Medberoende dysfunktionell relation

Hur tungt och jobbigt det än känns. Lämna!

Finns det ingen motivation hos din partner att vilja lyssna och förstå dina upplevelser/ problem relationen, är det svårt att lösa dom på egen hand.

Jag var i en liknande relation tidigare, han var inte aggressivt lagd utan mer deprimerad och introvert.

Jag försökte nå fram, prata, förstå allt jämt kändes det som men jag kom aldrig riktigt in honom på livet i alla fall.

Sen träffade jag en helt random person som så till mig " bara för att din partner mår dåligt betyder inte att du ska/ förtjänar att må dåligt i er relation också."

Fråga dig vad det är som gör att du känner att du vill/måste stanna i denna relation istället för att upptäcka ny kärlek med någon där du kan få allt du vill med någon på samma plan och motivation ?!

Det är tungt att lämna, men kan också vara ett av de bättre beslut man kan ta för sin egen del även om man älskar sin partner.

Är målet att skaffa barn tillsammans med honom, eller att ha en fungerande relation först och främst.

Jag har inte barn själv men jag jobbar med barn. Mer än hälften av barnen jag träffar lever i en familj med separerade föräldrar. Det beror antagligen på olika saker såklart, men jag tror att den dagen man väl får barn ändras din och din partners utgångspunkt och prioriteringar ganska drastiskt och även familjekonstallationen. Problemen blir inte färre eller mindre i och med barnskaffande.

Som kvinna tror jag även att man känner ett starkare band till sina barn framför sin partner, åtminstone under tiden de är små. Bortsett från din egen önskan och längtan efter barn, vad kan du och din partner erbjuda för liv till ett barn som er relation ser ut nu?