• AndreaBD

    Är min sambo narcissist?

    Anonym (Är han det? (Väldigt långt)) skrev 2018-01-03 22:41:05 följande:
    Ja fast jag älskade ju honom när jag skaffade barn, trots att relationen var stökig minst sagt. Men jag älskade honom, annars hade jag definitivt sett till att jag inte blev med barn.

    Det räcker ju inte alls för att skaffa barn, förstod du inte det?


    Annars - han är antagligen en narcissist och jag förstår inte varför du fortfarande är ihop med honom. Det låter fruktansvärt!

  • AndreaBD
    Anonym (Är han det? (Väldigt långt)) skrev 2018-01-03 23:25:35 följande:

    Klart att det inte räcker men det var just det den jag citerat talade om, att jag inte skulle skaffa barn med någon jag inte älskade. DÅ svarade jag att jag visst älskade honom.


    Okej, sorry. Men du borde ändå ha tänkt dig för med tanke hur illa han behandlade dig redan då. Sånt brukar inte förändras (annat än tillfälligt).
  • AndreaBD
    Anonym (Är han det? (Väldigt långt)) skrev 2018-01-03 23:34:11 följande:
    Nä det kanske det inte gör men som jag skrivit flera gånger nu så ville jag ju ändå tro det. Jag är nog inte ensam om att tro på kärleken och försöka se det goda i människor, naivt, kanske det. Jag älskade honom som sagt (och gör väl fortfarande) hur konstigt det än låter för er andra. Jag ville tro att allt skulle bli bra. Vi har det väldigt bra periodvis, kan skratta tillsammans, göra roliga saker osv men sen faller det tillbaka. Under graviditeten var det som sagt också väldigt fint, det kändes tryggt, det kändes bra och som om allt skulle förändras. 
    Men hur kan det bli det? Vissa saker kan man omöjligt utveckla i vuxenålder. Han saknar empati, det går inte att lära sig/utveckla det i vuxen ålder.
  • AndreaBD
    Anonym (Är han det? (Väldigt långt)) skrev 2018-01-03 23:30:03 följande:

    Sedan är det väl inte alltid så lätt och bara bryta upp allt heller och det vet säkert många. Dels har jag vart fylld av en inre tro att det ska bli bättre, dels har han periodvis gett mig god förhoppningar att det blivit bättre. Man slåss fram och tillbaka av känslor hela tiden. Kanske har jag blivit van att bli illa behandlad i hela mitt liv egentligen, det är många tankar som rör sig i huvudet. Ibland känns allt som mitt fel, ibland blir jag klar med att det inte alls är mitt fel något som har drabbat mig och att människor är elaka. Känner någon igen det?


    Läs Robin Norwoods bok "Kvinnor som älskar för mycket". Det hjälpte mig. Självklart är det inte ditt fel att han är helt inkapabel att ha en vettig relation.
  • AndreaBD
    Anonym (Är han det? (Väldigt långt)) skrev 2018-01-04 00:18:06 följande:
    Den ska jag kolla efter. Nää jag undrar ibland om han haft någon vettig relation, har ju frågat ibland hur hans tidigare relationer varit, har de kunnat prata osv. DÅ svarar han ju väldigt otydligt men jag förstår att de inte har kunnat det. Han har nog vart rätt ensam i sina relationer vad jag också förstått av det han och hans dotter har berättat (fast de två är väldigt lika). Jag är nog också tvärtemot de han tidigare haft längre relationer med, av det han berättar så verkar ju ingen tidigare ha brytt sig om vare sig att de får diskutera eller ej eller att han har problem med alkohol till exempel. Vad det beror på kan man ju fundera över.
    Om man tittar på hur det har gått tidigare för en person, det kan man dra slutsatser av. Folk ändrar sig inte grundläggande. Det han berättar om tidigare relationer kan förstås också vara ganska vinklat.
Svar på tråden Är min sambo narcissist?