hur man går vidare...

Ingen som kan komma med råd?

Råd om vad? Han har lämnat dig. Äkta kärlek består även om där finns psykisk ohälsa. Han vill bara inte längre.

Tänk så här:
1, OM det är meant to be kommer ni hitta tillbaka till varandra, men för att hamna där måste du kunna släppa honom på riktigt.
2, Även om ni skulle kunna vara ihop om han inte var deprimerad, så vet du inte hur lång tid det tar innan han kommer ur det. Det kan ta 2-3 år. Har du ork och lust att vänta på det? Pausa inte ditt liv för nån annan.

DU FIXAR DET!!

PS. Han är feg som håller dig på halster. Och sänder signalen att han kanske ändrar sig om en vecka. Inte ok. Inte konstigt att du tror det kan bli ni igen. Dryg snubbe.

Råd om vad jag ska säga, vad jag ska göra och hur jag ska hålla mig flytande, precis som jag skrev. Han är mitt första förhållande, min första kärlek, och vi har vuxit upp tillsammans, hur går man vidare? Hur hanterar man ett uppbrott? Han vill fokusera på sig själv, vill inte umgås med vänner, kollegor, familj eller liknande, pushar bort alla. Som jag skrev vet han inte om han kommer ångra sig eller om det är ett livslångst beslut, och därför vill han att jag ska gå vidare. Absolut inte menat på ett drygt eller elakt sätt, han vet bara inte själv. Eftersom glädjen och känslorna inför allt i livet minskat vill han inte riskera att vårt förhållande blir infekterat, nedtrampat, fullt av hat och förstört, utan han känner att det är bäst att avsluta det medan allt fortfarande är bra, så man kan vara sams istället för att avsky varandra. Alla säger att jag kommer fixa det, att jag klarar av det, men hur? Vad gör man? Hur kan man acceptera att en sådan stor del av livet är över? Så många år tillsammans...Bara borta...Känner mig så maktlös

Han har inte gjort något elakt, inte sårat mig, betett sig illa eller liknande, han mår bara otroligt dåligt. Jag kan inte vara arg för han mår dåligt. Tycker bara otroligt synd om honom och därför känner jag att jag är villig att vänta så länge som det krävs.

Jätte tråkigt att höra... :(

Gjorde precis slut med min älskade sambo, det var dock ett gemensamt beslut men vi ses fortfarande och jag menar jag sitter i hans soffa just nu..?

Vet inte vad jag ska säga mer än att även han är min första äkta kärlek så förstår verkligen din smärta. Det känns overkligt och konstigt. Jag tror jag och mitt ex kommer ha period då vi fortsätter att umgås och sen successivt slutar höras av. Vi klarar det nog inte på något annat sätt. Men slut är det. Förstår att det river inom dig. Men vet du, tiden läker på riktigt alla sår (i alla fall när det handlar om brustna hjärtan) och det är den bästa klyschan jag vet.

Ta hand om dig själv extra mycket, gör denna perioden till DIN. På 6 år har det varit ni, nu är det du. Utforska det, jag lovar att det är mycket inom dig som inte ens ut vet finns där än. Utnyttja denna tiden att göra saker som din gamla kille kanske inte tyckte om? Gör något oväntat. Jag vet inte. Sätt på hög musik och dansa eller hoppa runt varje gång du känner dig tom. Fyll rummet med ljud eller gråt hela natten. Ta hand om dig själv och ge dig all den tid du behöver!

Lycka till!!!

Vill bara skriva hur jag ser på saken.

Beklagar smärtan du går igenom av att bli lämnad.

Låter som en väldigt fin människa ditt ex.

Här släpper han dig för att han mår dåligt och att han inte vill förstöra allt det fina ni haft, det kan inte ha varit lätt och innerst inne kanske han älskar dig.

Det är ett stort steg och krävs väldigt mycket att ta ett sånt beslut.

Lever man med en depression som låter som en allvarlig sådan från det jag läst så kan man inte bara rycka upp sig.

Tycker han ska ta en samtalskontakt på vårdcentralen för där finns både duktiga kuratorer och psykologer.

Man behöver inte vara sjuk i huvudet för att gå till psykolog eller kurator.

Ibland kan man behöva hjälp med att tänka rätt annars blir det bara fel i livet.

Du har redan satt fingret på något som kan vara ett stort problem och det är att han är en drömmare och har för stora mål på sig själv, lära sig att acceptera misslyckanden bättre och att inta ha för stora krav på sig själv.

Om du Älskar honom gör du klart för honom att du kommer finnas för honom och att du skulle villja ha ett förhållande, visar att han betyder mycket för dig med att finnas vid hans sida vad han än tar för beslut med att gå vidare med eller utan dig.

Varför ska du lämna honom bara för att han lämnar dig.

Han ser sina problem som för stora och gör felet att han tror att han är ensam med att lösa dom, vill inte belasta dig.

Lever själv med en depression och skulle bli jätte glad om jag fick stöd utifrån utan att behöva tigga om det.

Man är aldrig ensam men man känner sig ensam när man ska behöva be om saker.

Vad du ska göra för att hålla dig flytande och överleva? Ta en dag i sänder, söka stöd och gråta ut hos vänner och anhöriga, ut och hitta på massa saker som distraktion, skriva dagbok, processa. Man kommer över folk och anpassar sig till nya omständigheter inom sinom tid på ett eller annat sätt.

Jag tycker att din ex-kille är taskig som bara halvt gör slut. Det är faktiskt att leka med dina känslor. :(
Han får det bekvämt och kan reda ut sig själv i lugn och ro och du måste vänta kvar, förvirrad och vingklippt. Det finns inga garantier! Jag tycker det låter som han skyller på depressionen, som han givetvis lider över, misstror den ej, men att han kanske inser att ni inte har samma drömmar och tar ansvar och gör slut. Han kanske tom älskar dig fortfarande, men inte som partner, utan som syster.

Lev dag och för dag. Acceptansen kommer ta tid. 
Googla vilka faser man går igenom efter ett uppbrott. Viktigt att förstå. 

Viktigast av allt är dock att förstå sig själv. Så ett steg kan vara att stanna kvar i den där maktlösheten ett tag. Vad inrymmer den känslan? Den är en nyckel till att förstå något djupare hos dig själv, kanske?

Även om det känns hemskt, när du orkar, googla snygga killar. Har hjälpt mig. I en micro-sekund tänker man på att det finns fler fiskar i dammen.

POWER till dig!

PS. Det kanske är DU som är den deprimerade?

Hej. Jag känner igen mig så mycket i din situation. Hur gick det? Snälla svara om du kan. Tack.

Ja berätta hur gick det?