Fick ta bort min hund idag... Och min katt i november. Vill kräkas av tanken på att aldrig få träffa någon av dem igen. Vet att jag längtade efter barn en gång men minns inte hur det känns nu.
Det jävliga är att vi vet inte hur det kommer sluta. Men iofs hade nån slängt i ansiktet på mig att ja inte kommer kunna få barn nånsin hade ja kanske inte velat veta det heller. Hoppet hoppet hoppet. Jag går runt o försöker lura mig själv att ja faktiskt inte behöver barn för att vara lycklig. Men så fel det är. Det är våran dröm! En dröm som kommer följa oss resten av livet vad som än händer. Jag vill inte göra eventuell partner barnlös, kanske pga MIG. Är det någon som har pratat med kurator eller liknande? Jag sprängs snart i tusen bitar. Jag tänker på er alla dagligen <3
Ja fy det är så jobbigt :( både mentalt och fysiskt. Om du tycker sprutorna gör ont kan jag varmt rekommendera bedövningsplåster man köper på apoteket. Känns ingenting med dom! Stoppsprutan tycker jag var värre än menopur/gonal så då var plåstren guld.
Japp det är igång igen! Denna cykel efter ruvartiden blev ett par dagar längre än vanlig men nu kommer ÄNTLIGEN mensen på torsdag. Sen är det bara vänta in ägglossningen. Som det ser ut nu verkar det dock som att jag måste göra återföringen själv.. mannen är bortrest på kurs just den veckan :/ det är ju inte idealt men jag tänker verkligen inte vänta så det är bara köra!
Hej,
i nåt skede skrev jag inlägg här men det är nog flera månader sedan.
Den här veckan började mensen, 16 försök bakom. Igår hade vi första besöket för att börja utreda. Fick då även veta att jag har endometrios och det är nog orsaken till att vi inte lyckas. Vi får nu då påbörja IVF och här hade vi väldans tur! Tydligen har de börjat göra det i vår stad nyligen och det är inge kö. Så redan nästa menstruationscykel börjar vi och då sker äggplocket.
Allt är så nytt och jag vet ingenting om det här ännu. Om ungefär 1,5 vecka har vi nytt besök till läkaren och då ska hon gå igenom hela processen med oss och om hormoner och så vidare. Det här är nu i mina tankar mest hela tiden. Allt kom som en chock. Känns bra att få veta orsaken till barnlösheten men att det nu går såhär snabbt framåt har jag svårt att ta in. Det känns jättebra men det är plötsligt mycket nytt som kommer emot.
We
Jaa jag hoppas han kan men blir det att det krockar med hans utbildning så kör jag själv :) vi har tre blastocyster i frysen, så hoppas någon av dom klarar upptiningen! Man vet ju aldrig!
Åh vad fint att höra att ni träffas igen! Har ni haft något snack om varför det blev som det blev? Känns det som att ni förstår varandra mer nu?
Vi har varit i kö några månader nu till sjukhuset för att starta utredning. Läkaren konstaterade det genast via vul. Jag har varit privat några gånger då vi försökt, för att kolla att ägglossning sker som det ska så då har de ju tittat men ingen som konstaterat endometrios. Igår såg hon genast det var livmodern som är problemet.
Det är skönt att få veta orsak till barnlösheten. Är en spännande resa framför med ivf :)
Jag är så jävla ledsen just nu. Misslyckande nr 27 är ett faktum och jag känner mig så jävla värdelös och missbildad. Varför kan jag inte bli gravid? Varför måste vi plågas månad efter månad medan alla andra blir gravida utan att ens försöka? Jag orkar inte mer. Jag önskar att vi aldrig börjat försöka skaffa barn. Jag önskar att jag aldrig behövt veta hur ont det gör att vara ofrivilligt barnlös år efter år. Jag hatar min kropp och har börjat ta ut det på den genom att slå mig i magen så hårt jag kan om och om igen. Sjukt beteende jag vet men jag är så arg och så besviken och vill bara att den fysiska smärtan ska dölja den psykiska. Min man är bortrest och jag är själv med alla dom här vidriga känslorna. Allt känns så jävla hopplöst. Jag önskar så mycket att jag bara kunde sluta vilja ha barn. Hellre frivilligt barnlös än att stå ut med det här helvetet varje minut varje dag.
Hej på er alla kämpar!
Vill bara meddela att imorse kl 05.24, 9 dagar innan BF så kom vår lille påg till världen. En liten plutt på 2865g & 48cm. Tre år efter att vi påbörjade resan har vi nu honom i vår famn.
Styrkekram till er alla! Kämpa på! <3
Ja, hoppas verkligen!!
Det har gått både och helt ärligt; sprutorna gick överlag ganska bra - gjorde ont de första dagarna, men vande mig sen + lite bedövningssalva. Men äggplocket igår var nog bland det värsta jag varit med om - det gjorde så ont på slutet att jag grät. Nu, 24h senare har äntligen det värsta lagt sig,men är hemma från jobbet idag med... Fick dock 23 (!!!) ägg, så jag väntar otåligt på att de ska ringa och berätta hur det gick sen.
Hur känns det för dig nu? Hur många har du kvar i frysen?
Lycka till, klart de kommer klara upptiningen <3 Vi hade också sex innan fet haha, de sa ju inte att man inte fick så... Tyvärr är testen fortfarande negativa och mensen kommer idag eller imorgon. Har inte sagt det till sambon utan tar det när mensen kommer. Vet inte om vi kör fet igen i april eller om vi väntar... Sen har jag inte råd mer på ett tag i alla fall.