Anonym (Konstant)

Äldre 30 Jan 15:13

132 svar

Ni som förlåtit otrohet!

Jag har vart i totalt fyra relationer, och vart otrogen i alla (är kvinna).
Min nuvarande relation, där vi levt ihop i 12år har hela familjepaketet med hus etc. dröjde det ca 9 år innan jag var otrogen. Varför jag var det emot min man vet jag väl egentligen inte, han är en bra man, min bästa vän, bra sexliv och kärleksfull. Men jag föll för frestelsen, fick uppleva att vara nykär igen, lite tonårsfeeling på nytt. Vi höll på i över ett år (arbetskollega). Innan han börja kära ner sig för mycket och ville att vi skulle lämna våra respektive och leva ihop. DÅ insåg jag att jag aldrig skulle kunnat göra så mot min man, jag älska honom också. Det var lättare att stanna kvar med min familj än att börja på nytt och missa halva barnens liv, och behöva ta hand om en annans barn med.

Jag har väl egentligen inte så dåligt samvete för det. Jag har ju inte skadat min man, då han inte vet något. Jag mådde riktigt bra den perioden, och det fick min man också ta del av. Jag skulle inte heller ljuga och säga att jag aldrig skulle göra om det.

Så ja jag tror att vissa helt enkelt inte kan häjda sig för frestelsen.. eller tror på att vara monogam. Jag ser det som att min man är min kärlek, mitt liv och ett ligg är bara en attraktion/nöje för stunden.

Anonym (Konstant)

Äldre 30 Jan 18:04

#30

Anonym (Undrar) skrev 2018-01-30 15:44:13 följande:

Oj, för mig känns det sorgligt. Du säger att du mådde bra med den andra mannen. Jag har så svårt att tänka mig ett liv där jag stannar för att ?det är lättare? . Skulle din man stanna med dig tror du om han visste? Blev du också kär i din kollega?

Ja, jag var nykär och attraherad. Men efter ett år la sig förälskelsen. Då blev det mer bara ett nöje att ligga och ha lite skoj ihop. När han ville ta det hela till en ny nivå så backa jag. Jag hade inte för avsikt att splittra min familj. Jag älskar min man med, därför valde jag honom.

Anonym (Konstant)

Äldre 30 Jan 18:13

#31

Anonym (Tt) skrev 2018-01-30 16:37:50 följande:

Du saknar ju empati och moralisk kompass. Shit. Om du inte tror på monogami-vad fan gjorde du då på ett bröllop? Hur kan du fortsätta ha varit gift i 12 år utan att vara ärlig och säga att det inte är bra för honom att vara gift med dig då du inte tror på monogami och ser sex med andra som din rättighet och enbart positivt för er båda? Hoppas nån berättar för din man.

Jag gifte mig för att jag älska honom och det var det juridiskt korrekta när vi köpte hus och skaffa barn. Jag var trogen i 9år utan snedsteg. Att det blev så här är väl för att jag är ego. Jag blev attraherad och förälskad i kollegan. Jag kände att jag har rätt att få vara nykär och lycklig, det är ju mitt liv och det skadar ingen annan. Så länge han inget vet så får han vara ta del av min glädje. Han och barnen är ju min sanna kärlek och det viktiga i livet. Ett nöjda ligg är bara för stunden. På vilket sätt skulle han må bättre av att hans kärlek lämnar honom, splittra familjen , flytta från vårt fina hus och hem. För ett ligg han inte vet om?

Anonym (Konstant)

Äldre 30 Jan 18:25

#36

Anonym (Undrar) skrev 2018-01-30 18:15:16 följande:

Så du har inga känslor kvar den här andra mannen?

Jo det har jag. Men inte tillräckligt för att leva ihop med. Men när jag tänker på våra stunder så ler jag inombords, för de fina och roliga stunder vi haft ihop.

Anonym (Konstant)

Äldre 30 Jan 18:31

#38

tjooo67 skrev 2018-01-30 18:21:40 följande:

Jag har inga åsikter om vad hur du väljer att leva ditt liv, men är du säker på att den här kollegan skadades av ditt handlande? Du skriver att han ville att ni skulle ta det vidare. Uppenbarligen är nån sårad här.

Båda var vi gifta och hade barn. Vi var överens om att det skulle förbli så. Sen insåg han att han ville ha mig för sig själv. Men vi prata igenom det och jag peppa honom att söka sig vidare så att han kunde få sitt avslut. Vilket han gjorde och vi har avslutat vår intima relation och båda lever vidare i sina relationer. Vi samtalar ibland och vi har känslor för varandra men vi har också ett ansvar för våra barn.

Anonym (Konstant)

Äldre 30 Jan 18:37

#39

Anonym (Undrar) skrev 2018-01-30 18:29:54 följande:

Och det är det jag finner sorgligt. Jag skiljer på känslor och känslor. Jag skulle inte stanna och tänka på nån annan.

Nu är ju min situation helt annorlunda, otroheten är känd i mitt äktenskap. Jag funderar på om jag ska stanna eller inte.

Tack för dina ärliga svar! De har hjälpt mig mer än du tror.

Jag älska honom, men jag såg även att vi var olika på många plan. Vilket fick mig att inse att jag inte kan leva med honom. Vi hade olika mål och syn på livet, han sakna ambitioner, han är nöjd med att saker bara funkar att man bara överlever. Medans jag har en hunger på att uppleva livet, njuta av livets goda, utvecklas. Och därför kunde jag inte ta steget. Om jag hade älskar hela paketet och kunnat se ett liv ihop med honom så hade jag satsat. Så tänk på helheten

Anonym (Konstant)

Äldre 30 Jan 18:43

#40

Anonym (Tt) skrev 2018-01-30 18:25:04 följande:

Nej. Du har inte rätt när du är juridiskt och moraliskt gift med din man. Det finns ingen högre form av monogami än just giftermål. Det är din plikt att berätta för din man vad du gjort och att du sett det som din rättighet att ha affärer bakom hans rygg så fort du känner för det. Utan att berätta också.

Jag ser inte vart han eller jag skulle gynnas av det. Han skulle må dåligt och jag skulle behöva ursäkta det hela. Idag är han lyckligt omedveten och jag har gjort mitt val att vara med honom. Ibland kan jag känna att det var bra att vänstra för att värdera vår relation än mer. Han skulle bli förkrossad av sanningen. Ibland är det bättre att inget veta.

Anonym (Konstant)

Äldre 30 Jan 19:05

#43

Anonym (Undrar) skrev 2018-01-30 18:45:27 följande:

Får du det du beskriver, uppleva livet etc, av din man fast inte den romantiska kärleken? Hjälp mig förstå!

Jag var aldrig stört förälskad i min man när jag träffade honom. Jag var 17år och han va dökär och jaga mig i nästan ett år. Vi blev bra vänner som utvecklades, vi flytta ihop och allt funka. Vi fick barn och jobbat ihop för att nå våra mål. Vi är ett bra team, bästa vänner, har kul ihop och bra sex. Så allt man kan vela ha ihop. Men nej jag är inte förälskad och kan inte tänka tillbaka på en tid då jag var det. Men vi funkar bra ihop och vill samma saker i livet. Att jag valde bort älskaren är för att jag inte tror vi skulle funka så bra ihop, vad har vi kvar när förälskelsen lagt sig? När livet är vardag igen? När vi ska pussla ihop vårt nya liv, förstöra för fyra barn och ex osv. Nu vet jag vad jag har. Hade det jag har vart dåligt kan allt nytt vara bli bättre.

Anonym (Konstant)

Äldre 30 Jan 19:27

#46

Anonym (Undrar) skrev 2018-01-30 19:12:37 följande:

Så, de 3 relationer du haft innan din man var alla innan du fyllt 17 år? Ok, detta kan jag inte alls relatera till. Jag är betydligt äldre än du, vilket innebär ganska mycket. Jag kanske skulle tänka annorlunda om jag var yngre, men nu (jag är 45 år) skulle jag aldrig nöja mig med att leva med min bästa vän. Livet är för kort för det.

Men alla är vi olika!

Ja fast vilka går runt och är kära/förälskade hela livet? Det är ju vad man säger "nyförälskelse". Efter snart 13 år ihop så kan man väl vara nöjd med att man att man älskar, kommer överens och trivs ihop. Mina föräldrar har levt ihop i snart 40år, dom var störtkära från första stund dom sågs. Flyttade ihop från olika länder, lämna en relation med ett barn osv. Dom har tjafsar och gnabbats hela livet. Dom skiner upp när dom pratar om sina första år ihop men sen så blev livet inte som mamma velat. Hon var full av ambitioner och livsmål och i get blev av med en man som motarbeta allt. Vad hjälper det då att man var nykär i första stund?

Anonym (Konstant)

Äldre 30 Jan 19:30

#47

tjooo67 skrev 2018-01-30 19:06:07 följande:

Är du också fine med att han skulle falla för och inleda en relation med nån annan?

Klart att det inte skulle kännas bra. Jag skulle givetvis bli sårad som trodde att vi hade det bra ihop. Men när det lagt sig så skulle jag väl börja tänka om, få är det väl kanske inte meningen att vi ska leva ihop om vi båda söker oss till andra.

Ni som förlåtit otrohet!

INNEHÅLL