Mitt ex vägrar ge en förklaring

TS: Majoriteten av de som svarat dig i tråden har trots allt sympatier med dig och majoriteten av oss tycker att ditt ex betett sig respektlöst mot dig. Så don't lose fate in humanity!

Däremot vill jag av egen bitter erfarenhet råda dig att inte skriva så mycket på olika forum om det här. Det kommer bara dryga ut processen och kanske t.o.m. leda till ännu mer lidande för dig. På internet är många väldigt känslokalla, oförstående och lika snabba att döma (ibland snabbare) som vissa i den här tråden varit. Och det kan ta hårt när man mår dåligt. Jag själv minns för många år sen när jag blev hjärtekrossad. Jag skrev på Flashback forum när den efter ett tag blev olidlig och möttes av att höra att jag var efterbliven som inte kommit över exet jag delat livet med i tre år efter två månader. Det var inte vad man ville höra när man mådde så dåligt som jag gjorde då. Hade faktiskt högre tankar om Familjeliv än vad den här tråden uppvisat men tyvärr har jag blivit motbevisad...

Så mitt råd är att prata med vänner om det här istället för på Internet. Känner du att smärtan blir olidlig kan du alltid ringa jourhavande medmänniska och/eller söka hjälp hos en psykolog. Det hjälper faktiskt väldigt mycket mer än vad forum på internet gör.

Bra! Du verkar vara en stark människa så jag är övertygad om att du klarar av det här :)

Jag tror tyvärr att du inte ska räkna med det. Inte för att det inte kan hända utan för att det blir svårare för dig att gå vidare och öppna upp hjärtat för någon annan. Det farliga om du räknar med att ditt ex hör av sig är att du kommer att vänta och bygga upp förhoppningar vilket kan leda till att du isolerar dig från att släppa in en ny i livet. Och ställ dig också den här frågam om ett tag när du fått lite mer distans till det hela: vad skulle det leda till om han hörde av sig? Skulle det bli ni två igen? Vill du verkligen det efter att han visat den här sidan av sig själv?

Jag tror du gör klokast i att ta hand om dig själv från och med nu. Det är du som ska helas och det är du som ska må bra igen. Lägger du det i någon annans händer så spelar du ett väldigt högt spel.

Har du många vänner du kan prata med? Någon som kanske varit med om samma sak? Det hjälpte enormt för mig att prata med mina vänner efter att ha blivit dumpad. :)

Varför skulle han höra av sig när han uppenbarligen inge vill ha kontakt med dig?

Jag vet hur det känns. Man vill bara ha den som lämnat en! Ingen annan fungerar, inte ens de snyggaste, framgångsrikaste och bästa av det motsatta könet. Man vill bara ha sitt ex.

Det kommer dock gå över. Efter ett tag kommer du att kunna se nya potentiella partners och attraheras av nya killar. Men det är ingenting du behöver tänka nu, för det kommer när det kommer.

Tråkigt! :( Hur är kontakten med din familj? Har du några kollegor du kan prata med? Har du någon gammal vän du kan återuppta kontakten med? Kanske någon hobby du kan göra för att tänka på annat? :)

Det behöver faktiskt inte betyda att han kommit över dig. Det kan lika gärna vara så att han vill börja dejta fort för att komma över dig.

Hur går det för dig? Hur mår du?

Jag vet exakt hur det känns för dig. Allt är mörkt och allt är jobbigt. Har man varit i ett långt förhållande och så är det hux flux borta så känns det som att man förlorat allt. Och det har man ju till viss del, för den man delat livet med gjorde att man kände sig trygg och mådde bra.

Men jag lovar dig att det blir bättre. Det är en klen tröst nu men fortfarande är det viktigt att komma ihåg att det faktiskt blir bättre! Är det så att du på allvar börjar känna att du inte vill leva längre så behöver du professionell hjälp. Jag kan tyvärr ingenting om hur man hanterar någon i kris så jag kan bara råda dig till det. För kom ihåg att ingen, verkligen ingen människa kan ta ifrån dig ditt människovärde. Och ingen människa får göra så att du avslutar livet!

Som sagt, jag lider verkligen med dig! Men jag vill inte att du ska göra något dumt p.g.a. det här! :(

Jo det är riktigt tungt. Det är svårt att säga... Alla är vi ju olika men för mig gick det absolut värsta över efter kanske tre-fyra månader. Sen kommer det såklart att vara jobbigt efter det också men efter det är det mer lätthanterligt.

Det tog väl ungefär ett år kanske. Men under det året var jag å andra sidan rätt fokuserad på annat, som studier, träning, sparande, etcetera. Sen är det viktigt att komma ihåg att man inte alltid mår exakt lika dåligt, och med tiden så ebbas allting ut. Men då gäller det också att se till att ta allt det där svåra, som att bryta kontakten helt och slänga allting som påminner om förhållandet, direkt efter uppbrottet. Annars kan det bli lätt att man påminns om det hela tiden och att man därför börjar älta det för mycket.

Har du någonting du alltid velat göra i livet? Kanske resa, börja studera, skaffa bostadsrätt, etc?

Fundera över vart du helst skulle vilja resa och såsparar du pengar för att åka. Såna saker där man har ett långsiktigt mål brukar vara bra när man är nere. Andra saker jag skulle rekommendera är att träna, börja gå promenader, mindfulness, etc. Såna saker gör gott för ens psyke när man mår dåligt och kan underlätta det jobbiga lite.

Jag förstår att motivationen inte är den bästa just nu, och jag förstår att allt känns svårt att göra utan honom. Men någonstans är det ändå viktigt att bryta destruktiva mönster man lätt får när man mår dåligt, t.ex. stillasittande, och istället skapa lite rutiner för att man inte ska deppa ihop totalt.

Vad gillar du normalt att göra i vardagen?

Ja det är klart man saknar energi. Man mår väldigt dåligt och tankeverksamheten är i full gång nästan dygnet runt så man blir lätt väldigt matt och trött. Att aptiten inte är den bästa är förstås också en bidragande faktor till utmattningen.

Ja, allt påminner såklart om det ni hade. Problemet är att om man undviker allt som påminner dig om ditt förhållande så kommer mycket att försvinna ur ditt liv, och då blir vardagen ännu svårare och du får också svårare att gå vidare. Därför är det viktigt att "bryta isen" mot allt som påminner om honom i vardagen. För det är klart att första gången du t.ex. går på bio utan honom så kommer det kännas tungt. Nen andra och tredje gången du går så kommer det bit för bit att kännas lättare och tillslut kommer ingenting av det som du nu tycker är jobbigt att påminna dig om honom. Så jag rekommenderar starkt att göra allt det där du gjorde med honom fast ensam. Kanske inte just nu men gärna inom en snar framtid. För som sagt så kommer det bli lättare att bli av med alla jobbiga tankar om dina rutiner är intakta, för då kommer sorgen och saknaden åtminstone inte att styra ditt liv och på sikt kommer allt att bli bra igen :)

Du verkar vara en väldigt fin och bra människa. Jag tycker inte att du förtjänar att må så dåligt som du gör nu så jag hoppas verkligen från hjärtat att det kommer att gå bra för dig att gå vidare, vilket jag tror det kommer att göra. Tänk på det: DU förtjänar inte att låta någon annan knäcka dig! DU förtjänar inte att låta någon annans sällskap avgöra DITT värde! DU är den du är och om ditt ex inte ha allt det du har att erbjuda så är det HANS förlust. Inte din :)

Jo jag led av sömnbrist. Minns knappt de första veckorna eftersom att jag var så utmattad. Det är tyvärr väldigt vanligt att man blir så efter en större förlust. Men som sagt, botemedlet och det som dämpade ångesten för mig var rutiner. Det var tungt till en början men varteftersom blev det lättare och lättare.

Ja, det är ju egentligen bara han som vet vad det berodde på. Men eftersom han inte sagt något alls så kommer du aldrig få veta om du på något sätt hade sårat honom, och därför har du faktiskt ingen anledning att tro det. Tyvärr kommer han inte ge något svar som det verkar, vilket är en usel stil av honom, och det får man acceptera. Tyvärr innebär ju det här såklart att han försätter dig i ett väldigt jobbigt läge av ovisshet, men vägrar han att säga vad det berodde på så är det inte så mycket man kan göra. Det är därför jag tror att du mår bäst av att tänka på dig själv i första hand. Prio ett för dig är inte att få honom att prata, utan prio ett är att du ska komma på banan igen.

Jag tycker såhär: Normalt när någon lämnar ett fem år långt förhållande på det här sättet så har det hänt något. Då brukar det inte behövas en förklaring för då vet den som blir lämnad vad det beror på (hen kanske har varit otrogen eller något liknande som sårat väldigt mycket). Men nu verkar det inte som TS gjort något uppenbart illa som sårat honom och det är därför TS försöker få honom att förklara.

Att han vägrar tyder egentligen för mig på en sak: Han är feg och konflikträdd. Hans version av historien välkomnas av mig men den lär vi aldrig få höra så då får man utgå från det TS säger.

Men återigen så är vi ändå överens om att TS behöver gå vidare för sin egen skull. Och det gör hon bäst genom att först och främst inte kontakta honom.

Sen ja, du har rätt i att jag upprepar mig. Har en förmåga att bli väldigt engagerad i saker och det här är en sån sak. Får väl lämna tråden för jag tror faktiskt jag gjort mitt. Ingen idé att köra på repeat liksom...

Till TS: lycka till och ta hand om dig! Jag önskar verkligen från hjärtat att allt löser sig för dig. Kom ihåg att du är en fantastisk människa, men inte ens den bästa av oss alla är immun mot orättvisor. Tyvärr händer sånt! Se till att ta hand om DIG själv och att hitta ditt eget värde igen efter detta horribla uppbrott. Du förtjänar bättre!

Lycka till :)

Exakt! TS skulle bara må skit... :(