Hej :)! Vi har försökt i 3år.. jag har faktiskt fått plus för första gången någonsin. Vår andra ivf..dock vågar jag inte ens tänka att jag är gravid. Ska på ul-ljud den 4/6..tar inget för givet förens jag fått de lite mer ?bekräftat?. Man är fortfarande rätt skadad psykisk efter alla år o försök.
därför hejar jag som sagt på er alla!!
Jag blöder typ varannan gång jag tar sprutorna :( magen är helt full med blåmärken och stickhål, bröt ihop förut när jag skulle ta sprutorna igen och inte hittade något ställe att sticka på som inte inte tagit förut. Fy fan vad sorgligt det kändes. Usch vad trött jag är på detta.
Ja imorgon 8.30 ska vi dit! Hoppas hon säger att de växt så mycket att det blir plock på onsdag men det känns inte troligt. Så fredag med största sannolikhet! Berättar efter hur det gått <3
Fy fan vilken stress jag känner nu.
Efter ultraljudet idag fick jag två val. Antingen gör vi plocket på fredag utan narkos (har blivit sövd de tidigare två gångerna eftersom jag får så otroligt ont av tex spolning etc) eller så gör vi det på onsdag med narkos.
Torsdagen är röd dag, annars hade det varit den bästa dagen..
Så onsdag är ev lite tidigt och fredag är utan att sövas..
Sån jävla ångest att ta det beslutet.
Men jag valde tillslut att göra det på onsdag. Som sköterskan sa hade de inte gett det alternativet om de inte trodde att jag skulle få ett bra resultat även då. Men kommer ändå ha sån ångest om dom inte får tillräckligt många eller mogna :(
Dessutom glömde dom skicka med oss provrör till mannen! Så vette fan hur vi gör nu.. vi bor 45 minuter bort och jobbar hela dagen imorgon, så antingen om man kan köpa rör på apoteket eller så får han kanske ta fram det på plats? Det går ju inte att ringa till dom förens imorgon heller. fan vad oförberedd och stressad jag känner mig nu. Hela den här behandlingen gick så fort och jag ångrar lite att vi inte väntade och gjorde låna protokollet efter sommaren istället :(
Tror det var typ tre på varje sida som var 17-20 mm. Sen flera på 10-14. Jag har sprutat 9 dagar bara..
Pratade med dom förut och mannen får ta fram provet på plats. Han var lite smått glad för det, haha. Lättare hemma men han har inte mage att klaga iallafall ;)
Hur mår du och hur går det med killen?
Nu är då tredje och sista landstingsfinansierade äggplocket klart.
Dom fick ut 7 ägg som ska befruktas genom icsi. Känner mig hyfsat nöjd med resultatet. Första gången fick vi 5 och andra 9, så det här blev ju mittemellan. Nojar ju såklart dock för om vi skulle fått ut fler om vi gjort på fredag istället.. men nu blev det såhär!
Återföring på fredag om inte annat. Hade rejält ont efter plocket så fick morfin intravenöst som hjälpte mot smärtan men sen gav ett vidrigt illamående. Usch. Satt i flera timmar och var helt yr och dödstrött efteråt.
Bara vänta nu då och se om något blir befruktat..
Han gjorde det där! Inte så trevlig upplevelse tydligen, haha. Men det kan han gott ha ;)
Jag jobbar till typ 12, sen är återföringen klockan 13! Så kommer ju gå som på nålar och vänta på att dom ska ringa.. usch denna terror. Idag har jag iallafall inte haft lika ont! Lite ömt bara och går jag i terräng gör det rätt ont men annars helt okej :)
Tack <3 Jag jobbar som assistent på ett fastighetsbolag. Rätt ny på jobbet så det är lite jobbigt med att behöva vara ledig stup i kvarten för alla ivf grejer :/ Men jag berättade faktiskt för min chef förra veckan och hon var väldigt förstående och hjälper mig få det att funka med jobbtiderna. Så det är skönt! Alltid läskigt att berätta, speciellt när man är ny på jobbet. Känns sådär att man liksom försöker bli gravid när man precis börjat på ett jobb.. :/
Vad jobbar du med? :)
Ja det var inte ett lätt beslut, men jag hade haft ströjobb i två år medan jag bara väntade på att vi skulle lyckas. Sen kände jag bara att jag inte kunde livet gå medan jag vantrivdes på jobb så jag tog tag i det och utbildade mig för och sökte ett jobb jag verkligen ville ha. Glad för det nu! Känns som att en del i mitt liv iallafall är i ordning, trots allt annat runt omkring!
Vad skulle du vilja jobba med? :)
Jag är 29 och min man är 31. Hade alltid en plan att jag skulle vara mamma innan 30 men den drömmen gick upp i rök förra månaden. Ni då?
Så sjukt det är när åren bara tickar på. Nyss var jag 26 och sååå exalterad för att börja skaffa barn.
Då är ni precis tvärtom oss då :) hur länge är det ni varit tillsammans?
Då är det samma som oss! Tillsammans fyra år. Gifta i ett nu. Allt är okej fortfarande men jag känner att det tär en del på relationen.. Framförallt tycker jag min man inte är lika omhändertagande och gullig denna omgång som han varit tidigare. Lite som att han gett upp hoppet men glömmer att jag fortfarande måste ta sprutor och göra plock oavsett om han/jag har lust. Min största rädsla är att bli ensam i det här.
Jag förstår att han inte vågar hoppas för mycket men jag behöver hans stöd och uppmuntran för att orka. Ärligt talat får mannen i ivf sammanhang anstränga sig och försöka peppa trots att han kanske inte känner för det.
Det är för tufft att både ta allt rent fysiskt och dessutom försöka peppa honom till att hålla kvar i hoppet.
Det är ett samtal som ligger och pyr känner jag.. behöver väl ta tag i det snart :/