Plötsligt tappa intresse

Anonym (Förvirrad) skrev 2018-02-08 22:40:07 följande:

Ja, i grunden känner jag att det egentligen inte spelar roll, utgången blir densamma. Men för mig handlar det nog om respekt för en annan människa, att man sköter det snyggt. För vi alla har en vardag, känslor osv. Man säger som det är och möter andra som man själv vill bli bemött. Och inte ens han själv vill bli bemött på det sättet.

Har också känt att det här skadat mig ytterligare. Hur ska man kunna lita på en man nästa gång, när han är så fin, trevlig och involverar dig mer i sitt liv. Kommer förmodligen att bara rulla med ögonen och tänka, jaha, vi kan väl ligga redan vid första dejten så att du kan försvinna, så slipper jag slösa min tid...usch, hatar det här.

Har en lite annan historia men känner igen mig i det du skriver om att vilja avsluta snyggt och rakt. Man vill ju bli bemött med den respekten och ge den tillbaka. Det känns förjävligt när saker rinner ut i sanden på grund av att den man dejtar har ångest, är feg, lat eller whatever. Vet inte heller hur jag ska kunna lite på någon så igen och släppa inpå livet. Men det går väl över det med.
Jag är också och har varit sen jag hastigt blev dumpad, mkt förvirrad.

Kram och lycka till!

Colaböna

Äldre 9 Feb 15:29

#9

Anonym (kvittar) skrev 2018-02-09 07:14:20 följande:

Jag tror att du får ge det lite mer tid nästa gång, bara. Människor är väldigt olika, och den ena i ett dejtande par kan tycka att de har kommit väldigt långt på relationsstigen, medan den andra tycker att de knappt har lärt känna varandra.

Sex är ofta en vattendelare för kvinnor. Vi har lite lättare att känna att "nu har vi haft sex, nu är det på riktigt" typ.

Det är vanligt att män inte alls känner så. Det är ofta helt andra saker som gör att de känner att de har investerat känslomässigt. Sex för dem kan ofta bara vara kul. Trevligt. Men inte särskilt stort eller märkvärdigt. Och att man har haft sex, behöver inte betyda att man därför kommit varandra närmare.

Jag säger inte att det är så just för dig och den här killen. Men jag själv har varit med om det två gånger. Allt har känts rätt, och sexet blev för mig det självklara steget för att liksom bekräfta att det var allvar. Men killarna såg det inte alls så. Jag tror snarare de blev lite skrämda av den känslan hos mig. De var inte inställda på att det skulle bli seriöst i det läget. Det var för tidigt för dem. Och då backade de.

Jag håller med, och har nu varit med om detta ett par ggr. Jag har en tråd om det här... Men att han var längre fram eller upp på relationstrappan/stigen och pratade framtid. Jag låg lite efter, men började förstå att jag var kär- allt fanns ju där- omtanken, sexet, oerhörd attraktion på alla plan, samhörighet och prat om framtid mm. Och sen från en dag till en annan- en käftsmäll. Han är psykiskt sjuk och kände sig pressad trots att det var han som pushat själv, och från att en torsdag pratat om att kolla på ny säng "till oss" så ville han på lördagen samma vecka aldrig ses mer.
Undrar och funderar vad jag kunde ha gjort annorlunda- men tror inte jag kunnat det. Jag gav honom space redan innan, sa att vi kan ta det lugn, umgås kravlöst och se vad som händer, backa bandet tom. Men det var kanske för tidigt iaf.
Hur som helst har jag enormt svårt att släppa, jag kände i magen och såg vad han kände för mig och nu inget. Jag orkar inte vara med om detta igen med de där backande killarna :(

Colaböna

Äldre 9 Feb 18:50

#14

Anonym (Tröttnat) skrev 2018-02-09 18:05:17 följande:

Kan det inte ha varit det där snacket om att kolla på 'er' säng som gjorde att han liksom tog 1000 steg bakåt? Även om det var han som tog upp det så när hans tankar kom ikapp så blev det allt för skrämmande så att han drog. Har varit med om liknande fall själv, fast det var aldrig så seriöst men skitjobbigt ändå.

Jag är sååå trött på människor som inte bara kan kommunicera och vara raka. Kan man inte säga sina rädslor så att den andra iaf kan förstå?? Det är verkligen påfrestande att först få intresse och sedan bara rycks mattan under fötterna :(

Jo det har jag också funderat på många ggr nu. Han kom ikapp sig själv på nåt vis och insåg att jag kanske tog det på allvar. Det första han sa var "jag klarar inte av att ha ett förhållande, det beror inte på dig, du är bra och har inte gjort nåt. Men jag kan inte, det är för jobbigt. Vill bara vara ensam". Det är iof kanske floskler man säger men med tanke på hans psykiska sjukdom så tror jag att det han sa ligger närmst sanningen.

Men ja det är skitjobbigt. Jag försöker gå vidare men tänker på honom jättemkt och hur rätt det kändes, och hur lätt allt kändes/var när vi sågs. Naturligt. Bara glädje.
Så ja jag håller med dig. Trött, trött, trött! Och om folk bara kunde försöka vara lite mer raka och ärliga med vad de vill eller inte vill. Och just att man hinner få intresse. Något som jag får väldigt sällan och när jag får det tar det tid.
Vi är väl inte ensamma i våra erfarenheter men mina vänner verkar inte kunna relatera till det här iaf, så de förstår inte varför jag håller på att gå in i väggen vissa dagar. Vore skönt att prata med någon som varit med om samma sak <3

Colaböna

Äldre 9 Feb 19:54

#16

Anonym (kvittar) skrev 2018-02-09 19:39:44 följande:

Jag tror att de inte vet riktigt vad de vill. De killar jag träffade, ville absolut ses inledningsvis. De ville även fortsätta ses flera gånger till, och de var duktiga på att hålla kontakten mellan träffarna, så länge det var casual. Men när känslan plötsligt kom över dem att jag kanske menade allvar och ville ha något långvarigt, då fick de lite panik.

Då visste de inte alls vad de ville längre, och då kom tvivlen.

Jag tror att om jag hade varit lite coolare, och skapat känslan av att JAG var den tveksamma, då hade de nog reagerat annorlunda. Då är det fullt möjligt att de hade försökt övertyga mig istället för tvärtom. Det mänskliga psyket reagerar gärna på det viset.

Men det finns ju gränser för hur mycket man kan fejka och hålla igen. Inte för att man ska kväva en ganska ny dejt med ivriga kärlekskänslor alldeles för tidigt. Men skiljer det för mycket åt i den där relatiotionstrappan, då blir nog ganska svårt att synka. Då måste antingen den ena hålla igen massor, eller den andra måste skynda sig massor. Det är lika svårt både och.

Ja och det känner jag igen. Så länge de tycker att det känns casual så är de på. Min senaste kärlek var det lite annorlunda med. Jag tror han ville väldigt mkt men klarar det inte bara. Sen var det både sjukdom, ångest, rädsla mm. Och jag var den som var tveksam vilket kanske var fel i det här fallet då han nog hade behövt att jag varit lika på redan från början. Men jag hann helt enkelt inte med och när jag väl kände efter och även kunde våga erkänna för mig själv att jag var lika kär som han, ja då var det för sent. Baserat på tidigare erfarenheter liknande de killar och situationer (hur psyket också fungerar) du beskriver så höll jag igen mina känslor när jag inte borde gjort det. Usch.
Känner mig så lurad, även om det säkert inte var hans mening.
Men ja det är svårt. Sen kanske vi även väljer fel killar :/

Colaböna

Äldre 10 Feb 00:31

#24

uuunn skrev 2018-02-09 21:00:18 följande:

Fast om de inte vill ha någon relation utan bara lite sex kommer de säkrt inte få det lika ofta om de är raka och mer ärliga med vad de vill och inte vill

Ja visst kan det säkert vara en anledning rätt ofta. I mitt fall tror jag inte det. För det var nåt jag sa när han började tveka- alltså att vi skulle utgå från det fysiska (vilket jag ville väldigt mkt och främst det till en början), umgås på det viset, ta det lugnt och inte tänka för mkt framåt. Jag var till en början nöjd med enbart sex och lite häng eftersom jag inte visste vad jag kände och tyckte att han hade lite bråttom. Men det kan säkert ha förvirrat honom. Men till en början hade han hur som helst fått hur mkt sex han ville eftersom även jag ville det.

Colaböna

Äldre 10 Feb 00:32

#25

Anonym (kvittar) skrev 2018-02-09 21:26:53 följande:

Dels det, och så kan det ha varit så att han trodde att han ville mer. Eller hoppades att han ville mer. Han kanske letar seriöst, men har inte riktig koll på sig själv och på vad han vill. Det är fullt möjligt att han inte ens begriper själv varför han drog sig undan.

Men intresset kan ha runnit av väldigt snabbt om han plötsligt fick starka "relationsvibbar" från TS efter sexet. Killar kan få det av sånt som är rena bagatellerna i tjejers ögon, om inte de själva har hunnit börja tänka i seriösa termer.

Ett sms som är lite för "på" eller nån antydning som får honom att känna sig fast på kroken, t ex.

Män är underbara på många sätt - men tro dem inte en sekund när de säger att de kommunicerar rakt och tydligt, för det gör de inte.

Helst kommunicerar de inte alls när det blir jobbigt. De smiter undan, hittar på svepskäl och är allmänt vaga när det gäller relationer och kvinnor.

Inte för att de är själviska,eller för att de inte bryr sig, utan för att många av dem är allmänt kass på att prata om jobbiga saker.

Precis. Klokt sagt och stämmer nog delvis på killen jag dejtade. Han såg dessutom till att anstränga sig längre än vad TS man gjorde.

Colaböna

Äldre 10 Feb 15:12

#31

uuunn skrev 2018-02-10 11:13:02 följande:

Fast när ni började träffas måste du väl ha sagt något vad du var ute efter och dina intentioner med vara aktiv på en dejtingsida?

Denna var inte till mig men svarar ändå. Jag sa till min dejt i början att jag säker seriöst förhållande och ingen kk-relation eller liknande. Det går bort. Han höll med mig och sa att han sökte detsamma. Sen var attraktionen så ofantlig att det blev en stor del. Och att jag backade till att säga att vi kunde ta det lugnt och ha en fysisk relation utan krav var för att han började bli orolig/nedstämd och jag inte ville förlora honom. Jag hade inte insett då tror jag att jag var kär men ville göra allt för att få att få fortsätta träffa honom eftersom det fysiska i sig var så mysigt och jag i väntan på honom kunde nöja med det. Anpassning helt enkelt. Men jag lider varje dag av att det inte gick.

Colaböna

Äldre 11 Feb 13:55

#38

uuunn skrev 2018-02-11 13:28:12 följande:

Fast varför kontktar du inte honom bara och frågar istälet för at spekulera? Det hade kanske hänt något eller blivit något missförstånd.
Att bara sluta kommunicera och avinstallera appen utan förklaring tycker inte jag heller är vuxet

Den andra partern kanske beter sig lika eller vägrar svara.. :/
Mitt fall var som sagt lite annat men han tyckte i sin sjukdom att jag var en galen stalker, hörde röster, var avskyvärd mm. Bad mig dra åt helvete och blockerade mig på chatappen vi använde. Betedde som en fjortis. Men till saken, jag håller med dig och när jag försökte så blev det jag beskriver ovan resultatet. Så alla kan ju eller vill inte kommunicera tyvärr.

Plötsligt tappa intresse

INNEHÅLL