Plötsligt tappa intresse

Det där med att få svar och avslut och förklaringar tycks vara otroligt viktigt för oss kvinnor. 

Men det saknar faktiskt betydelse varför han tappade intresset. Han kanske fick kalla fötter eller träffade någon annan, eller gick tillbaka till exet, eller har anknytningsproblem. Det kvittar. Du kommer inte bli gladare av svaret.. 

Det viktiga är att han inte var tillräckligt intresserad för att stanna kvar. Det räcker som information för dig. 

Om du inte kontaktar honom, får du vara beredd på att han kontaktar dig inom några veckor. De brukar göra det, när de märker att båset är tomt. Se till att redan i förväg ha bestämt dig för om du vill ge honom en chans till, trots att han är en sån som "kallnar" med kort varsel. 

Eller om du hellre vill fokusera på att hitta en kille som har ett mer pålitligt och stabilt intresse. 

Jag tror att du får ge det lite mer tid nästa gång, bara. Människor är väldigt olika, och den ena i ett dejtande par kan tycka att de har kommit väldigt långt på relationsstigen, medan den andra tycker att de knappt har lärt känna varandra.

Sex är ofta en vattendelare för kvinnor. Vi har lite lättare att känna att "nu har vi haft sex, nu är det på riktigt" typ. 

Det är vanligt att män inte alls känner så. Det är ofta helt andra saker som gör att de känner att de har investerat känslomässigt. Sex för dem kan ofta bara vara kul. Trevligt. Men inte särskilt stort eller märkvärdigt. Och att man har haft sex, behöver inte betyda att man därför kommit varandra närmare.

Jag säger inte att det är så just för dig och den här killen. Men jag själv har varit med om det två gånger. Allt har känts rätt, och sexet blev för mig det självklara steget för att liksom bekräfta att det var allvar. Men killarna såg det inte alls så. Jag tror snarare de blev lite skrämda av den känslan hos mig. De var inte inställda på att det skulle bli seriöst i det läget. Det var för tidigt för dem. Och då backade de.

Jag tror att de inte vet riktigt vad de vill. De killar jag träffade, ville absolut ses inledningsvis. De ville även fortsätta ses flera gånger till, och de var duktiga på att hålla kontakten mellan träffarna, så länge det var casual. Men när känslan plötsligt kom över dem att jag kanske menade allvar och ville ha något långvarigt, då fick de lite panik.

Då visste de inte alls vad de ville längre, och då kom tvivlen.

Jag tror att om jag hade varit lite coolare, och skapat känslan av att JAG var den tveksamma, då hade de nog reagerat annorlunda. Då är det fullt möjligt att de hade försökt övertyga mig istället för tvärtom. Det mänskliga psyket reagerar gärna på det viset.

Men det finns ju gränser för hur mycket man kan fejka och hålla igen. Inte för att man ska kväva en ganska ny dejt med ivriga kärlekskänslor alldeles för tidigt. Men skiljer det för mycket åt i den där relatiotionstrappan, då blir nog ganska svårt att synka. Då måste antingen den ena hålla igen massor, eller den andra måste skynda sig massor. Det är lika svårt både och.

Dels det, och så kan det ha varit så att han trodde att han ville mer. Eller hoppades att han ville mer. Han kanske letar seriöst, men har inte riktig koll på sig själv och på vad han vill. Det är fullt möjligt att han inte ens begriper själv varför han drog sig undan. 

Men intresset kan ha runnit av väldigt snabbt om han plötsligt fick starka "relationsvibbar" från TS efter sexet. Killar kan få det av sånt som är rena bagatellerna i tjejers ögon, om inte de själva har hunnit börja tänka i seriösa termer.

Ett sms som är lite för "på" eller nån antydning som får honom att känna sig fast på kroken, t ex. 

Män är underbara på många sätt  - men tro dem inte en sekund när de säger att de kommunicerar rakt och tydligt, för det gör de inte.  Helst kommunicerar de inte alls när det blir jobbigt. De smiter undan, hittar på svepskäl och är allmänt vaga när det gäller relationer och kvinnor.

Inte för att de är själviska,eller för att de inte bryr sig, utan för att många av dem är allmänt kass på att prata om jobbiga saker. 

Nä, jag säger egentligen inte att nån är "värst". Däremot hör man mycket oftare män påstå att kvinnor inte kan kommunicera rakt. Det är en sån där hemmasnickrad sanning att män skulle vara bra på det i gemen. 

Typiskt kvinnor, annat är det med oss män! ungefär. Det är bara det att... det inte alls är så. Det är en minoritet killar som klarar att sätta sig ner och kommunicera om relationen, som sina känslor, om sina behov. De springer hellre nerför kullarna och försvinner. 

När kvinnor ställer den (väldigt icke-raka) frågan om vad han tycker om henne och vart relationen är på väg, då skruvar nio av tio killar på sig och svarar "vi har det väl bra som vi har det?" och hoppas på att det ska göra henne nöjd tills vidare.

Det är ingen vidare rak kommunikation. Men många tycks blanda ihop "prata kort och begränsat" med "kommunicera rakt". 

Jaha.

Det gör inte jag. Även kvinnor brukar säga att "killar är mycket rakare". Det är en sån där allmän sanning. Har du verkligen aldrig hört det?