• Iowhannah

    Depression?

    Avskyr detta.

    När sonen föddes drabbades jag av förlossningsdepression och när jag sen blev gravid igen så slutade det i ett MA som upptäcktes i v 11. Nu är jag återigen gravid (vecka 13) och är såklart orolig över typ allt. Missfall, förlossningsdepression och graviditetsdepression. Jag pratade med BM om allt detta på inskrivningen men nu ska jag inte träffa henne förrän i slutet av januari.

    Jag känner nästan ständigt att jag inte orkar. Jag har dåligt samvete och ångest och känner mig ledsen och stressad över det mesta. Gråter åtminstone varannan dag. Jag känner mig extremt otillräcklig som mamma (jag har en tvååring som är rätt krävande), som partner (min sambo får dra ett tungt lass. Enligt mig iaf) och som vän (min bästa vän går igenom en jobbig separation och jag kan inte vara där för henne eftersom jag inte orkar bära hennes känslor också). På det hela så jobbar jag oregelbundna tider och sover på tok för lite (rådet att vila när man kan är ett jävla hån mot folk som jobbar som jag OCH har småbarn).

    Hur vet man vad som enbart är hormonellt och vad som faktiskt kan tyda på depression? Det går lite i skov, vissa dagar mår jag bra hela dagen, men när det är som värst så mår jag sämre än jag gjorde under förlossningsdepressionen. Jag vill bara ligga i sängen hela dagarna och typ gråta och sova.

    Är det någon som haft det så här? Hur kom du ur det? Gick det över under andra trimestern, eller var du tvungen att ta till samtalskontakt? Helst av allt skulle jag vilja bli sjukskriven men jag inser samtidigt att jag förmodligen inte skulle må bättre av det.

  • Svar på tråden Depression?
  • UndrandeSökare

    Tråkigt att du mår så dåligt. Om du känner att du vill prata med någon så brukar det finnas kurator på vårdcentralen.

  • Iowhannah
    UndrandeSökare skrev 2017-12-28 09:25:44 följande:

    Tråkigt att du mår så dåligt. Om du känner att du vill prata med någon så brukar det finnas kurator på vårdcentralen.


    Tack för ditt svar. Jag har fått erbjudande om att träffa kurator via mvc men det är svårt att få möjlighet att ringa dit. Jag vill inte ringa när jag är på jobbet och ringer man inte direkt de öppnar så blir telefonkön snabbt full :/
  • preggo3

    känner igen mig i det du skriver. Också gravid, och har ingen lust eller energi till ngt. vet ej om det är hormonellt eller depression. Är i v 16... hoppas du snart mår bättre iaf! Tror allt blir lite lättare när våren och ljuset kommer. Vintern i vårt land kan ju göra vem som helst orkeslös...

  • Iowhannah
    preggo3 skrev 2017-12-29 20:31:31 följande:

    känner igen mig i det du skriver. Också gravid, och har ingen lust eller energi till ngt. vet ej om det är hormonellt eller depression. Är i v 16... hoppas du snart mår bättre iaf! Tror allt blir lite lättare när våren och ljuset kommer. Vintern i vårt land kan ju göra vem som helst orkeslös...


    Jo, mörkret är ingen stämningshöjare precis. Jag brukar vara deppig så här års men med extra hormoner i kroppen så blir allt tusen gånger jobbigare. Sonen föddes på hösten och då blev jag riktigt deprimerad och nu mår jag ÄNNU sämre. Jag vill helst bara vara själv och sova (men det är svårt när man ska sköta sitt jobb och ta hand om sitt barn). Har jag inte märkt nån förbättring efter nyår så ska jag ringa mvc och boka tid hos kurator.
  • Glinda från Oz
    Iowhannah skrev 2017-12-27 15:43:49 följande:

    Ingen? 240 visningar, och inte ens lite pepp?


    Folk är inte skyldiga att svara.
  • Sommar-2018

    Hej,

    Jag är i vecka 15 (14+6) och mår också dåligt.. Orkar inte gå till jobbet, orkar inte vara med på sociala tillställningar.. Ibland orkar jag inte ens prata med min sambo. Känns som att all energi är som bortblåst.

    Vet inte om det är hormoner, dåliga järmvärden eller depression som spökar. Har varit deprimerad och haft ångest i 13 år och har, i omgångar, ätit tabletter mot detta - så antagligen är det det som är orsaken. Jag har medicin hemma men vågar inte äta dem då jag är rädd att skada barnet. Vid inslrivningssamtalet tog jag upp detta men jag kände inte att det togs på allvar. Jag vill kontakta vården - men jag orkar inte! Är även lite rädd för att de ska avfärda det hela genom att skylla på hormoner.

    Det enda tipset jag har till dig är att kontakta vården, men som du ser så är det inget jag själv efterlever..

    Jag känner själv tröst i att höra/läsa att man inte är ensam (även om det såklart är tråkigt att se att kvinnor mår dåligt..).

    Jag vill ge dig en stor eloge som orkar hålla uppe så pass mycket som du gör! Jag har det relativt ?lätt? då jag inte har några barn att ta hand om och därmed får ligga i soffan i fred.

    Kämpa på! Vi fixar detta! Och.. det kommer gå över - det är jag alldeles säker på!

  • Iowhannah
    Sommar-2018 skrev 2018-01-02 09:25:09 följande:

    Hej,

    Jag är i vecka 15 (14+6) och mår också dåligt.. Orkar inte gå till jobbet, orkar inte vara med på sociala tillställningar.. Ibland orkar jag inte ens prata med min sambo. Känns som att all energi är som bortblåst.

    Vet inte om det är hormoner, dåliga järmvärden eller depression som spökar. Har varit deprimerad och haft ångest i 13 år och har, i omgångar, ätit tabletter mot detta - så antagligen är det det som är orsaken. Jag har medicin hemma men vågar inte äta dem då jag är rädd att skada barnet. Vid inslrivningssamtalet tog jag upp detta men jag kände inte att det togs på allvar. Jag vill kontakta vården - men jag orkar inte! Är även lite rädd för att de ska avfärda det hela genom att skylla på hormoner.

    Det enda tipset jag har till dig är att kontakta vården, men som du ser så är det inget jag själv efterlever..

    Jag känner själv tröst i att höra/läsa att man inte är ensam (även om det såklart är tråkigt att se att kvinnor mår dåligt..).

    Jag vill ge dig en stor eloge som orkar hålla uppe så pass mycket som du gör! Jag har det relativt ?lätt? då jag inte har några barn att ta hand om och därmed får ligga i soffan i fred.

    Kämpa på! Vi fixar detta! Och.. det kommer gå över - det är jag alldeles säker på!


    Ser du några likheter mellan hur du mår nu och hur du mått i ?vanliga? depressioner? Och: är du sjukskriven, eller tvingar du dig iväg till jobbet ändå?

    Jag har en sambo jag kan prata med, och han lyssnar mer än gärna, men jag känner att jag inte vill tynga ner honom mer än nödvändigt. Någon måste ju ta hand om vårt barn också.

    Jag ska be om samtalskontakt via mvc nu i veckan. Helst av allt skulle jag vilja bli sjukskriven men jag inser att det säkert ligger långt borta tyvärr :(
  • Sommar-2018

    Ja, det här med att allt känns grått, tråkigt och omotiverande känner jag igen. Men den fysiska tröttheten/tungheten tror jag har med graviditeten/hormoner/järnvärdet att göra.

    Jag är inte sjukskriven men har sjukat mig då och då och kommit med andra ursäkter för att kunna jobba hemifrån. Antar att det är dags att berätta om graviditeten för min chef och kollegor - detta är ju ohållbart.. Att bli sjukskriven på halvtid/heltid tror jag inte är aktuellt för min del och även om det lockar så är jag osäker på om det kommer göra mig gott.. just nu väntar jag mest på miraklet att få vakna upp och känna mig pigg, glad och normal igen! Alternativ 2 är att prata med någon och alt. 3 är antidepressiva tabletter.

    Vad bra att du kan prata med din partner och att han lyssnar. Det gör min också vilket är väldigt skönt! Förstår dock vad du menar med att man inte vill belasta mer än nödvändigt.

    Vad bra att du ska kontakta MVC! Jag har redan ett vanligt besök inbokat sedan tidigare, men det är inte förrän den 22/1.. Om jag inte tar mig till jobbet denna vecka måste jag nog också ringa.

    Varför tror du att en sjukskrivning ligger långt bort för din del?

  • Iowhannah
    Sommar-2018 skrev 2018-01-02 13:22:36 följande:

    Ja, det här med att allt känns grått, tråkigt och omotiverande känner jag igen. Men den fysiska tröttheten/tungheten tror jag har med graviditeten/hormoner/järnvärdet att göra.

    Jag är inte sjukskriven men har sjukat mig då och då och kommit med andra ursäkter för att kunna jobba hemifrån. Antar att det är dags att berätta om graviditeten för min chef och kollegor - detta är ju ohållbart.. Att bli sjukskriven på halvtid/heltid tror jag inte är aktuellt för min del och även om det lockar så är jag osäker på om det kommer göra mig gott.. just nu väntar jag mest på miraklet att få vakna upp och känna mig pigg, glad och normal igen! Alternativ 2 är att prata med någon och alt. 3 är antidepressiva tabletter.

    Vad bra att du kan prata med din partner och att han lyssnar. Det gör min också vilket är väldigt skönt! Förstår dock vad du menar med att man inte vill belasta mer än nödvändigt.

    Vad bra att du ska kontakta MVC! Jag har redan ett vanligt besök inbokat sedan tidigare, men det är inte förrän den 22/1.. Om jag inte tar mig till jobbet denna vecka måste jag nog också ringa.

    Varför tror du att en sjukskrivning ligger långt bort för din del?


    Jag tror inte att jag mår tillräckligt dåligt för att bli sjukskriven men det är ju så svårt att veta, när sonen var bebis så blev jag sjukskriven på en gång. Jag jobbar väldigt oregelbundet och har både sena kvällar och tidiga morgnar, så det vore väldigt skönt att kunna vara hemma och sova mer. Jag får väl se om psykologen/kuratorn anser att det kan vara aktuellt med sjukskrivning. Sen så tänker jag lite som du också, att det är inte säkert att det skulle göra mig gott. Risken finns att jag går in i mig själv ännu mer.

    Jag kommer gå oftare hos min BM just pga mitt mående men det känns inte riktigt som att det är allt jag behöver. Nu har jag ingen tid hos henne förrän den 26/1 och jag tänker iaf inte vänta så länge med att prata med nån. Jag hoppas bara att jag kan komma till skott och faktiskt ringa, sånt kan vara så svårt tycker jag.
  • Victoria100

    Hej,

    Jag är också gravid v 31 och hade samma problem med depression men sen fick jag träffa en duktig massör via en tråd här på FL som hjälpte mig att må bra och det hjälpte mycket. Massören börjar med en diskussion först som hjälper att koppla av och för honom att kunna planera behandlingen. Jag har behandlingar regelbundet och nu mår jag jättebra.

    Vill bara säga att depression är ett gemensamt problem för gravida och finns olika metoder att överkomma, massage av specialister är en bra metod.

    Jag kan ge kontakt uppgifter till massören som befinner sig i Stockholm med mera detaljer via pm.

    Kram på er alla fina gravida :)

  • Iowhannah
    Victoria100 skrev 2018-01-02 15:16:26 följande:

    Hej,

    Jag är också gravid v 31 och hade samma problem med depression men sen fick jag träffa en duktig massör via en tråd här på FL som hjälpte mig att må bra och det hjälpte mycket. Massören börjar med en diskussion först som hjälper att koppla av och för honom att kunna planera behandlingen. Jag har behandlingar regelbundet och nu mår jag jättebra.

    Vill bara säga att depression är ett gemensamt problem för gravida och finns olika metoder att överkomma, massage av specialister är en bra metod.

    Jag kan ge kontakt uppgifter till massören som befinner sig i Stockholm med mera detaljer via pm.

    Kram på er alla fina gravida :)


    Det där lät verkligen bra ju! Synd att det är så långt till Stockholm bara :/
  • Sweetie82

    Vill du får du gärna skriva till mig. Har en del erfarenhet av liknande. Kram

Svar på tråden Depression?