Vi som försökt med första barnet ca 1 år

Våra föräldrar vet inte om det än, men vi bestämde sedan innan att vi skulle berätta så fort spolningen var klar. Så när det kommer ett bra tillfälle så berättar vi. Detta är nog det jobbigaste i resan.. Jag är så rädd för att bli dömd (även om det ALDRIG skulle ske). Det är väl för att jag känner mig misslyckad som kvinna. Våra föräldrar hade inga problem att få barn. Det gjorde så ont att höra min mamma säga ?jag blev gravid direkt när jag slutade med mina p-piller.? Jag vet att hon aldrig skulle säga så om hon visste om vad vi går genom.

Jag har också kraschat totalt när vänner berättat att de ska få barn! Och jag tror även att det är viktigt att man faktiskt tillåter sig att få bli ledsen över det och känna sig självisk för ett tag! Är det riktiga vänner så förstår dom och vet att man kommer tillbaka när man mår bättre. Att vara ofrivilligt barnlös är en kris man går genom och alla dom som inte går genom samma hemska resa får bara acceptera läget, att vi är bara människor och vi mår skit ibland! Kram till er alla!

CD 11, äl smärta och positivt test... Det är så märkligt att vid varje ägglossning får man så höga förväntningar! Man kan ju inget annat än hoppas. Jag försöker intala mig själv varje gång att ?nu måste det vara ett guldägg?

Idag fick jag bekräftat av läkaren ang mitt AMH värde. Det är väldigt lågt för min ålder och kommer innebära att jag inte kommer kunna få biologiska barn så länge till. Medans vissa kvinnor inte kan få barn i 40 års åldern så kanske min ålder hamnar på 30 år, man vet ju inte exakt.. Lite sorgligt! Men vi försöker se på den ljusa sidan, JUST NU kan jag få barn iallafall. Vad som sker om fem år får vi ta då. Läkaren har skickat remiss så vi ska få föra IVF. Det kommer dock att ske efter sommaren :(

Tydligen så har jag bra ägg, men få kvar. Om jag förstått läkaren rätt. Dock tycker man ju att om äggen jag släpper är bra så borde jag blivit gravid för längesedan! Att vänta under sommaren är nog det värsta, då är det en period då absolut ingenting kan hända. Den tanken hade vi förra sommaren iallafall :( Hade läkaren bara skickat in den här remissen för två månader sedan så hade vi hunnit få en behandling innan sommaren

Jag är på äl+5/6 och nu kommer alla mina symptom som jag varje månad tror beror på en graviditet.... Att man aldrig lär sig! Man lever verkligen på hoppet varenda månad

Någon som varit med om en implantationsdipp (tänker på er som tempar) Fick en dipp imorse och igår hade jag små hugg i tjejmagen. Önskar att det kunde vara något men det är antagligen bara mitt huvud som spelar spratt, igen, för 25 gången.

Varför är man så dum mot sig själv och tar ett test flera dagar innan bim....!? Och varför fortsätter man beställa hem test när man uppenbarligen inte behöver det för man blir ju aldrig gravid. Vi har lagt över 10.000kr på tester, piller och krämer och till vilken nytta!? Fan vad trött jag blir på mig själv och min dumma kropp!

Ska ha mens den 4 eller 5 april, så jag har ju börjat testa alldeles för tidigt! Men sen läser man ju i andra trådar om de som får plus tidigt. Jag vill ju så gärna vara en av dom!

Ja men eller hur! Man försöker vara glad när andra får barn men det är bara en fasad, innerst inne är man förkrossad och fruktansvärt avundsjuk (med all rätt kan jag tycka).

Helvetes jävla skit. Början på mens nu ikväll. Jag var inte heller en av dom som hade turen att bli gravid efter en spolning. Ibland känner jag för att gömma mig i ett mörkt rum & sätta där för resten av mitt liv, skämmas över att jag som kvinna inte ens kan bli gravid....... jag hatar min dumma kropp!!