Ni som förlåtit otrohet!

Min man har varit otrogen. Första gången rasade allt. Vi gick i terapi. Tårar och ilska. Vi gick vidare. Han ångrade sig.

Tiden gick...något liknande hände igen. Jag blev inte lika arg eller ledsen.

Det finns ingen tillit egentligen. Ingen att luta sig mot. Han är helt enkelt opålitlig.

Nu är vi särbo. Barnen bor kvar med mig i villan.

Något fungerar ändå.

Vi har inte sex längre. Jag bidar min tid.

Acceptera har jag gjort. Förlåtit gör jag troligen aldrig.