Osynkade barnfria helger

Väldans vad negativ du var.

Men vad spelar det för roll om ni har barnen olika veckor, så länge ni får varannan helg barnfri tillsammans? Ni umgås ju ändå inte på vardagarna?

Jag och min man har barn väldigt huller om buller då han har varannan vecka och jag lite mer varierat då både jag och Barnens pappa jobbar skift. Ibland har vi hans son,Ibland bara mina,ibland alla 3 och nån enstaka gång alla 3. Vi har tex en (!!!) barnfri helg tsm på 5v. Däremot kan vi ha en ons och tor barnfri eller endast en dag någon vecka. Visst det är lite "egentid" för oss men det funkar,även om vi såklart skulle vilja ha mer. Nu är det som det är och vi tar vara på våra dagar,vardag som helg.

Ni borde ju ändå ha en barnfri vecka 2ggr/mån och det är väl rätt bra? Är det enbart helgerna som betyder nått eller kan ni hitta tid för varann även vardag? Försök se det som något där hon (och även du) får chans att föra nått med bara hennes barn och sen vice versa. Alla barm behöver tid med son förälder även om man som vuxen väldigt gärna vill vara med sin partner.

Jag och min särbo har varit tillsammans i snart två år. Han har en tonåring och jag har två lågstadiebarn. Vi har alltid haft osynkade helger och det har funkat jättebra för oss. Kan iofs bero på att hans son är så pass stor att han klarar sig själv mycket på de helgerna då han är mycket hos kompisar eller iväg på fotboll.

Vi löser ibland så att vi har egen vuxentid också. Nästa gång blir om tv å veckor då vi ska på spa- helg ihop. :)

ja, vi har 8 barnfria vardagar i månaden...

Jag har nog tyvärr landat i att det är kört... pausen är nog som någon skrev tidigare bara ett sätt att dra ut på avslutet.... 

Min analys är följande:
Jag har hjälp henne igenom en svår period i hennes liv där hon har haft känslor för mig. Nu börjar hon må lite bättre och börjar då ifrågasätta vår relation och vad hon känner för mig. Hon använder synkningen av veckor som en fasad (inte medvetet) för att hänga upp ett uppbrott på.

Hon har också tidigare sagt att hon letar fel på mig hela tiden.... vet inte egentligen vad det betyder? Är det vanligt?

[quote=78337090][quote-nick]Magnusos skrev 2018-01-05 06:42:44 följande:[/quote-nick]Min analys är följande:

Jag har hjälp henne igenom en svår period i hennes liv där hon har haft känslor för mig. Nu börjar hon må lite bättre och börjar då ifrågasätta vår relation och vad hon känner för mig. Hon använder synkningen av veckor som en fasad (inte medvetet) för att hänga upp ett uppbrott på.

Hon har också tidigare sagt att hon letar fel på mig hela tiden.... vet inte egentligen vad det betyder? Är det vanligt?[/quote

Jag skulle se det som en stark varningssignal. Det ser inte bra ut inför framtiden. Har en kvinna väl börjat leta fel så har hon tappat respekten för dig, och det kommer nog vara nära nog omöjligt för dig att vinna den tillbaka. Kvinnor har nog svårt att vända den utvecklingen.

Det har säkert nån evolutionsbiologisk förklaring i grunden skulle jag tro.

Min erfarenhet är att kvinnor är styrda av biologiska drifter. Det finns ofta en agenda med ett förhållande. Nåt som mannen kanske inte tänker på eller uppfattar. En inte längtan efter barn och familj till exempel, eller högre social status och ett visst liv.

Blir kvinnor osäkra på om de kommer att få ut det de vill av ett förhållande så kommer de att börja lite fel.

Och nej jag säger inte att män skulle vara undantag..

Nu kommer jag lite sent då det redan kommit fram massor av andra saker som visar på att tiderna mest verkar vara en ursäkt.

Men jag ville ändå påminna om att dina barn precis börjar bli då stora att de antagligen kommer vilja förändra hur de bor själva. Alltså blir det rätt meningslöst att stirra sig blind på hur det ser ut just nu. Istället borde du ta tillvara på den redan lilla tid du har med dina barn, för snart blir deras liv utanför familjen mycket större och mer betydelsefullt för de. Antagligen kommer de inte vilja flytta runt varje vecka utan istället bo hos den förälder som har närmst till kompisar och deras intressen.

Ett sent inspel, och jag har kanske missat en del. 

Men är det helt omöjligt för er att bo ihop?

Det krävs så klart att boendeformen är tillräckligt bra och stor och på rätt plats ? för att alla ska kunna trivas.

Du skriver ju i ett inlägg att »hon ej vill vara skild« och det tolkar jag som att hon inte trivs med att inte dela livet med sin partner?

Att bo ihop ställer ju stora krav på relationen på ett annat vis men gör det ju enklare att hitta lösningar för egen tid med sin partner tänker jag.

Bra inspel... det skulle vara fysiskt och logistiskt möjligt att flytta ihop och jag har även föreslagit det som lösning även om jag också tycker det är lite tidigt...

Hon låter inte som typen som kommer att gilla dina barn.

Ja, det har jag gjort. Jag baserar det på att hon har mycket yngre barn och på att hon förefaller mest intresserad av hur hon själv tycker att det ska vara. Det senare är en läggning som kommer att gå dåligt ihop med dina barn där en är tonåring och den andra i förpubertet. Nu verkar du ju okej med att lämna iväg dina till förmån för att du ska få vara med kvinnan ifråga så det slutar kanske med heltidsboende hos mamman istället. Något du kanske redan överväger?