Inte fira nyår?
Får ångest av julen. Skiljde mig nyligen och ingen av barnen vill fira den med mig :(
Så ska till föräldrarna, saknar mina barn!
Inlägg från: Anonym (Ensamensamensam)
|
-
-
När jag gick ut med min läggning så dög jag inte längre, jag började också må så dåligt efter allting. Inte ens ett god jul sms fick jag, inget svar på mitt sms ingenting. Så har bara varit nere och ledsen. Jag som älskar dessa ungar så jag spricker :(
Anonym (N) skrev 2017-12-25 08:34:43 följande:Varför vill de inte fira med dig?
-
Jag hoppas du har rätt. Står verkligen inte ut, orkar inte ha det såhär. Jag älskar
mina barn. Men får bara skit tillbaka.
Anonym (N) skrev 2017-12-25 15:00:49 följande:Men fy vad hemskt :( hoppas att det bara är en chock för dom och att dom kommer till sans snart.
-
Hoppas det! Har ju trots allt gått 5 månader. Jag saknar er jag älskar er sa till dem två. Enda svarade inte alls den andra svarade bara med en ledsen gubbe.
Anonym (ts) skrev 2017-12-26 01:27:43 följande:Det kommer gå över. Troligtvis en om-orientering som sker i deras liv nu. Grundkärleken dör inte av en sån sak. Lovar dig att det löser sig.
-
Mina barn är inte vuxna. FY! Och ÅH så ledsen och arg jag blir av att läsa detta!!! Blir så ledsen när man jag läser sånt här... Vad vill barnen uppnå egentligen? Hur kan ens egna barn trycka ner och plåga!? Tänk så händer detta mig, vad ska jag då ta mig till? Hur mår han nu? Jag har ingen bra kontakt med pappan då vi gick isär för länge sedan, brukar mest höras om barnen.
Plupp73 skrev 2017-12-26 16:04:11 följande:Men du menar att dina vuxna barn reagerar med att bryta kontakten för att du är homosexuell? Fruktansvärt omoget!
Låter som att din expartner har reagerat väldigt negativt, och att de tar parti helt enkelt. Hoppas att de tänker om. Fortsätt att ta kontakt.
Har en manlig kollega som var med om samma sak när han som 55-åring gick ut som homosexuell efter ett långt liv i heteroäktenskap, blev inte ens bjuden till dotterns bröllop, pga att exfrun blev så knäckt över att han gick ut som gay.
Kollegan blev djupt deprimerad, trots att han i grund och botten levde fint med ny partner. Barnen har fortfarande ingen kontakt med honom.
-
Ena går på gymnasiet, och den andra på mellanstadiet. Gör så ont! Samtidigt vill inte jag höra av mig för är bara jobbig enligt den äldsta. Enligt den äldsta är jag vidrig och äcklig inte ens på mina sms svara hon. Jag saknar mina barn :(
Plupp73 skrev 2017-12-26 22:37:47 följande:Ok, då är dina barn ju fortfarande möjliga att påverka. Kollegan mår bra runt sin partner, men mår förstås väldigt dåligt över att barnen reagerar som de gör. Jag kan känna att det är viktigt att expartner och vänner som har kontakt med barnen försöker prata med dem och få dem att utveckla sina tankar.
Frågan är vad de egentligen reagerar på? Föreställningar om homosexualitet, att de känner att de inte längre vet vem föräldern är när den "nya" informationen kommit fram...ingen aning.
Ungefär hur gamla är dina barn? Lågstadie-, mellanstadie-, högstadie eller gymnasieålder?
Har själv bytt från att ha levt med mina barns pappa i >20 år, till att leva med en kvinna. Självklart är det en omställning, för alla, men de tog det alla tre mycket bra. Om expartnern/den andra föräldern har sunda värderingar så uppmanar de kontakt och att varje människa måste få göra sina egna livsval.
-
Vi bråkade igår. Fick veta då att jag aldrig varit älskad. Men när pengar behövs då duger jag.
Plupp73 skrev 2017-12-26 22:37:47 följande:Ok, då är dina barn ju fortfarande möjliga att påverka. Kollegan mår bra runt sin partner, men mår förstås väldigt dåligt över att barnen reagerar som de gör. Jag kan känna att det är viktigt att expartner och vänner som har kontakt med barnen försöker prata med dem och få dem att utveckla sina tankar.
Frågan är vad de egentligen reagerar på? Föreställningar om homosexualitet, att de känner att de inte längre vet vem föräldern är när den "nya" informationen kommit fram...ingen aning.
Ungefär hur gamla är dina barn? Lågstadie-, mellanstadie-, högstadie eller gymnasieålder?
Har själv bytt från att ha levt med mina barns pappa i >20 år, till att leva med en kvinna. Självklart är det en omställning, för alla, men de tog det alla tre mycket bra. Om expartnern/den andra föräldern har sunda värderingar så uppmanar de kontakt och att varje människa måste få göra sina egna livsval.