Varför lever invandrare på bidrag?

Det är nog på grund av dolda strukturer som ingen kan se, mixtrat med patriarkatet, vita mäns arvsskuld samt en brist av fritidsgårdar.

Ja, patriarkala strukturer skapade av vita män med makt har banat väg för denna utveckling. Feministisk politik med fokus på genusfrågor hade kunnat förbättra situationen för invandrare med livslångt bidragsberoende.

Därför att de direkt när de klivit över gränsen till Sverige blir matade med pengar utan motprestation, och gratis boende...

Många fortsätter att utnyttja välfärden, utan att ha bidragit med en enda krona i skatt.

En del vill som tur är jobba och göra rätt för sig.

De har svårare att ta sig in på arbetsmarknaden. Men många invandrare jobbar dock hårdare än vad de flesta svenskar gör.

De har svårare att ta sig in på arbetsmarknaden. Men många invandrare jobbar dock hårdare än vad de flesta svenskar gör.

Begreppet invandrare kan betyda allt möjligt. De flesta vill nog göra rätt för sig. Sen finns det hinder för det. Språkbrister, låg utbildning. Sen finns det dom som ska vara hemmafruar av kulturella skäl livet ut.

Om du kommer ifrån ett liv där du som kvinna varje dag var tvungen att använda all energi på att hämta vatten, koka det, laga mat. Där du är tvungen att avla många barn för att någon av de förhoppningsvis överlever så att du kan ha någon som försörjer dig när du blir gammal och inte orkar slita mer.

Så kommer du till ett land där du har bostad, rinnande dricksvatten i kranen, mat i affären och pengar i handen varje månad (om än blygsam). Skulle du då jobba?

Jag vet ärligt talat inte om jag skulle gjort det. Eller om jag hade varit hemma och tagit hand om barnen.

Vissa invandrare är vana vid en högre levnadsstandard. De vill därmed jobba för att få det lika som det hadde.

Vissa hade det bättre i hemlandet, och sliter på med jobb de är överkvalificerade för för att en dag kanske få chansen att jobba med detsamma igen.

Vissa är van vid en levnadsstandard långt under vår minimumstandard. Här tror jag många nöjer sig med detta. Inte alla, men många.

Detta är vad jag själv tror på. Det har med kulturella skillnader och levnadsstandard att göra. Att skylla på det ena eller det andra tror jag inte löser grundproblemet. Att vi bor i en värld med ofattbart stora skillnader i levnadsvilkor. Så länge det är så, så länge kommer fenomenet att kvarstå.

De kan inte språket. Svårare att få jobb då.

Dessutom diskrimineras de på arbetsmarknaden!
Jag har två kollegor som använder andra efternamn. En är från Polen, har bott här sen hon var 11 och passade på att ta ett svenskt efternamn när hon gifte sig trots att hon gärna behållit sitt. Hon märker en stooor skillnad på responsen när hon söker jobb!
Den andra kollegan kom hit som treåring från Irak och har såklart ingen som helst dialekt (förutom en rejäl stockholmska då ) och hon och syskonen fick bonuspappans namn när mamman gifte om sig. Kollegan är idag gift med en man med utländskt efternamn och har behållit bonuspappans namn enbart för att det är lättare att få komma på intervjuer, men annars använder hon mannens.

Mm. En man jag träffade sa att han är en dålig pappa om han inte jobbar 12 timmar om dagen sex dagar i veckan. Sen gör han inte ett skit hemma och barnen är knäpptysta när han är hemma, pappa är kung.
Hans fru är en dålig mamma om hon är borta 12 minuter en dag i veckan typ... De har fått höra det här hela livet. Väldigt svårt att ställa om sig på bara några år.
Själv har jag inga barn och mannen undrade varför man då ens ska leva. Tack för den...