En gång styvmor alltid styvmor, oavsett om du är mor till ditt eget barn.

Jag vet barn som hade föräldrar som bråkade om vårdnaden, efter mycket om och men så gav pappan upp och flyttade 80 mil bort. Lämnade vh bakom sig och tillslut sinade det ut i umgänge en vecka om året.

Hur är deras relation nu i tonåren?

En del personer kommer alltid se sig som förstahandsvalet hos sina ex, kvinnorna/männen därefter är alltid, i deras värld, andrahandsval. Så dessa personer kommer nog aldrig se en kvinna som har barn med en man som har barn sedan tidigare som en mamma, utan endast en stand-in.

Nu är jag rätt säker på att de flesta inte är så, men däremot är det nog många som har svårt att få in i deras huvuden att deras barn har fått syskon och pappan är lika mycket pappa för de barnen som för sina äldre (inte min egen erfarenhet, bäst att tillägga).

Men jag skrev också män i mitt svar, så det finns även män som beter sig så

Vad är detta för svartvita generaliseringar av kvinnor?! Är det inte "den elaka styvmodern" så är det "den vidriga egokvinnan"! Är du kvinna själv som skriver så? Tycker inte du det är tröttsamt att som kvinna placeras i dessa ytliga fack där vi bara styrs av simpla kategoriseringar? Antingen är du god eller ond. Är du inte den självuppoffrande altruistiska kvinnan så är du egokvinnan.

Jag vet naturligvis inte vad du har för erfarenhet men "erfarenheten" som du har av kvinnor kan ju präglas av den syn du väljer att ha på kvinnor.

Får erkänna även i mina kretsar att de flesta av oss män som i vart fall skiljt oss alltid kommer ha exet på en speciell plats i hjärtat. I vart fall vi som har barn med exet. Givetvis älskar jag min nya partner också, men det går inte att sticka under stolen att min första kärlek och mamma till mina första barn alltid kommer vara speciell för mig också. Dock inget varken jag, mina manliga kollegor eller nära vänner som jag utbytt dessa ord med på AW skulle berätta det för ny partner. Det vore bara idioti. 

Jag tycker det är många som uttrycker sig märkligt här. Jag tror inte man kan grunda sina omdömen på vad kollegor berättar för jag tror inte alla kollegor på en arbetsplats öppnar upp om precis allt i deras liv. Men visst kan man få en uppfattning av hur andra människor tänker genom att prata med andra människor men man kan därmed inte göra en generalisering kring att män tänker si och kvinnor tänker så.

Jag var på väg att hålla med en av ovanstående med att det är lättare att ta strid med sin nuvarande partner än att ta strid med sitt ex, för det upplever jag med min partner, men sen stod det nåt om att många har svårt att släppa sin första kärlek. Jag tror inte det har med saken att göra, det låter som ännu en generalisering, och kanske är det så att den som skrev inlägget gärna vill trycka till styvmammorna med något som känns?

Jag har varit tillsammans med en kille som hade svårt att släppa sin första kärlek (syftar nu inte på min nuvarande), jag var väldigt ung och naiv så jag förstod inte att jag blev utnyttjad förrän långt senare. (Dom hade inte gemensamma barn.)Visst finns det idioter som klarar av att vara tillsammans med en person medan de trånar efter en annan men att det skulle vara en norm för alla som har skaffat barn med någon annan, det resonemanget håller inte. Det låter närmast sorgligt ifall en skulle sitta och tråna någon annan, då är man kanske inte klar med sin skilsmässa och borde då ägna tid att bearbeta den i stället för att hoppa in i en ny relation.

-Den du skaffar barn med är inte alltid den första kärleken, du kan ha haft många "kärlekar" innan du träffar den du vill skaffa barn med.

-Den du skaffat barn med kanske är din första kärlek men med åren förändras ni båda och utvecklas åt olika håll och visst är du glad över din första kärlek men du vet också varför ni gick skilda vägar så du sitter ändå inte och trånar över den du skaffat barn med.

-Samma ifall du aldrig skaffade barn med din första kärlek.

-Att man har skaffat barn ihop beror inte alltid på att man träffade sin stora kärlek, ibland råkade omständigheterna bara föra två människor samman så att det råkade bli ett barn. 

I den bästa av världar är träffar man den rätta, den första kärleken, skaffar barn ihop, och i den bästa av världar skiljer man sig inte från den man har skaffat barn med.