BF September 2018

Varning för gnälligt inlägg men måste få beklaga mig. Är idag i v 36+4. Har haft förvärkar som alltså gör ont i typ två veckor. Senast veckan har varit värst. Känns som riktig jävlig mensvärk och har mycket ont i ländryggen. På dagen går det hyfsat att hantera men på natten kan jag inte somna om pga smärta. Värkar kommer och blir längre och intensivare under ca 3-5 h för att sedan bara avta. Värst har det varit i natt. Höll på mellan 23-04. Var nästan säker på att förlossningen var på g ett tag och började planera hur vi skulle göra med sonen. Somnade en timme innan sonen väckte mig och har nu sjukskriver mig från jobbet. Jag hade liknande besvär under förra graviditeten men födde då inte förren v 42+0. Då var jag helt slut hade vänt upp och ner på dagar/nätter men upplevde inte att någon tog mig på allvar.

Oro inför detta (+mycket stark oro att få ett väldigt stort barn då sonen var stor) tog jag upp under inskrivningssamtalet. BM lugnade mig då och sa att jag skulle få hjälp på diverse sätt. Jag blev lugnad och kände att jag blev lyssnad på. Nu upprepar sig allt som förra gången. Läkaren tycker inte jag skall få någon tillväxtbedömning eller sättas igång på bf då jag har lågt bmi och glukosbelastningen var bra. Jag har tagit upp besvär med förvärkar men bm säger jag ska ringa förlossningen och förlossningen säger att jag ska duscha varmt och ta Alvedon (vilket jag såklart redan gjort). För bebisens skull väntar jag gärna någon vecka med att föda men jag får panik när jag tänker på att det kanske kommer vara såhär i 5,5 vecka till om jag går över. Speciellt med en 2,5 åring som jag inte riktigt orkar med nu. Vill inte åsidosätta honom allt för länge. Det här med att skaffa syskon börjar mer och mer kännas som en dum idé.

Vet att vi är många som kämpar med förvärkar. Ska sägas också att jag vet att jag har låg smärttröskel, men jag är verkligen inte den som söker vården förren jag verkligen behöver. Långt inlägg men svårt att sammanfatta.

Tack för tips! TENS har jag faktiskt inte tänkt på men tror att de hyr ut från bm-mottagningen. Får ringa imorgon och fråga =)

Är också på v 36+6 idag och kommer inte bli någon bebis här heller. Storebror kom i v 42+0 så har mest panik över att behöva vara gravid 5 veckor till. Dom två sista veckorna är verkligen vidriga om man behöver vänta så pass länge. Men för varje dag som går kommer man ju ändå närmare och närmare bebis. Så skönt att snart vara fullgången, nu får bebisen gärna komma

Tänker som förra gången ta smärtlindring som det kommer. Förra gången kom bm med förslag och jag bara tackade ja till det jag fick. Var så inne i mig själv att jag inte orkade tänka på så mycket mer än att klara värkarna. Jag hade en långdragen förlossning så fick eda tillslut. Det hade jag helst tänkt undvika pga att jag var lite rädd för allt vad man hör och läser men den var underbar. Tog dock 2h innan narkosläkaren kom men den gjorde så jag fick någon timmes vila och orkade krysta sedan. Ska säga att det var rätt tillfredsställande att på skärmen se värkarna komma men nästan inte känna någon smärta.

Fy, startade helgen med att sonen åkte på magsjuka. Så har torkat spya och tröstat hela kvällen. Nu hoppas jag innerligt att jag slipper, att föda barn magsjuk låter ju inte lockande direkt

Så svårt att veta ju. För vissa är det ju ett tecken och eftersom du inte varit med om det tidigare så kanske det är så för dig.

För mig har det ändå tagit många veckor efter att slemproppen gått. Med första barnet gick slemproppen typ 5 veckor innan han kom och denna gång gick slemproppen för en vecka sedan men ingen bebis än, bara massa förvärkar. Kommer även ihåg med första barnet att det dom sista veckorna kändes som att gå runt med en fotboll mellan benen. Speciellt när jag gick så kändes det som han bara skulle kunna ramla ur typ. Bm sa då att han var fixerad och låg djupt i bäckenet. Men som sagt inget tecken för mig eftersom det tog ytterligare några veckor innan han kom.

Men alla är vi olika så kanske inte fel att förbereda sig på att det kan dra igång =)

Någon mer än jag som inte riktigt känner sig redo än? Alltså jag är väldigt klar med att vara gravid men det här med att föda barn och ha en bebis hemma har jag skjutit upp lite. Födde två veckor efter bf med första barnet så har väl hela tiden tänkt att det är långt kvar just eftersom väntan sista veckorna blev väldigt jobbig.

Nu blir det troligtvis (inget är ju säkert) igångsättning pga risk för stort barn i v 40+0 alltså om 9 dagar för mig och då är det ju plötsligt väldigt nära. Dessutom är det ju ingen omöjlighet att bebis kommer lite tidigare även om jag inte tror det själv. Alla saker och så är dock på plats så huset är liksom färdigt för bebis, idag skall jag dessutom förtidsrösta så även det är klart om det skulle dra igång på valdagen, det är bara min hjärna som inte riktigt hänger med.

Ja speciellt med första barnet nu är jag tyvärr lite luttrad då jag ändå gick över 2 veckor första gången. Slemproppen gick fem veckor innan med första barnet, denna gången gick den för tre helger sedan (har bf 12/9). Förra gången vet jag också att jag var inne på förlossningen typ ett par veckor innan bf pga blödning, där sa de att jag hade hyfsat starka värkar och läkaren sa att vi troligtvis skulle vara tillbaka inom ett dygn för att föda barn. Denna gång är inte bebis fixerad än iaf inte för en vecka sedan, har inte heller samma tryck neråt mot sidan som första gången än

Hoppas det är dags snart för dig. Är väldigt jobbigt både psykiskt och fysiskt när värkarna drar igång för att några timmar sedan ge med sig.

Har tyvärr inte upplevt den energin många säger att man får men måste vara underbart att känna att man har lite energi igen =). Däremot blev foglossningen mycket bättre när huvudet fixerades förra gången. Denna gång har jag tack och lov inte haft alls mycket besvär av det.

Fy, förstår att det kändes tufft, håller tummarna att det ändå sätter igång snart

Grattis till bebisarna. Blir så avundsjuk. Haft en pissdag med massa ont i rygg och mage. Är supertrött men går liksom inte att vila pga hittar ingen bekväm position. Inte så många onda sammandragningar idag dock. Börjar bli less nu. Har dock tid för tillväxtkontroll och kanske igångsättning på tisdag så räknar ner. Blir det inte igångsättning på tisdag kommer jag troligtvis bryta ihop.

Har också varit på specialistmödravården för viktskattning och troligtvis igångsättning. Ingen jättebebis än, han beräknades väga 4,2kg nu i v 39+5, men jag erbjöds ändå igångsättning vilket jag har tackat ja till. Dock var det fullt så de ska ringa senast på fredag. Har varit så nervös inför detta så nu är jag helt slut. Men förstår såklart att vi får vänta om de har få platser.

Jag hade börjat öppna mig litegrann och tappen var mjuk men läkaren trodde inte att det skulle komma igång av sig själv på ett tag så bebis ligger högt upp och såg ut att må för bra för att vilja göra entré till det verkliga livet. Hon sa att det behövs mer tryck nedåt för att jag skall kunna öppna mig. Så jag får väl helt enkelt försöka skaka ner den här bebisen på något sätt.

Natten till igår kom vår lille kille. Efter två dagar med i gångsättningsförsök blev det tyvärr rätt dramatiskt med utakut/omedelbart kejsarsnitt. Det hade inget med igångsättning en att göra utan de hade missat att min moderkaka inte såg ut som den skulle och dessutom låg i öppningen. Jag förlorade totalt 4 l blod. Men det är otroligt vad bra kroppen kan återhämta sig. Bebis mår bra och jag är på bättringsvägen.

Med första gick jag första promenaden när han var 3 dagar, men den var jättekort kände att kroppen inte riktigt orkade trots att jag hade tränat och gått timslånga promenader innan. Denna gången blev det ju snitt så första promenaden typ efter en vecka. Kroppen återhämtar ju sig ändå rätt snabbt. Nu är min bebis 11dagar och känns som jag kan gå långpromenader igen.

Jobbigt med foglossning dock, har inte haft det denna gång. Hoppas det går över snart

Jag ska sätta in hormonspiral igen (mirena). Efter första barnet när jag satte in den började jag blöda ca en vecka och blödde i 3-4 veckor. Efter det blödde jag inte förren jag slutade amma när sonen var 1 år. Efter det hade jag regelbunden mens fast mycket mindre blödning fram tills att jag tog ut den pga av syskonönskan. Då blev jag gravid vid första äl (tyvärr blev det mf). Så för mig fungerade den bra. Vet flera som sluppit mensen helt, tyvärr har jag inte riktigt sådan tur men skönt att inte blöda så mycket iaf.