Okej det är lång tid att stå ut. Hur lång tid efteråt kände du dig redo för att träffa andra?
Jag förstår hur du menar. Resa är verkligen något jag skulle vilja göra mer, men jag har tappat motivation till allt. Det var jag och han som alltid reste ihop. Skulle kännas konstigt att åka själv eller med någon annan. Han har verkligen fått mitt liv att totalt stanna upp och jag inser nu att det nog inte är bra att vara så tajta som vi var för när jag nu står här ensam har jag ingenting kvar.
Tack för dina svar! Du verkar ha mycket erfarenhet och bra tips :)
Jag tycker väldigt mycket om att kolla på film, både hemma och bio. Just nu har jag tyvärr svårt att göra det för jag tycker att allt påminner om honom och det vi hade, vilket känns jobbigt. Tycker även om att läsa men det är samma sak där, allt påminner om det jobbiga. Promenader försöker jag gå lite då och då för jag tycker det är avkopplande, så vi får se om det kan hjälpa något i längden. Just nu är jag mest hemma själv för jag saknar energi att göra något.
Här har vi ett perfekt exempel på när någon bestämmer att en människas sanning är en icke godkänd förklaring. Det är detta jag menar med att "få en förklaring" blir ofta en illusion som bara gör allt värre,för det handlar inte om att höra vad ditt ex har att säga,det handlar bara om att han ska säga något du accepterar som godkänd orsak till att han valde att lämna dig eller för att du ska kunna motsätta sig hans förklaring och säga "men jag kan ändra på det jag kan bättra mig jag kan vara den du behöver" istället för att förstå att du ÄR inte det personen behöver för hade du varit det hade ni varit ihop,enkelt.
Jag blir mörkrädd när andra tror de är berättigade kontakt med sina ex och ursäktar det som att de har rätt till en förklaring, för att ringa de, jaga de, smsa de, få träffas med de när deraa ex inte vill. Det är trakasserier. Om mina ex inte hade tagit "det är slut/ jag gör slut / jag älskar inte dig / jag är inte kär / jag har tappat känslorna / jag vill separera / jag vill skiljas " som en jävligt tydlig förklaring till mina handlingar att lämna de och ringer mig ,söker upp mig knackar på min dörr, skriver åt mig på nätet på sms , hade jag gett de e ny förklaring: "Ditt respektlösa beteende attsyalka mig helt besatt och vägra visa mig respekt för mina gränser för att jag inte bara gjort slut,nu vill jag aldrig mer höra från dig,någonsin, och jag kommer se till att du inte kommer åt mig , till varje pris " Hade de anmält mig hade jag sagt till polisen hur de betett sig då hade polisen förstått min anledning att säga som jag sa och fallet hade lagts ner och eventuell besöksförbud / hemlig identitet hade utfärdats.
Säg inte till mig att du som trakasserar och stampar över dina ex gränser har rätt till en förklaring, du har rätt att bli tillsagd och avvisad för alltid eventuellt polisanmäld.
Obehagligt att folk som påstår sig älska sina ex kan bli så besatta och egoistiska att de trakasserar sina ex.Du kan åtminstone vara ett ex som bevarar din värdighet och respekt och empati för den som gjorde slut med dig, eller är ditt ego viktigare ?
Ett nej är bästa förklaringen du kan få. Ett"jag gör slut" är hur tydligt som helst. Visst, det behöver inte vara att du varit en dålig person, människor älskar och slutar älska, blir ihop och separerar och ditt ansvar är inte att kräva ord avsnitt ex till hand beslut, utan att rannsaka dig själv, inför framtida relation, "Vad är bra med mig?" "Vad kan jag bättra? Vad var tufft i min senaste relation? Vad lärde jag mig om mig själv och relationer ?" Använd erfarenheten och gör något bra verktyg av de och använd det och bygg en bättre relation i nästa förhållande.
Tycker det är att trycka ner sin självkänsla och självrespekt att lägga all tid på att jaga någon som lämnat dig, lite som att spara ihop till att köpa ett par skor som är för små på dig. Finns passande skor. För bättre priser. Som passar dig perfekt.
Jag sörjer inte ett ex. Varför ska jag lägga tid på att klaga och gnälla över något som inte var mitt beslut? Jag älskar istället ännu mer, njuter av livet ännu mer. Ju mer jobbiga saker som händer desto mer beslutad är jag att ge fan på att glädjas åt livet.
"Jaga endast de som jagar dig lika mycket"
Mitt citat som påminner mig att inte vara en kvinnoförnedring mot mig själv.
Spelar ingen roll hur svårt du har det jämfört med andra, det ger dig fortfarande inte rättighet över andra människors egna beslut. (Att ditt ex gör slut, att en vän börjat umgås med andra, att du inte fick jobbet du var på intervju för etc.
Agressiv framtoning, jag är inte exet som stalkar runt mina föredetta partners ....(där snackar vi agressivt)
Jag är bara bestämt emot att sympatisera med folk som är respektlösa. Och vara respektlös mot någon du påstår dig älska är något jag inte ens kan förstå, att älska någon och vilja de deras bästa är inte att sura över att de inte vill ha dig och försöka få de att verka som onda. Offret i dramat är exet som blir trakasserad med samtal sms brev dörrpling inte du som gör de trakasserierna varför skulle det vara standard om dig? Aldrig tagit ett nej blivit avvisad förr? Det är väl något alla måste kunna hantera ? Och kan du inte hantera det ska din energi ligga på att lära dig hantera det,inte att skylla på någon annan.
Förresten. Sedan när blev uppriktighet aggressivt ? Svårt att acceptera att jag inte ger medhåll? Att du har ett till nej?
Då ska du nog jobba med dig själv.
Självklart finns det problem i relationer, framförallt relationen till en själv, det är denna måste börja med. Springa efter ex gör man inte när man hittat en sund relation till sig själv. Säger inte att det är lätt för alla men oavsett hur svårt du har det, så är det ditt ansvar hur du mår. Ingen annans.
Både fysiskt och psykiskt är jag jättetrött, men ändå sover jag väldigt dåligt. Är som att jag inte får någon djupsömn och därför blir ju inget lättare heller. Upplevde du också sömnproblem när du skulle gå vidare?
Jag ska försöka samla lite kraft och aktivera mig mer. Tänker också att det är hans förlust som går miste om mig, men samtidigt vet jag ju inte varför han lämnade mig. Tänk om jag sårat honom på något sätt utan att ens veta det själv?
Du har rätt i allt och innerst inne vet jag ju det även om jobbiga tankar spökar för tillfället efter det som hänt. Borde jag höra av mig till honom igen tycker du? Egentligen känner jag bara för att åka till honom och pressa honom på en förklaring för jag tycker inte man gör såhär mot någon som man ändå levt med såpass länge.
Hade jag varit TS och någon hade skrivit som mig hade jag förmodligen varit lättstött först, men sedan förstått allvaret i orden och att allvar och bestämda ord är inte samma sak som mindre respekt sedan hade jag varit tacksam att bland alla som stöttade mig med att de känner likadant så vågade någon säga till på skarpen och påminna mig att det jag gör är helt ur kontroll och skadar mig lika mycket som mitt ex och att jag måste ta tag i mitt beteende.
Och att de som vågar säga det jag behöver höra för att förändra situationen är viktigare än att få medhåll och sympati.
Alla uttrycker sig olika, åter igen, du kan inte styra andra människors val du kan bara styra dig själv, gillar du inte mina åsikter varför bry dig, du måste inte läsa eller svara? Som exempel.
Ja, vissa lyssnar inte alls medan vissa älskar att man är totalt osympatisk och nästan som en sträng lärare, för det sticker ut och skiljer sig från det man är van med som inte lett en till någonting nytt i resultat. Det kan också bli lättare att sluta ursäkta sitt beteende om man ser att någon annan tycker det är fullkomligt ur kontroll fel.
Vill man ha nytt resultat måste man sluta med det man tidigare gjort och börja göra något nytt och då kan det ibland vara att lyssna på de som har obekväma svar.
För vi tror oftast att lösningar betyder njutning, pff, we wish. De flesta lösningar kräver just att du anstränger dig och kanske har det tufft och obekvämt tillfälligt. Men njutningen kommer på slutet,och inte är den liten.
Är inte ödmjukhet som hjälpt människor jag stöttat vännen, du får visa vad du vill och jag får visa vad jag vill, du hjälper folk med ödmjukhet och sympati, jag hjälper de med konstruktiv kritik och hårda vägen, oroa dig inte jag kan hantera att uppfattas hård, det är värt det för många människor kommer i efterhand och tackar att jag är den enda som sagt det de inte vågade höra men som var det de behövde.
Inget lätt jobb men jag tål inte att se människor må dåligt helt fast i sympati om sig själva. Det har förvärrat situationen för många mer än det förbättrat och jag tycker människor är värda den hårda sanningen om den hjälper, för att kunna ta den betyder att du vill göra något åt dina klagomål. Då har du nått en stor stor ny styrka som tar sig vidare.
[quote=78408961][quote-nick]Anonym (Same)
[quote=78414117]Han har ju gett henne förklaringen i klartext att han inte vill veta av henne mer, att han kommer att anmäla henne om hon fortsätter att höra av sig till honom.
Räcker inte det anser du?
Jag har sett hur du nästan spammar i tråden om hur feg/konflikträdd han är som vägrar att bemöda sig att ge henne en förklaring.
Jag kan inte säga annat att livet är tufft emellanåt, oavsett om man har blivit lämnad av sin partner utan förklaring? eller om man råkar ut för en olycka.
Då är det viktigt att ha folk omkring sig att söka stöd/tröst hos.
Hur vida han är feg/konflikträdd kan vi egentligen inte veta, i och med att vi inte även har hört hans version av hur ofta hon faktiskt har hört av sig till honom, efter att han klargjort för henne att förhållandet är över.
Jag har en före detta kompis som valde att bryta med mig helt utan någon direkt förklaring.
Jag valde att respektera det istället för att söka upp honom för någon förklaring.
Idag så bor jag med min sambo och våra katter.
Livet är tufft emellanåt, men det kan oftast bara bli bättre.
Jag hoppas att ts hittar orken/stödet att gå vidare.