Vad tycker du om feminism?

Dagens svenska feminism står alldeles för långt bort från det svenska folket - omkring 75% tar avstånd från feminism. Det är en rungande majoritet som är missnöjda.

Som anarkafeminist så anser jag naturligtvis inte att det tillståndet är bra. Vill inte det svenska folket vara med i jämställdhetsarbetet så har det ingen betydelse vad man gör med statliga medel, de problematiska och destruktiva attityderna kommer likväl att finnas kvar.

Det är dock bra att en folkrörelse likt #Metoo rör om i grytan. Med lite tur så återtar folket sin politiska makt genom sådana rörelser och därmed formar om Sveriges feminism till någonting som majoriteten kan ställa sig bakom.

Ja, feminism har i folkmun blivit synonymt med en extremare radikalfeminism. Det vill säga feminister som köper idéen om det finns ett aktivt "Patriarkat" i Sverige - som systematiskt förtrycker kvinnor och som upprätthålls utav män (främst vita män) - och som tar det till extremen att män bär en kollektiv skuld för den här ordningen och därmed hetsar med "Hata män!".

Vi har en hel riksdag där man kan se feminister av helt andra ideologiska vistelser, och med hela partier bakom sig, men det är tyvärr mediafigurer som bildar uppfattningen om feminism för gemene svensk.

Den enda icke radikalfeministiska feministen som syns lite då och då i medier är väl Paula Bieler (SD). Annars så är det så monotont som det överhuvudtaget kan bli.

En enda feministisk ideologi syns även om det finns fyra aktuella i Sverige.

Det hjälper inte heller till att läroböcker inom grundskolor och gymnasier, sammanfattar hela kapitlet om feminism med socialistisk radikalfeminism. Inte ens när man läser om John Stuart Mill får man reda på att han (som grundade modern liberalism) även grundade liberalfeminism (tillsammans med Harriet Taylor).

Det är som gjort för att folket ska tro att svensk feminism - eller feminism överhuvudtaget - sammanfattas med Gudrun Schyman (FI), Kakan Hermansson, Lady Dahmer, Rossana Dinamarca (V), Zara Larsson och kompani (som samtliga är socialistiska radikalfeminister) och att ingenting mer existerar.

Ligger det en konspiration bakom det här så vart den mycket lyckad. GG. Well played. Till och med Kim Jong-Un hade förundrats över den berövade folkmakten i Sverige, när ~75% av befolkningen kan ta avstånd från feminism utan att politiken rubbas en millimeter. Ett sådant förhållande ska inte ens vara möjligt i en demokrati.

Att folket börjar inse att de faktiskt kan förändra den feministiska politiken - att det enda som krävs är en tydlig, unison röst och ett språk som politiken kan ta till sig.

I vanliga fall organiserar man sig kring ideologier men det finns såklart andra metoder som kan bära politisk frukt och en tydlig och organiserad folkrörelse är ett sådant fenomen.

#Metoo-relselsen har redan rört om i den politiska grytan men folket följer tyvärr inte upp och passar på när etablissemangets gard är ostadig.

Vänsterblocket är inte sena med att göra partipolitik av den här folkrörelsen så det är nu som en sådan lucka överhuvudtaget finns. För tids nog så köper folket att Gudrun Schyman och kompani äger #Metoo, då sådana anspråk görs i vår ack så allsmäktiga medier.

Vi får väl se och jag är inte heller speciellt hoppfull men den tekniska möjligheten finns iallafall där.

Hur skulle det gå stick i stäv med feminism?

Feminism = social rörelse för jämställdhet, enligt såväl Svenska Akademien som Nationalencyklopedin. Det vill säga enligt våra högsta instanser för både språk och vetskap.

Du reagerar nog på ideologin radikalfeminism som tenderar att kompensera för ett "Patriarkat" (som dessa feminister menar finns och är aktivt i Sverige). Med en sådan utgångspunkt så ger man gärna kvinnor fler rättigheter, mer skydd och kommer med förslag som exempelvis Gudrun Schymans (FI) "mansskatt"/jämställdhetsskatt.

Utöver Gudrun Schyman (FI) så är exempelvis Kakan Hermansson, Zara Larsson, Lady Dahmer, Rossana Dinamarca (V) radikalfeminister. Bara så du får en nys om vilka det är som befattar sig med den här ideologin.

Ingen feminist behöver vara radikalfeministisk.

Jag är inte en radikalfeminist (utan bara anarkafeminist), Paula Bieler (SD) är inte en radikalfeminist (utan särartsfeminist), Sofia Jarl (C) är inte en radikalfeminist (utan bara liberalfeminist) med flera, mer flera. Ingenting i våra feministiska ideologier skulle stimulera fram ett sådan skevt jämställdhetsarbete som radikalfeminism tenderar att göra.

Alla som inte köper idéen om att Sverige har ett aktivt "Patriarkat" som systematiskt förtrycker kvinnor och som upprätthålls utav män (främst vita män), tar avstånd från radikalfeminism.

Det finns flera perspektiv på vad ett jämställt tillstånd skulle innebära och det mest totala är väl socialistisk feminism, där man försöker uppnå ett 50/50-tillstånd i så hög utsträckning som möjligt (och då räknas inte bara kön in utan även klass, etnicitet och så vidare).

Liberalfeminister har ett annat perspektiv där ett jämställt tillstånd innebär samma rättigheter och skyldigheter (ungefär som vi har det idag), en lika stor tillgång till det offentliga rummet (som tåls att arbeta med), att individens fria val är ledande med mera.

Anarkafeministens perspektiv på ett jämställt förhållande är i sin tur att destruktiva attityder som förknippas med "manligt" och "kvinnligt" slutar att existera och att falska auktoriteter (i vanlig anarkistisk ordning) går samma väg (att exempelvis attityden att män skulle passa bättre som ekonomer försvinner, då det är en falsk auktoritet). Här vill man inte att kvinnor och män ska dela på makten, utan man vill ha bort hela tillståndet av makt och icke makt - det är jämställdhet för en anarkafeminist, medan kön och genus är högst sekundärt.

Särartsfeministens perspektiv på jämställdhet är att det traditionellt "manliga" och "kvinnliga" uppnår en likvärdig samhällsstatus, då man vill bejaka de traditionella könsrollerna i samhällsbygget.

Kan tillägga att samtliga nämnda ideologier ser likadana rättigheter och skyldigheter som en självklarhet, det är dock någonting som särskilt utmärker liberalfeminister och speciellt ur ett historiskt perspektiv.

Nu är det här givetvis förenklat men det är i stort vad de olika perspektiven kretsar kring. (Och givetvis har jag - som anarkafeminist - beskrivit anarkafeminismens perspektiv mest utförligt! )

Känner du dig hemma i något perspektiv? Observera att det inte alls är ovanligt att den ideologiska härkomsten i stort börjar korsar - exempelvis en socialdemokrat kan absolut vara liberalfeministisk - men i regel står man likadant ideologiskt både feministiskt som i övrigt.

När man tycker och tänker mer än vad man vet och förstår, kan nog det här sammanfattas med.

Alla våra riksdagspartier för feministisk politik. Du får rösta blankt eller söka dig till minst sagt exotiska partier - för att inte stödja vad du så gravt har missförstått.

Lycka till i valet nästa år!

Nja, det är extremare radikalfeminister som uttrycker manshat. Observera att radikalfeminism är en ideologi.

Det är radikalfeminister som håller i tesen om att det finns ett "Patriarkat" som systematiskt förtrycker kvinnor och som upprätthålls utav män (främst vita män). Därmed har extremer tendensen att kollektivt skuldbelägga män vilket också kan uttryck sig i manshat.

Ingen feminist behöver vara radikalfeministisk.

Exempel på radikalfeminister är Gudrun Schyman (FI), Kakan Hermansson, Lady Dahmer, Rossana Dinamarca (V) - bara för att ge dig en nys om vilka det är som rör sig inom den här ideologin.

Jämför det gänget med exempelvis Paula Bieler (SD) - som är en särartsfeminist (vilket är den konservativa hållningen inom feminism) - och den enorma skillnaden som kan finnas mellan olika feminister/feministiska ideologier uppenbarar sig rätt fort.

Må väl!

Jo, så är det.

Låt oss börja med det mest otänkbara exemplet - Sverigedemokraterna. Partiets jämställdhetspolitiska talesman sedan tre år tillbaka, Paula Bieler, är en uttalad särartsfeminist. Hon meddelade till och med riksdagen om saken i sitt första anförande i den partirollen. Det här är alltså en människa som har givits rollen att säga "- Såhär tycker vi Sverigedemokrater!" i vårt högsta politiska säte och under flera år.

Det finns dock riksdagspartier som har utmönstrat ordet "feminism" ur sin partipolitik men som för all del har behållt politiken. Här kan du se ett exempel på hur sådant går till och när krafter inom Liberalerna försökte få igenom en ett sådant förlag under landsmötet 2015;

"Förslag till landsmötesbeslut:

1. att Liberala Kvinnor uppmanas att upplösa organisationen och införliva förbundets arbete i partiet

2. att Folkpartiet utmönstrar ordet feminism ur partiprogram, valmanifest och partiets politik i övrigt"

https://tinyurl.com/yccmynej (Observera att det är ett PDF-dokument.)

Partiet vek sig dock inte som sillmjölkar, vilket de ska ha kredit för! Sådant fulspel är såklart inte rättvist mot naiva väljare, som skulle inbilla sig att de röstade på icke feminism (vad nu det skulle vara?). Annat får man tyvärr säga om de moderata, kristdemokratiska och sverigedemokratiska väljarna, som faktiskt inbillar sig att de röstar på icke feminism (vad är det ens, har du något förslag?).

Tror du att politiken är så rumsren att den bryr sig om väljarnas kunskapsförutsättningar? Knappast.

Ja, det är verkligen troligt att jag försvarar våldtäktsmän. Säg till när du har vaknat ur drömmen.Jag har fru och barn och knullar regelbundet. Eftersom du fortsätter på den här nivån så får jag anta att den faktiskt speglar ditt intellekt - varför jag får hantera dig lite speciellt, som den speciella snöflinga du verkar vara.

Vill du ha färggranna klossar att leka med? Det kanske stimulerar dig mer än en politisk diskurs.