Dilemma kring elitidrott

Vi har hamnat i en svår sits där vi föräldrar dessutom är helt oense.

Vi är en vanlig trebarnfamilj (7, 11 resp. 12 år) med två föräldrar med medellöner. Vi bor i villa, har två bilar och en hund samt två marsvin. Så Svensson man kan bli egentligen.

Vårt ena barn är oerhört duktig i en individuell idrott, fantastiskt duktig till och med. Nu har det börjat bli så att resten av familjen har fått stå tillbaka lite för att idrottsutövandet ska kunna fortgå på den nivån. Vi reser ofta för tävlingar, lägger stora summor pengar och ser framför oss hur det snart blir ohållbart. Det tar mycket tid och energi från de andra barnen och för oss föräldrar från varandra. Nu står vi i ett vägskäl. Antingen fortsätter vi avancera med barnets idrott, med sidoeffekten att någon av oss kommer behöva sluta jobba helt under några år tills barnet är stort nog att klara sig själv med hjälp av tränare på resor och annat. Barnets skolgång kommer behöva anpassas. Eller så får barnet fortsätta sin idrottsutövning på en mer normal nivå, och elitsatsa om några år när denne kan göra det mer på egen hand. Idrotten betyder allt för barnet. I detta scenario slipper de andra i familjen komma i kläm.

Ena föräldern tycker att en satsning nu är en självklarhet och tycker att allt annat ska få stå tillbaka, för det är det värt, den andra föräldern tycker att chansen kommer finnas längre fram också och att vi inte kan riskera resten av familjens välmående till förmån för endast ett av barnen.

Hur hade ni resonerat?