Vilken ålder ha pojkvän?

Hur långt är ett snöre? Äldsta dottern fick sin första pojkvän när hon var 7 år. Det innebar att de hade nån sorts överenskommelse om att de var tillsammans. Hon var hemma hos honom och lekte 2 gånger, och han hälsade på hemma hos oss 1 gång. Sen har hon haft pojkvänner lite av och till sedan dess, men ingen särskilt "seriös" innan hon blev 16. Jag har inte tyckt att det har varit något värt att ha några synpunkter på alls.

Vad är det man anser att man ska gå in och förbjuda som förälder om man ska sätta åldersgräns? Jag hade inte varit OK med att någon pojkvän skulle ha börjat sova över här titt som tätt och gå som barn i huset för några år sedan, men såg å andra sidan inte att det var problem när hennes killkompis sov över när de var i 9-årsåldern. Om hon har pojkvän eller inte är ju egentligen inget jag kan eller vill påverka. Men nog unnar jag henne ordentliga lyckliga tonårsförälskelser, förstås.

Vad är det ni tjafsar om egentligen? Försöker någon av er bestämma OM dottern överhuvudtaget "får" ha pojkvän, eller handlar diskussionen om huruvida de får sova över hos varandra eller inte?

Hur menar du då "accepterar inte"? Kommer ni från ett land med förtryckarkultur så att ni anser er äga era barn? Kommer ni att förskjuta henne om hon blir kär när hon är 15? På vilket sätt tror ni att ni är bra föräldrar genom att försöka förvägra henne kärlek?

Så är det. Jag har nu bättre förståelse för min mammas sorg när jag gjorde slut med en del killar i tonåren. Man klickar helt enkelt bättre med vissa.