Depression?
Avskyr detta.
När sonen föddes drabbades jag av förlossningsdepression och när jag sen blev gravid igen så slutade det i ett MA som upptäcktes i v 11. Nu är jag återigen gravid (vecka 13) och är såklart orolig över typ allt. Missfall, förlossningsdepression och graviditetsdepression. Jag pratade med BM om allt detta på inskrivningen men nu ska jag inte träffa henne förrän i slutet av januari.
Jag känner nästan ständigt att jag inte orkar. Jag har dåligt samvete och ångest och känner mig ledsen och stressad över det mesta. Gråter åtminstone varannan dag. Jag känner mig extremt otillräcklig som mamma (jag har en tvååring som är rätt krävande), som partner (min sambo får dra ett tungt lass. Enligt mig iaf) och som vän (min bästa vän går igenom en jobbig separation och jag kan inte vara där för henne eftersom jag inte orkar bära hennes känslor också). På det hela så jobbar jag oregelbundna tider och sover på tok för lite (rådet att vila när man kan är ett jävla hån mot folk som jobbar som jag OCH har småbarn).
Hur vet man vad som enbart är hormonellt och vad som faktiskt kan tyda på depression? Det går lite i skov, vissa dagar mår jag bra hela dagen, men när det är som värst så mår jag sämre än jag gjorde under förlossningsdepressionen. Jag vill bara ligga i sängen hela dagarna och typ gråta och sova.
Är det någon som haft det så här? Hur kom du ur det? Gick det över under andra trimestern, eller var du tvungen att ta till samtalskontakt? Helst av allt skulle jag vilja bli sjukskriven men jag inser samtidigt att jag förmodligen inte skulle må bättre av det.