Är du kär i din partner?

Frågan lyder är du kär i din partner? Känner du fortfarande som du gjorde när ni träffades, förälskad, pirret i magen lite allmänt knäsvag eller har det mattats ut från nyförälskelsefasen?

Att vara kär är inte det samma som att älska sin partner (enligt mig). Jag kan känna att jag älskar min man, är hans stöttepelare i livet, jag känner saknaden efter honom, tänker på honom när vi är ifrån varandra, vill tillbringa tid ihop osv, Men inte att jag blir alldeles knäsvag, fnittrig och upprymd när jag ser honom. 
Vi har levt ihop i snart 13 år.

Är det så realistiskt att vara sådär pirrigt nykär efter flera år tillsammans då? Av samtliga längre relationer jag har haft har dem känslorna avtagit efter ett tag. Det betyder dock inte att det inte funnits kärlek.

Efter snart 10 år tillsammans så är kärleken så mycket djupare och tryggare, vilket jag älskar. Men det kommer fortfarande tillfällen flera gånger i veckan då jag tittar på min man och blir alldeles pirrig i magen och lite extra kär. 

Jag får känslan av att vara nyförälskad ibland. Pirr i magen, lite knäsvag, en överväldigande känsla av att han som är så fantastisk vill ha just mig. 

Det är hemskt mysigt faktiskt! Trodde aldrig att jag (som tidigare snittat 2 års-förhållanden innan jag tröttnat) skulle kunna känna så för någon efter så pass lång tid och två barn.Den där känslan av att man inte kan låta bli varandra, rör varandra så fort man får chansen, en smekning längs med ryggen när man passerar, somnar intill varandra och alltid med fysisk kontakt, visar uppskattning i vardagen, gör småsaker för den andra bara för att man vet att partnern blir glad. Maken påstår att han känner likadant, han beter sig som det så jag litar faktiskt på det.  Vi har haft tur.

Jag får känslan av att vara nyförälskad ibland. Pirr i magen, lite knäsvag, en överväldigande känsla av att han som är så fantastisk vill ha just mig. 

Jag är kär efter snart 10 år ihop. Klart det inte är pirret man hade i början och att man ville ligga 24/7. Detta är ju så mycket bättre än det där. Kärleken nu är ju otroligt djup och vi känner varandra väldigt väl. Det är väl det som avgör om folk gör slut eller inte efter några år? Om det utvecklas till den där djupa kärleken när det nykära försvunnit. Jag känner liksom att nykär kan man vara med många men denna djupa kärlek som bara blir djupare år efter år den är väldigt ovanlig. Och med detta sagt känner jag pirret fortfarande ibland och tycker min man är den vackraste och sexigaste jag sett. Sen går ju allt upp och ner i perioder. Så är ju livet.