Hjälp

Vår lilla tjej var precis likadan. Det var precis som att hon var tidsinställd på att efter ett visst klockslag bli jätteledsen och otröstlig på eftermiddag/kväll. På vårt bvc sa dom att det förmodligen var kvällsoro då "världen blir för stor" för barnet och dom söker trygghet hos er. Vi fick bära, bära, bära och jag hade en speciell "gungning" när jag bar henne som till slut hjälpte och hon kunde somna. Jättejobbigt när man är mitt uppe i det för man vill ju såklart kunna hjälpa och trösta sitt barn men det blir bättre. Dock gick det inte heller över för oss runt den "gyllene" 3 månadersdagen utan det tog nån månad till. Håll ut!