Äntligen syskon efter fyra missfall

Hej! Jag har läst och läst och läst i olika trådar här, om olika människors historier, på gott och ont. Jag har aldrig skrivit någonting själv förrän nu. Varför? För vad ts precis skrivit speglar min historia och ger mig mitt i hopplösheten plötsligt en gnutta hopp. Jag skulle fått göra hysteroskopi men dagen innan testade jag positivt och operationen stoppades. Nu sitter jag med pågående femte missfallet, sedan feb 2017. (Har en dotter på 4;5 år sen innan) Jag orkar snart inte mer och vill inte bli gravid förrän hysteroskopin är gjord. Känner att vi behöver en paus, tänker konstant på detta och är mentalt helt slut. Känns som man tar stryk kroppsligt oxå med hormoner som går upp och ner ständigt. Samtidigt är jag livrädd för att ?vänta? - känns som vi förlorar tid :( Blir 36 i år..

Jag vill med detta egentligen bara säga tack, för att du berättade er historia.. Tack! /L