• Anonym (Utförsäkrad)

    Ni med autism, vuxna, har ni också blivit nekad aktivitetsersättning av försäkringskassan?

    Hej har precis blivit nekad aktivitetsersättning trots att jag haft det ett år innan, fick min diagnos autism plus två diagnoser till. för ca 3 år sedan.
    Fick göra slut på sjukpenningdagar innan dess.
    Har ej klarat av arbete, rbetsträning praktik, jobbkurser, boendestöd mm
    Har svårt att vara med min man och barn, trots att det inte syns utanpå, fast familjen märker ju förstås hur illa det är.
    Hela mitt liv har gått ut på att jag har skaffat psykologer en efter en, gått till läkaren tusentals ggr för att jag mått så dåligt, gått på praktikplatser, jobbträning då jag fått panikångestattacker och inte kunnat göra något mer än att få åka hem och ta sjukdagar.Har haft sora problem HELA livet, självmordstankar mm för man undrar ju varför man inte är som alla andra och inte förstår alla andra.

    Men som sagt har nu blivit nekad aktivitetsersättning TROTS att jag har fått stöd och hjälp under det senaste året med att försöka få mig att må bättre,, men inte hittat något som hjälpt då det väl gäller när jag skall göra saker med familjj och fritid och praktikplatser.
    Förskäkringskassan hittade ett sk kryphål att om jag får rätt och stöd och insatser så är jag helt och fullkomligt frisk att klara av ett anpassat arbete på heltid. Då de har sätt att jag har förmågor att jobba vidare på
    Å här står jag nu, skall till läkaren på nytt för min ångest å hon har redan sagt att hon inte kan hjälpa mig med ett nytt intyg då hon redan gjort vad hon kunnat.

    Jag klarar inte av min familj, min man får göra allt för jag är så trött och yr, stressmage diarreer huvudvärk och stor ångest dagligen. 
    Min praktikplats har jag fått säga upp då jag trodde att allt skulle bli bättre som vanligt om jag bara fick vara ''normal'' bland ''normala'' människor. Men det är så påfrestande att ens ta sig ut å ens vara bland andra människor för det är så intensivt att försöka förstå vad de säger och menar och jag blir trött av alla intryck, lukter ljud ljus mm

    Skall man behöva ha det såhär?
    Min enda utväg är väl att jag och min familj separerar för jag gör ju ändå ingen nytta här hemma, å bråkar gör vi för ingen mår bra i detta

    Är det någon annan i samma situation, som blivit utförsäkrade?
    Vill gärna höra ERA historier, ni kan ju ha andra diagnoser än autism såklart, men vill mest höra vilka skäl till att ni blivit av med er ersättning.

    Å tack även om ni bara skriver någon kort kommentar om ni läser detta :D

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-02-21 12:33
    Har nu fått en kompletteringen utav läkaren som ev skall ''förändra/förbättra'' handläggandet av mitt ärende.
    I det framgår det att läk nu fått en bättre uppfattning om mina symptom(en hel del)
    Samt att jag inte klarat av div aktiviteter, praktik mm å att de stödinsatser jag har har bekräftat att jag inte fungerat trots jag har haft med mig personal ute i praktik.
    Har fått remiss till psykiatrin för fortsatt behandling och ev medicinering.
    Och att hon tydligt skrev att jag inte har någon arbetsförmåga sett till alla arbeten som är förekommande på arbetsmarknaden.

    Så nu sitter jag och väntar ett par dagar (fk fick dessa papper i fredags), fast det verkar ju ta tid att läsa dessa , eller förstå vad läkaren skriver.
    Så nu får vi hoppas att fk har fattat VARFÖR jag inte kan arbeta.

    Å säger de tvärt emot så undrar jag vad de ens har för anledning till att friskskriva mig

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-02-26 11:26
    Uppdatering. Handläggaren ringer från fk och frågar nu en vecka senare om jag läst den nya läkarkompletteringen, JA.
    -Men då skall vi börja handlägga ditt ärende. ..

    Men alltså, tar det verkligen över en vecka att fundera på om JAG fått läsa mitt läkarutlåtande, å sedan börja handlägga?
    Fattar verkligen ingenting,
    De vill verkligen att man skall gå å vänta å vänta..

  • Svar på tråden Ni med autism, vuxna, har ni också blivit nekad aktivitetsersättning av försäkringskassan?
  • Anonym (Utförsäkrad)
    Anonym (Bipolär) skrev 2018-02-09 13:47:13 följande:

    Tycker fortfarande det låter som om du skulle vara hjälpt av ett samordningsmöte. Din kontakt på kommunen borde förmedla till FK, och överlämna till AF, tillsammans med vården.

    Det finns förstås orsaker till att du fick avslag men det låter inte som om du har fått rätt stöd. Att du kunde skära upp grönsaker vid ett enda tillfälle kan ju inte ha varit avgörande... får jag hoppas!!!

    Det gäller också att försöka visa myndigheterna att man verkligen vill försöka och prova alla vägar - även om man sedan inte klarar det. Men det kan ju vara jobbigt om man mår dåligt...


    Jag har fått min ''överklagningstid'' förlängd tills på måndag då jag gick till läk igår för komplettering. Sedan har jag även bokat in så att jag skall få boendestöd, ledsagare och kontaktperson, svårt att inse att man behöver hjälp förrän allt blir ett h*lvete.
    När jag har rätt personer runt mig så har jag märkt att jag kan vara lugnare i min VARDAG, å min vardag är ju när hemmet fungerar för mig(med rätt stöd) och att jag får återhämtning. Detta har ej fungerat det senaste halvåret och allt har bara blivit rörigt. Så nu får vi ta babysteg å allt i rätt ordning och takt så att jag återfår någonsomhelst ork till någonting. Har blivit så pushad (trodde det skulle bli bra så fort jag fått jobb mm) men tyvärr blev allt i fel riktning för mig. Har ''bara'' märkt att jag mått dåligt i kroppen, varit irriterad och fått mina ångestattacker, men tänkte att de skulle gå över om jag ''bara'' kom ut io praktik eller ''bara'' ut och vara med andra människor. Men det blev ju tyvärr bara värre med allt, å så har jag en familj att ta hand om så allt blev bara skit till slut med hur mycket jag kämpat. 
  • Anonym (Utförsäkrad)


    Detta skrev fk om mig varför jag ej fick min ersättning

    FFast det är orättvist eftersom vi har ''jobbat'' med habiliteringen, jobbförberedande hos kommunen, boendestöd. Å så kom denna domen,. enl vad som skrevs 2015 .
    Läkaren jag pratade med igår höll verkligen med mig om att det är ett dåligt beslut som fk har fattat. Då vi testat att vara i grupp och få vardagen att fungera och sedan tänka på min ork och ta det ''lugnt'' fram med allt. Men ändå mår jag så himla dåligt och orkar snart inte må såhär dåligt jämt. 

    JAG VILL JOBBA, fast det kostar på så himla mycket. Jag vill inte sitta hemma och må skit ensam. Fast då får jag ej vila. Å får jag ej vila så orkar jag ingenting annat, dvs familjen
  • Anonym (Bipolär)
    Anonym (Utförsäkrad) skrev 2018-02-14 08:47:52 följande:
    Jag har fått min ''överklagningstid'' förlängd tills på måndag då jag gick till läk igår för komplettering. Sedan har jag även bokat in så att jag skall få boendestöd, ledsagare och kontaktperson, svårt att inse att man behöver hjälp förrän allt blir ett h*lvete.
    När jag har rätt personer runt mig så har jag märkt att jag kan vara lugnare i min VARDAG, å min vardag är ju när hemmet fungerar för mig(med rätt stöd) och att jag får återhämtning. Detta har ej fungerat det senaste halvåret och allt har bara blivit rörigt. Så nu får vi ta babysteg å allt i rätt ordning och takt så att jag återfår någonsomhelst ork till någonting. Har blivit så pushad (trodde det skulle bli bra så fort jag fått jobb mm) men tyvärr blev allt i fel riktning för mig. Har ''bara'' märkt att jag mått dåligt i kroppen, varit irriterad och fått mina ångestattacker, men tänkte att de skulle gå över om jag ''bara'' kom ut io praktik eller ''bara'' ut och vara med andra människor. Men det blev ju tyvärr bara värre med allt, å så har jag en familj att ta hand om så allt blev bara skit till slut med hur mycket jag kämpat. 
    Känner igen mig i det där med att inse att man behöver hjälp med i stort sett alla aspekter av livet. För mig har det blivit en morot att jag så gärna vill kunna jobba, om än bara på 25%. Tidigare har jag inte ens orkat tänka på att jobba för att jag varit för dålig, men nu börjar jag känna att det kanske kan gå vägen, ändå. 

    Men då har jag också insett att jag måste få vardagen här hemma att fungera bättre - allt har varit rörigt här också. Och jag är ensamstående med två barn så det har varit en kamp. Nu har jag fått hjälp att strukturera både jobb och hem, och då har jag förstått att FK ser detta som positivt.

    Så kan det förhoppningsvis bli även för dig, om du nu har bestämt dig för att koppla in flera stödinstanser. Det syns att du verkligen anstränger dig för att tillvaron ska flyta på. 

    Och så det där med att det är svårt att inse att man behöver hjälp, fram tills allt blir ett helvete... det är inte så konstigt, egentligen. Man kämpar på, vill ju klara sig själv naturligtvis. Jag har själv känt att det vore ett nederlag att ha boendestöd eller liknande insatser. Jämför mig med andra och fattar inte varför inte jag kan klara min vardag, alla andra gör ju det?!

    Men så har jag kapitulerat och tänkt att jag måste ta den hjälp jag kan få, inte minst för mina barns skull.

    Skriv gärna hur det går!
  • Anonym (Bipolär)
    Anonym (Utförsäkrad) skrev 2018-02-14 08:56:32 följande:
    Detta skrev fk om mig varför jag ej fick min ersättning

    FFast det är orättvist eftersom vi har ''jobbat'' med habiliteringen, jobbförberedande hos kommunen, boendestöd. Å så kom denna domen,. enl vad som skrevs 2015 .
    Läkaren jag pratade med igår höll verkligen med mig om att det är ett dåligt beslut som fk har fattat. Då vi testat att vara i grupp och få vardagen att fungera och sedan tänka på min ork och ta det ''lugnt'' fram med allt. Men ändå mår jag så himla dåligt och orkar snart inte må såhär dåligt jämt. 

    JAG VILL JOBBA, fast det kostar på så himla mycket. Jag vill inte sitta hemma och må skit ensam. Fast då får jag ej vila. Å får jag ej vila så orkar jag ingenting annat, dvs familjen
    Jag fattar inte riktigt. Det är ju inte ett avslag rakt av, det finns ju stor förståelse för dina svårigheter i texten. Jag tolkar det som att inte alla möjligheter är uttömda - något som de är SUPERNOGA med. Och nu har du som sagt kopplat på flera stödfunktioner och det borde vara jättepositivt!

    Nu är det väl inte lika strängt att få aktivitetsersättning som sjukersättning, antar jag? Men om jag ska söka sjukersättning vet jag att ALLT måste vara provat och utrett, både medicinskt och allt annat. Är det inte nåt sånt de menar i utlåtandet...?
  • Anonym (Utförsäkrad)
    Anonym (Bipolär) skrev 2018-02-14 09:03:18 följande:
    Känner igen mig i det där med att inse att man behöver hjälp med i stort sett alla aspekter av livet. För mig har det blivit en morot att jag så gärna vill kunna jobba, om än bara på 25%. Tidigare har jag inte ens orkat tänka på att jobba för att jag varit för dålig, men nu börjar jag känna att det kanske kan gå vägen, ändå. 

    Men då har jag också insett att jag måste få vardagen här hemma att fungera bättre - allt har varit rörigt här också. Och jag är ensamstående med två barn så det har varit en kamp. Nu har jag fått hjälp att strukturera både jobb och hem, och då har jag förstått att FK ser detta som positivt.

    Så kan det förhoppningsvis bli även för dig, om du nu har bestämt dig för att koppla in flera stödinstanser. Det syns att du verkligen anstränger dig för att tillvaron ska flyta på. 

    Och så det där med att det är svårt att inse att man behöver hjälp, fram tills allt blir ett helvete... det är inte så konstigt, egentligen. Man kämpar på, vill ju klara sig själv naturligtvis. Jag har själv känt att det vore ett nederlag att ha boendestöd eller liknande insatser. Jämför mig med andra och fattar inte varför inte jag kan klara min vardag, alla andra gör ju det?!

    Men så har jag kapitulerat och tänkt att jag måste ta den hjälp jag kan få, inte minst för mina barns skull.

    Skriv gärna hur det går!
    Jag hade boendestöd när jag var hemma med min dotter å då behövde någon som kunde ta henne för en kort stund om jag skulle upp och fixa lite på övervåningen när jag väl hasde energi över. Fick då höra av boendestödet när jag kom ner att: Jag är ju ändå ingen barnvakt, jag är här bara för din skull.
    Det fick bägaren att rinna över å så vågade jag inte ens be om NÅGON hjälp från denna människan mer.
    Vi skall tydligt ta fram en plan för hur boendestödet skall fungera denna gång,, för nu vet jag vad som inte tycks fungera när jag är utan.
    Jo pinsamt att man behöver boendestöd, när de kommer hem och knackar på när ev andra grannar kan se. Men tyvärr så får jag väl ha det. Trodde jag mådde så himla bra när boendestödet skulle försvinna å jag skulle klara mig själv, fast allt blev tusen ggr värre utan.
  • Anonym (Utförsäkrad)
    Anonym (Bipolär) skrev 2018-02-14 09:09:28 följande:
    Jag fattar inte riktigt. Det är ju inte ett avslag rakt av, det finns ju stor förståelse för dina svårigheter i texten. Jag tolkar det som att inte alla möjligheter är uttömda - något som de är SUPERNOGA med. Och nu har du som sagt kopplat på flera stödfunktioner och det borde vara jättepositivt!

    Nu är det väl inte lika strängt att få aktivitetsersättning som sjukersättning, antar jag? Men om jag ska söka sjukersättning vet jag att ALLT måste vara provat och utrett, både medicinskt och allt annat. Är det inte nåt sånt de menar i utlåtandet...?
    Jo nu på måndag får jag veta om läkarintyg nr 2 hjälper till att få dem att inse att jag har testat allt, å min stress och ork har blivit försämrad.
    Annars står jag utan pengar sedan i december. De har skrivit avslag på ansökan tills jag ev fått in fler papper. 
    Aktivitetsersättning är om jag ej skall kunna arbeta på ett år, men de var lite fräcka när min handläggare i telefon sa att de borde vara lite mer stränga eftersom jag är 30 om ett år och skall komma ut på arbete innan jag hamnar där. Så de pressar mig å bedömer att jag kommer att vara fungerande inom ett år, trots att jag inte fungerat på hela livet, jo tack fk lycka till med att få det att låta som att ni ''botat'' mig.

    Har även haft ett stöd under praktiken som jag testat på, hon säger att min förmåga är NOLL. För jag mår så himla dåligt, får fråga om ALLT, hela tiden, försöker undvika vissa saker och orkar inte så mkt,  för att sedan gå hem och må skit. 
  • Regndamen
    Anonym (Utförsäkrad) skrev 2018-02-14 12:31:56 följande:

    Jag hade boendestöd när jag var hemma med min dotter å då behövde någon som kunde ta henne för en kort stund om jag skulle upp och fixa lite på övervåningen när jag väl hasde energi över. Fick då höra av boendestödet när jag kom ner att: Jag är ju ändå ingen barnvakt, jag är här bara för din skull.

    Det fick bägaren att rinna över å så vågade jag inte ens be om NÅGON hjälp från denna människan mer.

    Vi skall tydligt ta fram en plan för hur boendestödet skall fungera denna gång,, för nu vet jag vad som inte tycks fungera när jag är utan.

    Jo pinsamt att man behöver boendestöd, när de kommer hem och knackar på när ev andra grannar kan se. Men tyvärr så får jag väl ha det. Trodde jag mådde så himla bra när boendestödet skulle försvinna å jag skulle klara mig själv, fast allt blev tusen ggr värre utan.


    Fast det stämmer ju, boendestöd är inte där för att vara barnvakt.
  • Anonym (Bipolär)
    Anonym (Utförsäkrad) skrev 2018-02-14 12:38:56 följande:
    Jo nu på måndag får jag veta om läkarintyg nr 2 hjälper till att få dem att inse att jag har testat allt, å min stress och ork har blivit försämrad.
    Annars står jag utan pengar sedan i december. De har skrivit avslag på ansökan tills jag ev fått in fler papper. 
    Aktivitetsersättning är om jag ej skall kunna arbeta på ett år, men de var lite fräcka när min handläggare i telefon sa att de borde vara lite mer stränga eftersom jag är 30 om ett år och skall komma ut på arbete innan jag hamnar där. Så de pressar mig å bedömer att jag kommer att vara fungerande inom ett år, trots att jag inte fungerat på hela livet, jo tack fk lycka till med att få det att låta som att ni ''botat'' mig.

    Har även haft ett stöd under praktiken som jag testat på, hon säger att min förmåga är NOLL. För jag mår så himla dåligt, får fråga om ALLT, hela tiden, försöker undvika vissa saker och orkar inte så mkt,  för att sedan gå hem och må skit. 
    Det den försäkringsmedicinske rådgivaren har sagt är egentligen att de inte har kunnat bedöma din arbetsförmåga utifrån underlaget från de praktikplatser du redan haft. Jag läste texten igen, och tolkar det som att de tycker att du behöver prova lite fler saker - men det verkar INTE som att de anser att du kan ta ett vanligt arbete. Jag tror faktiskt inte att de tror att du ska vara helt "normalfungerande" inom ett år, däremot kanske att du ska ha hittat en praktik eller ett anpassat arbete. 

    Det är ju nya regler från årsskiftet, där FK har fått anvisningar om att de ska bedöma ärenden "från början", även om det finns en lång historia av sjukskrivning. Ett väldigt slöseri med resurser tycker jag... men det kanske är därför du fått avslag, just för att de behöver ha in mer underlag? Hoppas din läkare skrivit mer utförligt nu då, om hur din diagnos påverkar arbetsförmågan. 

    Låter som att ingen riktigt hade förklarat en boendestödjares roll för dig. De ska ju i princip göra ingenting, däremot stötta så att du får saker gjorda. Det kan vara att man blir handlingsförlamad när man är ensam, eller inte vet var man ska börja. Jag har förstått det som att en boendestödjare ibland inte ens behöver komma hem till en, utan att man kan prata i telefon ibland och stämma av.

    Det vore nog väldigt bra om du kunde få en kontaktperson som kunde hjälpa dig att få struktur på alla de här bitarna - hemmet, praktikplatser, kontakterna med vården, AF och FK. Det är mycket att hålla reda på när man lätt blir stressad och kanske är en person som behöver struktur för att förstå saker och ting!!

    Själv kan jag inte så mycket om allt detta, har bara egna erfarenheter att gå på. Vore intressant om någon som jobbar med såna här saker kunde svara dig, med lite mer kunskap om liknande situationer som din.
  • Anonym (A)

    Fks läkare skulle jag inte lita på tyvärr...sitter med jättelön och bestämmer över folks liv. Ofta med mycket mindr erfarenheter än läkaren som sjukskriver patienter. Det låter som ett skämt.

  • Anonym (Utförsäkrad)

    Någon som vet om försäkringskassan får gå efter 3 år gamla läkarintyg?
    Mitt nya läkarintyg står det, att hon hänvisar till de gamla som skrevs för tre år sedan. TROTS att stuationen ser helt annorlunda ut idag.

Svar på tråden Ni med autism, vuxna, har ni också blivit nekad aktivitetsersättning av försäkringskassan?